Min motsats: Milagros

Milagros har blivit en av mina närmsta vänner. Trots att vi tänker lika i mycket, är vi varandras motsatser i annat.

Hennes hem är otroligt rent. Inte en pryl på fel plats, och igår när jag såg hennes verktygslåda undrade jag nästan om den var på riktigt. Jag har aldrig sett något liknande. Inte ett dammkorn i den. Smågrejer sorterade efter storlek i små plastpåsar. Vår verktygslåda är utspridd i hela huset, och det tog Jesús tio minuter att hitta borrmaskinen.

Jag känner att jag ler när jag tänker på Milagros, när det först inte verkar finnas ett enda par rena Disa-trosor i hela huset, och jag sedan fiskar upp ett par ur kameraväskan. Och när jag två minuter senare letar efter hårband till Disa, och i en minnesblixt ser ett rött, tunt hårband på golvet och att jag nyligen tänkte, när jag såg det, "Detta måste jag komma ihåg när jag behöver ett hårband nästa gång". Men vilket golv var det? I vilket rum?
Något sådant är otänkbart i Milagros hus.

Och vad Milagros skrattade den där dagen när vi inte hade någon ren disk och därför inte kunde laga mat, och därför fick äta ute. Det är nog bland det lustigaste hon hört, något fullkomligt otänkbart i hennes värld.
- Men vad har bilen med det att göra, undrade hon, fortfarande skrattande, när hon fick veta att vår bil stod parkerad sju minuter från vårt hus, ja, bilen var aneldningen till att historien kom fram.
- Jo, vi hade bråttom med lunchen, för Disa skulle hämtas i skolan sedan, och det skulle gå snabbare att hämta henne i bil. Men så fanns det ingen parkeringsplats precis utanför matstället, så vi fick parkera en bit bort, och därför gick det fortare att gå till skolan direkt, än att gå och hämta den parkerade bilen, köra runt och sedan hämta Disa. och vi har inte hunnit gå och hämta den än.

I Milagros hus händer det inte att det ligger hårband på golvet eller finns odiskad disk i diskhon.
Fast hon har diskmaskin. Städhjälp också, och jobbar bara vissa förmiddagar, så hon har mer tid.
Jesús och jag jobbar båda heltid, och det blir så himla lite tid över på dagen. Jag har nämnt det förut, för det är ett så tydligt exempel: Jesús och jag försöker se en tv-serie, för att sitta ihop tillsammans en stund, men varje avsnitt är 40 minuter, och vi har inte 40 minuter över så många gånger i veckan.

Sedan är Milagros och jag olika som personer också. Milagros kan inte se en odiskad gaffel, eller en fläck på bordet, hon säger att det är en mani hon har, samtidigt som jag inte lägger märke till att det ligger små pappersbitar på golvet, eller ett pennlock, och påsarna i hallen har nästan blivit osynliga för mig med tiden. Och i vårt hem prioriterar ofta att göra något roligt tillsammans när vi har tid över, istället för att städa. Och jag tänker om den där gaffeln, att det tar jag när jag hinner.

Midsommardag i bergspool

Det var midsommar i fredags. Vi firar inte det här, men jag åkte faktiskt till Sevilla på eftermiddagen, där Disa och jag slöt upp med ett par svenska vänner med barn i Disas ålder. A hade gjort jordgubbstårta och satt upp gula och blå ballonger, och vi dansade runt en grön krukväxt och Disa har ända sedan dess sjungit Små grodorna. Så kul att ses! Synd att det inte blir oftare.

Därefter hämtade Jesús upp oss, och eftersom Disas farfar inte var hemma träffade vi ett par andra goda vänner, deras son är ett år yngre än Disa, så de lekte på lekplatsen och sedan gick vi och åt middag på ett tapasställe till... halv ett på natten.


Helt klart en väldigt bra fredag, men lördagen blev ännu bättre!

Vi har bott i Aracena i snart två år, och vi upptäcker hela tiden nya saker. I lördags åkte vi till ett sådant ställe: Los Veneros i Santa Ana la Real. Det är ett litet landsbygdshotell med pool och enkel utomhusrestaurang, och där spenderade vi eftermiddagen och kvällen med vänner.

Otrolig utsikt över dalgångarna, skönt i vattnet, och vi åt en massa god mat. Alla utom Disa, förstås, som inte tycker om någon mat, men hon var väldigt glad för hon fick äta vad hon ville och det blev en klubba och två glassar :-)

Sedan funderade vi på att åka till El Repilado, för det är feria där, dagen innan hade det lagats paella till hela byn och på lördagseftermiddagen skulle de ha tjurrusning med riktiga tjurar. Men det var så skönt där i bergen med poolen, så vi stannade tills solen stod lågt och vi var tvungna att åka för att hinna helghandla.

Men kommer definitivt åka tillbaka till det här behagliga stället!

De hundra skolfesternas tid

Om jag har känt mig stressad tidigare, och haft svårt att hinna med bloggen, har den sista månaden slagit alla rekord.
Corinne och jag bara skrattade till slut, när vi försökte redan ut vilken fest som var vilket datum, medan den otroligt organiserade Milagros skickade bild på sitt färggranna kylskåps-schema, med så mycket detaljer att det inte gick att utläsa.
Men hörrni, tre skolfester?

Föräldraföreningens var kul, de hade tagit två hoppanäggningar till feriaområdet, fixat tombola och en himla kul clown och grejer.

Sedan var det klassfesten, vi tog med fikagrejer och fröken fick present, och Disa var så arg över att hon fick gå hem strax efter åtta, när presenten ännu inte delats ut, men när det är skoldag efter...?

Så var det skolfesten i går, där de äldsta eleverna, femåringarna som lämnar skolan för att börja ettan till hösten, hade uppträdanden.
En urtrist clown kom sedan, och så var det ett par poliser som sjöng och spelade flamenco, men då hade småttingarna suttit stilla i mer än en timme och tröttnat. Vi föräldrar gav upp långt tidigare och stod vid bardisken och åt croquetas och montaditos.
Tjugo i tio på kvällen drog vi oss hemåt, trots att de flesta var kvar, men återigen, det är ju skola dagen efter...

Så var det Disas teateravslutning på stora teatern.

Betygssamtalet.
Alla papper som ska lämnas in inför skolstarten till hösten, och, kära nån, alla papper som ska ge Disa tillträde till skolmatsalen! Det här får mig att svettas, det saknas fortfarande två stycken som jag måste lämna i dag. Men kära nån, varför ska de ha ett nytt arbetsintyg, när jag lämnade mitt förra för två månader sedan? Och vad ska de med Jesús arbetsintyg till när han inte kommer att jobba på samma ställe till hösten?
Så var det inskrivning till "sommarskolan" nu första veckan efter skolavslutningen, tills Jesús går på semester och kan vara med Disa, samt första veckan i september då vi båda måste jobba.
Och pappren till simskolan, som började förra veckan, och har varit tre gånger redan, men som Disa har missat på grund av alla skolfester.

Och så var det mina två stora prov i engelska, och tapas med min lilla brokiga engelskgrupp till halv ett på natten, och boka resa till Sverige och fixa boende i Sverige och försöka hitta ny kattvakt när de båda förra har dragit sig ur, och Jesús prov i engelska, och...


Längtar efter juli månad. Ingen månad på året kan vara värre än denna juni.