Lamporna

Våra ljuskällor i vardagsrummet, hallen, sovrummet och fula rummet har varit nakna, hängande glödlampor sedan vi flyttade in för två och en halv månad sedan, och det är så lång tid att jag liksom inte ser glödlamporna längre.
Men det gör Jesús, så nu när vi hade tid båda samtidigt skulle vi åka och köpa lampor.
Om ni bor i Sevilla och behöver lampor kan jag rekommendera butiken som ligger i samma industriområde som Merkamueble (den vid motorvägen till Malaga), den gräsligt dåliga och dyra möbelaffären (när vi var där hittade jag ändå en Elvis-skylt i plåt, men att betala den kontant var lika komplicerat som att betala kontant hos en bilfirma, och det tog en kvart). Kör bara förbi möbelfirman och diverse soffaffärer så ligger den där, lampaffären.

Det tog en timme att bestämma lampor.
Plus en halvtimmes funderande i bilen. Och en halvtimme till i affären.
Vi var inte överens och fick kompromissa.
Jag blev förtjust i en stor, rund, lappad lampa, randig i genomskinligt och ljusgult glas, som påminde om en glad luftballong.
Jesús påstod att det var pensionärsstil på den och gillade den inte alls.
Han tyckte om alla blå lampor och lampor som det knappt kommer något ljus ifrån. Mest tyckte han om en läskig lampa som påminde om en brinnande planet, eller solen, ett skräckscenario med eldhav. Ett klot av glasmosaik i brandgult och mörkrött.
Jag ville ha en lustig krona med fem smålampor som spretar uppåt, i randigt vitt och svart och med runda glasbitar på kanterna. J gillade den också, men det var sista exemplaret och det hade blivit illa åtgånget.

Vi kom ut med fyra lampor, en av dem var Jesús olycksbådande planetlampa i liten storlek (den hänger i hallen och heter numera Planeten).
När vi kom hem och såg rummen igen ångrade jag alla fyra lamporna, men morgonen efter hade det gått över och vi bytte bara en av dem.
Jag har börjat tycka om Planeten. Tar avsked av den är jag går ut. Fast den ger inte mycket ljus.
Sovrumslampan är jättefin, gjord av små pärlor. Den ger inte heller mycket ljus och är den som är sämst upphängd. Men den ramlar inte ner, och lyser, vilket var våra enda kriterier när vi satte upp lamporna.

Vardagsrumslampan.blev en pinne med fyra spotlights. Det ser konstigt ut med den blommiga gipsutgjutningen som vi glömde att den fanns när vi köpte lampan. Jesús påstår att lampan inte kommer att falla ned, men det känns lite osäkert. Den sitter så löst att innan vi la hopvikta kartongbitar mellan plafonden och taken snurrade lamppinnen som en helikoptervinge.

Fula Rummet-lampan var den enda som var lätt att hänga upp.

Allvarligt, hör det till allmänbildningen att koppla ihop kablar och sätta fast lampor i taket? Är det något som alla kan? Är det därför som det inte finns med beskrivningar?

Det här med lamporna var en pärs. Vi hamande i soffan, jag med huvudet i Jesús knä och med pipen sovandes på bröstkorgen med huvuden under min haka. Mysigt.
Nu har vi lampor.