Min favoritfotograf

Kontraktet är påskrivet, nyckeln i handen.
Till helgen flyttar vi in.
Då kommer vi förhoppningsvis att ha de nödvändigaste möblerna.
Det ska få ta tid. Det här ska bli en bostad att trivas i.
Väggdekorationer hör inte till det nödvändigaste. Det gör de verkligen inte. Men när man väl går in på AllPosters sida med hur många affischer och tryck som helst, ja, det mesta som man kan tänkas leta efter, så är det svårt att ta sig därifrån.
Och det jag tänkte komma till med det här inlägget är Gregory Colbert. En av mina favoritfotografer.
För tio år sedan sattes hans jättelika utställning Ashes and Snow upp.
Jag drömmer om att se den.
Det är makalöst vackra sepiafärgade bilder på människor och djur. Drömlika, magiska bilder.
Nytt, realistiskt (fast inte just nu) mål: att köpa utställningskatalogen.
Några bilder finns att köpa på den här poster-sidan, och en av dem kommer definitivt att hänga på väggen i den nya bostaden.
Titta gärna på den här sidan om ni är nyfikna på Colberts bilder. Jag skulle gärna lägga ut en här, men jag tror inte att jag får det.

Förresten, anledningen till att jag gick in på poster-sidan var att Jesús så gärna vill ha en plansch med havsfiskar och en med olika svampar. Minst en av dem ska sitta i badrummet, som underhållning. Han tycker att det är mycket underhållande att titta på svampsorter och havsdjur.
Det gör jag också.

Jag hittade förrester en poster på en massa olika mustascher. Jag skulle gärna köpa den, men när jag skulle visa Jesús så hittade jag den inte!
Lika bra det, tyckte han.

Sverigeresan i bilder, del 3

Vi gör ett sista bildsvep.

Efter Åsa-vistelsen åkte jag till Hällekis och min vän Lisa och hennes familj som bor här. Jag nämnde att min morbrors hus är ett av mina favorithus. Här är mitt andra. Lisas hus. Det är en sådan varm stämning i det, skönt att vara där, små lampor som lyser, diskmaskin som surrar, hemkänsla. Jag fick äntligen träffa den nye familjemedlemmen som var en liten go pojk.
Jätteroligt att få träffa Lisa och de andra igen. Förra gången, för ett år sedan, bodde jag här mycket längre, men det var ett jobbigt Sverigebesök. Jag verkade gladare nu, sa Lisa. Det har hon nog rätt i.

Därefter åkte jag norrut, till Uppsala, för att hälsa på min bror Thomas. Han pluggar något biologiskt där, och det verkar rätt tråkigt, särskilt när han berättar om vilka ämnen han läser, men han verkar nöjd, och då så. Fick äntligen sova i ett äkta studentrum, så nu vet jag hur det är.

Jag gick en runda på stan och letade sedan rätt på gamla stationshuset där Emil Jensen skulle ge en stödkonsert för organisationen Ingen människa är illegal.
Jag hittade stationen. Kom tidigt. Men det var fullt.
Jag blev så besviken. Och stannade kvar. Och till slut släppte de in mig.
Jättebra konsert.

Sedan började det jobbigaste under veckan: packningen. Tänkte stoppa väskan full med gotter, cocosfett (till julens ischoklad), äpplen, samt den stora rökta siken och skagenröran till Jesús, men det visade sig att maxvikten uppnåddes alldeles för fort. Inte blev det bättre av att en av mina flyttkartonger råkat hamna i min brors studentrum, och att jag öppnade den och hittade saker jag saknade.
Jag lämnade två paket cocosfett samt ett fotoalbum och åkte sedan vidare till Stockholm.

Där låste jag in väskorna på stationen och tog en promenad och lunch med min före detta elev Ian som har flyttat till Stockholm med sin blivande fru. Han hade varit där i några veckor bara och skulle dagen därpå skriva under ett anställningskontrakt som kock i  en finare restaurang på Arlanda. Det verkar gå finemang för honom. Jätteroligt att höra.
Jag lämnademin stora påse emd svenska äpplen samt ytterligare ett paket cocosfett i hans vård.
Övervikt.
Försökte förklara hur man gör ischoklad, men tveksam till om det gick fram.
Ni som kan spanska kan kika in på Ians blogg 26 gramos de sushi om hur han upplever den här första tiden i Sverige.

På flygplatsen stod jag ute och andades höstluft en lång stund och sparkade bland löven och tittade på en fågel och njöt av Sverige.

Sedan åkte jag tillbaka hit.

Sverige - ett land i kris?

Jag älskar dagstidningar, så det första jag gjorde när jag kom till Sverige var så klart att läsa löpsedlarna.
Och vad fick jag se?
På DN:s löp stod det något om att skolorna tar tillbaka smöret.

Jag fattade noll och ingenting, men fick senare veta att skolor i Stockholm hade bytt ut smöret i skolmatsalen mot... lättmargarin.

Och nu kommer vi till det verkligt intressanta.
Under mitt veckokorta Sverigebesök hörde jag av tre eller fyra personer, när vi pratade om läget i Spanien: "Men Sverige befinner sig också i kris."
Och nu skulle man tro att jag ramlade baklänges av häpnad.
Hur har någon endaste mage att påstå att Sverige befinner sig i kris? Är det att totalt stänga av för omvärlden, nyhetsflödet, eller är det att helt enkelt inte förstå vad en ekonomisk kris är för något? Hur ett land som befinner sig djupt nere i den ser ut?
Jag kan ge några exempel. I Andalusien är nästan var tredje person arbetslös. Omkring 250 personer vräks varje dag från sina hem. Många familjer tvingas flytta hem till mor- och farföräldrarna och leva på deras pensioner. Förstår ni? Förstår ni vilken hopplöshet som råder i ett sådant land? Gör ni det?
 I Sverige finns också arbetslöshet. Jag såg en siffra om sju procent, och det är inte lite. Men befinner sig landet i kris för det?
Nej.
I Sverige kan man studera det man är intresserad av och få jobb inom ämnet.
I Sverige kan man säga upp sig från sitt arbete, byta jobb om man av någon anledning inte trivs, eller helt enkelt vill prova nya utmaningar.
I Sverige kan de flesta åka på semester.
I Sverige får arbetslösa och sjuka pengar så att de klarar sig.
I Sverige finns barnbidrag och studiebidrag och gratis barnomsorg.
I Sverige får alla barn gratis mat i skolan.

I Sverige skriver landets största dagstidning om att skolor byter ut smöret mot margarin.
I ett land där människor kan bry sig om att skolbarn får lättmargarin istället för smör på gratisbrödet råder ingen ekonomisk kris, även om det bara är på stockholmslöpen.

Dag 10: Min dag

Åkte till stan på förmiddagen. Började i kopieringsbutiken där jag kopierade lite inför veckans lektioner.
Hade första lektionen.
Gick hem till Jesús föräldrar och åt lunch. Jesús och ett fat med chorizo väntade på mig där.
Såg att paraplyerna tagits bort från badrummet. Det verkar som om hålet i taket är fixat nu.
En liten systerdotter kom för att barnvaktas, som alla eftermiddagar, och tråkigt nog sov hon är hon kom, som alla eftermiddagar.
Sedan gick jag till nästa lektion. Hade två på raken.
Åkte därefter med Jesús till Ikea, igen. Stackarn. Vi lyckades enas om en soffa, hurra!
Vi enades om säng också (Jesús gick med på den som jag vill ha). Tyvärr finns den inte inne. Kommer inte förrän om fem veckor. Jesús vill inte sova på golvet tills dess. Problem.
Hittade bordet som vi sett ut till halva priset. Mot att vi tog med det med en gång. Omöjligt.
Tittade på garderober. Vi hittade varsin favorit. Båda orealistiskt dyra.
Åkte därifrån oense.
Men vet säkert att när vi flyttar in i nya lägenheten till helgen kommer vi att ha mattor, bokhyllor, en soffa samt röda nattygsbord.
Satte på datorn. Drömde om Lyon och snygga fransmän och funderade på, att nu när Nikki är upptagen följande morgon, vem kan komma och hjälpa mig att montera isär och frakta bort ett matbord på Ikea?

Dag 9: Min favorittid på året

Hösten.
Jag älskar hösten. Den klara luften, dofterna, färgerna, prasslande lövhögar att sparka runt i. Plocka lena kastanjer och lägga i fickan. Mörkret. Husmyset. Biblioteket. Allt tillbaka till det vanliga efter sommaren. Väntan på julen.
Inget är som hösten.
Vi pratar svensk höst så klart.

Sverigebesöket i bilder, del 2

Dag fyra åkte jag hem till min vän Åsa, där jag skulle stanna i ett par nätter..

Åsa har nagellack i kylskåpet.
Jättekonstigt.

Vi hann sätta oss vid köksbordet innan hon sa "Bli inte arg nu, men jag har bokat ett jobb till ikväll...".
Ett roligt jobb, konserten Star for life som Triple and Touch arrangerar. Åsa skrev, jag fotade, och resultatet ser ni om ni går in på den här länken.

Schlagerräven Åsa sjöng förstås med i The Monikers schlagerlåt.

Efter konserten åkte vi hemåt och hade kräftskiva!

Dagen därpå fick vi middag hos Chatrin och Ola. Maria kom hem från sin folkhögskola också. Jätteskoj!

Maria, Åsa, Chatrin, jag, Ola.

Ola hade lagat en mastig, god köttgryta.

 Och Chatrin hade gjort en precis lika god  äppelkaka. Jag blev mätt så jag satt och fnissade.

Europas enda öken inte naturlig

Europas enda öken finns i Andalusien, i Almería.
Det är ingen naturlig öken som många tror.
Fram till 1600-talet var det stora skogsmarker där, men sedan högg man ner alla träd för att bygga båtar av dem, det behövdes många skepp för att försvara det spanska imperiet (som det sedan gick åt pipsvängen med).
Det där med de nerhuggna träden känns rätt typiskt för Spanien.
Det var alltså precis likadant förr.

Om när publiken blev utskälld och trevliga lördagshändelser

Nu ska jag berätta om gårdagen. Tyvärr blir det ett bildlöst inlägg eftersom kameran strejkade, men ni får hänga med i mina levande beskrivningar istället.

Vi börjar berättelsen i en stad där Jesús jobbade för några år sedan.
Han avskydde skolan. Han vantrivdes något enormt. Kom hem varje eftermiddag alldeles tyst och allvarlig. Det var inget bra år.
Men nu hävdar han, att han hellre skulle åka tillbaka dit och jobba en hel dag, än att göra ens det kortaste besök på Ikea.
Igår åkte vi till Ikea för att titta på möbler till nya lägenheten. Vi var där i tre timmar.
Jesús blev lika bedövad i huvudet av tristess som jag blev dagen innan efter konserten.

Vi fortsatte in mot stan. Parkerade i Macarena, gick hem till Nikki med sakerna som hennes föräldrar skickade med mig till henne under Sverigebesöket.
Sedan fortsatte jag och Jesús promenaden. Var så längesen vi gick i stan ihop.Vi var hungriga och siktade in oss på schackbaren, men den var stängd, så vi fortsatte till Calle Feria som är en rolig, livlig liten gata. Det började mörkna och klockan var över åtta, men det var en massa folk ute. Målet var en av de marockanska butikerna, för Jesús ville ha en silvrig,tekanna, och han hittade vad han sökte.
Sedan fortsatte vi mot Las Setas, utkikstornen, där det pågick en konsert, och på torget under var det marknad med toppiga, vita tältstånd. Det luktade gott från brända, söta mandlar, och vid sidan om stod ett par kastanjeförsäljare. När man ser röken från kastanjeförsäljarnas små vagnar, då vet man att det är höst. Det blev dock inga kastanjer den här gången, vi hade ett mål med promenaden. Teatro Quintero. Jag hade sett en affisch om en föreställning där med Jesús Quintero själv, och den ville jag gärna gå på.
Tyvärr var det slutsålt, men tydligen blir det nya föreställningar i mitten av december.
Det blev mat på en nyöppnad freiduría. Vi satte oss och fick rykande varma, friterade acedías (en god plattfisk) och adobo (fiskbitar som legat och dragit i en vinägrett innan de friteras).
Klockan började näma sig sent och vi gick tillbaka till Macarena där vi skulle höra en konsert. Vi gick lite vilse på labyrintgatorna, och var stopp på en del av dem eftersom en kristusfigur var på vandring. I Sevilla är det påskprocessioner året runt numera. Det är besvärligt eftersom gatorna stängs av och det samlas så mycket folk att man ofta har svårt att komma förbi, men den här processionen tyckte jag om, för de hade med en duktig orkester.
Vi kom fram till konsertstället som visade sig vara en poesifestival med mexikanska inslag på en bakgård.
Ett par kompisar till Jesús gör elektronisk improvisationsmusik, men oj vad de dröjde, det var så många poeter först. Den som fick mest uppmärksamhet var kvinnan som sa Tid, sedan tystnade, tog fram brösten ur tröjan och gjorde rörelser med kroppen under några minuter.
Den engelsk poeten höll på längst, eftersom varje dikt som han läste måste översättas till spanska.
Jag och J gick iväg till en bar för att värma oss under tiden. Där var det en flamencoföreställning.
Vi hade kanske en baktanke om att smita också, för det var så kallt, och så tråkiga poem, och kanske misstänkte den ene av Jesús kompisar det för att sprang efter oss med en fladdrande peng i handen när vi gick och en vädjan om att vi skulle köpa cigaretter till honom.
Då gick det inte att smita.

Jesús var med i en annan grupp med just de här två musikerna. De gav bara tre konser tillsammans, eftersom projektet fick ett abrupt slut i och med den sista konserten som slutade med meningsskiljaktigheter medlemmarna emellan.
Jesús stod för röster och cellospel. Medlemmarna var svartklädda med vita masker på bakhuvudena och stod med ryggen mot publiken, utom Jesús. Bakom det visades filmklipp från satanistiska, blodiga akter och Jesús läste utvalda citat av Aleister Crowley.
Som på många ställen, i alla fall här, har publiken svårt att vara tyst, och en i gruppen blev så fly förbannad av det, att folk aldrig slutade prata, att de inte ens sänkte rösten, att han klev ner från scenen, stövlade fram till var och en av de pratande, slet upp dem i kragen och skrek Håll käften!
Folk blev arga och gick. Kvar i publiken var bara tre av Jesús kompisar och fyra okända, men alla är överens om att det var en oförglömlig konsert.

Nå, det här som de båda gjorde under poesifestivalen var lugnare grejer. Inte min stil kanske, men inte så illa ändå.
Det var lördagen det.

Blogg-dejt!

Ibland lägger jag upp bilder på mig själv här på bloggen, och säkert undrar några av er om jag verkligen ser ut så.
Det gör jag.
Det sa i alla fall Tove när vi träffades.
- Du ser ut som på bilderna!
Tove?
Tove är en tjej som följt bloggen ett bra tag och som ofta kommenterar. Ni som själva gör det har säkert sett hennes namn i kommentatorsfältet - Tuvilda. (Och här är hennes blogg.)
Tove gjorde detsamma som jag, kärade ner sig i en spanjor, och nu flyttar han med henne till Sverige.
Men innan flytten passade vi på att träffas. Det blev lunch och sedan glass på mitt favoritglasställe; La Fiorentina på Calle Zaragoza. Jag skrev en gång om det när jag pustade ut med en citronglass med mynta, och det gjorde ett sådant intryck på Tove att hon inte kunnat glömma det. Nu fick hon äntligen prova den goda glassen.
Jätteskoj att träffa henne och Marcelino.

Säg till när ni kommer tillbaka!

Bedövad i huvudet efter konserten

Måste, måste, MÅSTE lägga av med att följa med Jesús på konserter.
Vi gillar verkligen inte samma musik. Det är bara så.
Igår kväll var det spanska kända rockbandet Barricada som spelade i Sevilla, för första gången sedan 1993.
Jo, bandet har varit igång hela tiden. Bara inte spelat i Sevilla.

Det var en fantastisk konsert, om man får tro publiken.
Och om man med publiken inte räknar med mig.
Tio sekunder in på första låten kände jag att det kunde bli långtråkigt.
Efter 45 minuter kunde jag inte hålla mig längre, jag tittade på klockan eftersom jag trodde att konserten äääntligen började närma sig slutet.
Det hade gått 45 minuter.
Det fattades fortfarande en och en halv timme.
!!!
Hade jag vetat det då hade jag förmodligen gått.

Efter konserten var jag som bedövad i huvudet av uttråkning och irritation av dumhuvudena som hoppade omkring därinne, som hoppade på mig hela tiden, och som rökte fast man inte får. Som skvätte alkohol. Som var i vägen.
Men mest av uttråkning.

Vi lyssnade på Elvis på vägen hem. Jesús tyckte väl att jag kunde få det, som kompensation.
Det räckte inte.

Mördarens själ kvar i organen

Förra veckan skedde det tragiska att en man skjöt ihjäl två personer och tog sedan sitt eget liv.
Mördaren visade sig vara organdonator.
Nu gick det inte av olika omständigheter att donera något av hans organ, och det var Mariló Montero glad över.
Mariló-vem-då undrar ni.
Det är en känd tv-personlighet som tidigare var nyhetsuppläsare och som nu har ett eget program i en av de statliga kanalerna. Hon är gift med den ännu mer kände Carlos Herrera som är högerextrem.
Åter då till varför jag skriver om Mariló Montero: Hon uttalade sig om händelsen med mördaren som inte fick sina organ donerade, gladde sig alltså åt det för, som hon sa, kanske finns en del av själen i kroppens organ, och vem vill få en mördares själ inopererad i sig? Inte skulle hon tacka ja till det!

Dag 8: Min bästa födelsedag

Nu fortsätter vi med listan!
Min bästa födelsedag var när jag fyllde 26, för då åkte vi till London, jag och Jesús. Vi hade varit ifrån varandra ett tag, och skulle egentligen inte träffas förrän senare när han skulle åka till Sverige. Så vi kollade på varsitt håll om vi kunde åka och träffas någonstans helgen som min födelsedag var, och då såg vi att London skulle bli ungefär halvvägs, dessutom fanns billiga resor dit.
Så London blev det!
Han åkte från Sevilla, jag från Göteborg, och så träffades vi på London Stanstedt.
Hur mycket hinner man med under en helg i London?
Man hinner gå en hel massa, man hinner äta sushi och de bästa wasabinötterna, man hinner med engelsk frukost och titta på skummisarna som också bor ovanför den här slitna baren i förorten, och man hinner titta på fantastiska Tower Bridge och man hinner göra mycket mer om man inte går in i den största skiv- och filmaffär man kan tänka sig, eftersom man lätt blir kvar där i många, många timmar.
Och hade man missat den affären hade man aldrig upptäckt DEN HÄR låten med tillhörande skiva.
.

Sverigeresan i bilder, del 1

Det har varit en helt fantastisk vecka i Sverige. En av de bästa resor jag kan minnas, och jag har kommit tillbaka till Spanien med en massa energi och glädje. Och lika beslutsam som tidigare att det är där jag vill bo.
Men på grund av Jesús jobb blir vi kvar här ett tag till.

Bloggen har varit bildlös den senaste veckan, det ska jag ta igen nu. Följ med så får ni se lite av vad jag har gjort!

Jag har åkt en massa tåg. Jag älskar att åka tåg. Ta med matsäck, böcker, tidningar, slumra lite, titta ut, filosofera... Att vänta på tåg en tidig morgon, se ljuset närma sig, höra dunket mot rälsen...
I tidningen Kupé fick jag läsa om nyöppnade Smörgåstårteriet i Stockholm. Verkar lovande! Tyvärr är det stängt måndagar och tisdagar, och jag var där en tisdag.

Det här var en av anhalterna: Vara! Har väntat och väntat på det "nya" stationshuset, och så var jag inte ens i Sverige under den spektakulära, helt ordlösa invigningen! Historien i korthet: Vara stationshus behövde renoveras. Man nöjde sig inte med renovering utan fick hjälp av en tysk konstnär att piffa till det lite.
Jag tycker att det blev himla roligt! Gillar det verkligen! Man blir ju glad av det!
Egentligen skulle huset ha målats korallrött, men det gick inte att få till en tillräckligt tålig färg i den kulörten.
En av de färggranna rymdbumlingarna som har trillat ned från himlen ligger på andra sidan järnvägen.

Jag var inte i Vara bara för att titta på stationshuset, utan för att äta thai-mat och för att hälsa på de här på redaktionen också. Gissa om jag längtade tillbaka! Lisa är tjejen som sitter ned, Elisabeth är hon som står. För övrigt min Sevilla-kompis Nikkis mamma. Det var genom henne som jag lärde känna Nikki. Elisabeth skickade med en påse gott till dottern.
Malin och Naima var inte inne när jag tog fram kameran.

Så hoppade jag på tåget igen och åkte hem till Lidköping. Kikade på vad som hänt sedan sist. Upptäckte att skojiga Nostalgeek har öppnat finfint kafé. Blev inget besök där, däremot ett rosa porslinshjärta med Elvis som ska hänga i backspegeln i bilen varannan vecka.

Jag köpte småkakor på bästa-bageriet-alla-kategorier-alla-länder Henrys, som fått nya lokaler.

I Lidköping fikade jag med min högstadiekompis Mia som jag inte träffat på en massa år. Jätteskoj! Tack facebook!

Jag övernattade hos morbror Bosse och hans fru Eva. Bosse är snickare och Eva modist (bland annat) och de har skapat ett av mina favorithus, invändigt. Jag välkomnades med en värmande brasa, fick fläskkotletter och maffig äpplekaka och lyxfrukost, och sov på den skönaste madrass man kan tänka sig. Det var rena spa-vistelsen.

Hemma igen

Hemma i Spanien alltså.
Landade i Madrid sent igår kväll, tog nattbuss till Sevilla och möttes av Jesús klockan sju på morgonen.
Han bara höll om mig och pussade på mig, sa inte ett ord.
Jag trodde att det var för att han var rörd av återseendet, men det visade sig att han hade tappat rösten.
Är sjukskriven tills den kommer tillbaka.
Det är därför han inte har ringt på flera dagar, han har inte kunnat prata.
Lite trist att gå omkring här och prata själv, han viskar inte ens för att rösten ska komma tillbaka fortare, men när det krisar med teckenspråket skriver han lappar.
Pipen, den dumme katten, blev så rädd för mig när jag kom att han borrade upp svansen och nästan gömde sig.
Jag har varit borta en vecka, inte ett år!
Det tog en bra stund innan han kom ihåg mig och allt blev som vanligt igen.

Kallt i Uppsala

Sista dagen i Sverige. Senare (framåt morgonen) åker jag till Stockholm och på kvällen åker jag till Madrid. Och på natten blir det buss till Sevilla.
Igår var jag hos min vän Lisa hela dagen, och det var så roligt! Fick träffa den nye bebise också, äntligen.
Månaden har ägnats åt Uppsala. Här bor jag hos min bror. Har gått och kikat på stan och varit på Emil Jensen-konsert. Men det var nära ögat att jag missade den. När jag kom, trekvart innan konserten skulle börja, var det intagningsstopp! Det var fullt i lokalen! Jag blev så besviken att jag stannande kvar och hängde utanför dörren till tio minuter efter att konserten hade börjat, och till slut släppte de in mig.
Men då var jag genomfrusen. Det är förbaskat kallt här i Uppsala. Jag blev så där frusen att man inte blir var igen hur många filtar man sveper in sig i, det enda som hjälper är en riktigt lång och mycket varm dusch, alternativt bad för dem som har badkar.
Jag längtade tillbaka till Spaniens värme. Att frysa så och utsättas för kalluft är lika plågsamt som att bränna sig illa på en motorcykel som har vält och sedan utsättas för solljus på de stora brännsåret. Jag fick gå in i en mataffär och värma mig. Där ställde jag mig vid ett skåp med nygrillad kyckling, där det blåste varmluft. Stod där så länge jag vågade, sedan blev jag frestad av doften och tog med en påse varma, kryddiga revben till kassan.
Och jag blev varm. Här tar inte varmvattnet slut efter fyra minuter. Fast det var kortvarig glädje, för det är hemskt kallt i det här studenthuset. 18-19 grader när elementen är på max.
Jäkla utnyttjande av studenter. Oskälig hyra för det skräp till boende som erbjuds, och sedan inte ens ha det varmt i huset!
HEIMSTADEN heter det skamliga bostadsbolaget.!

Detta var vad vi såg

Fortfarande fantastiskt bra alltihop.
Jag sitter här hos Åsa och är proppmätt, så jäkla mätt! Har fått världsgod middag hos min kompis Chatrin, men det kommer mer om det senare. När jag hinner skriva och kan lägga in bilder.
HÄR kan ni se vad vi gjorde igår kväll. Det var en riktigt bra konsert.
Otroligt vad en del är talangfulla.

Underbar resa!

Hej alla!
Vilken underbar resa!
Jag har det så gott, och så roligt!
Det var skoj att träffa Kicka i Stockholm, där jag sov, lika roligt att komma till Göteborg och promenera runt och hälsa på moster, som till och med hade skrivit brev till mig Spanien och frågat vad jag längtade efter att äta. Sedan en kort resa till Vara för att hälsa på på Vararedaktionen, titta på det underbara stationshuset (jag älskar det, bilder kommer!), och äta thai-mat från Hanssons. Sedan åkte jag hem till Lidköping gick runt i stan och såg vad som är nytt (biblioteket som byggs, Henrys bageri som bytt lokaler), förälskade mig i ett keramikhjärta med Elvis som jag ska köpa och hänga i bilen. Jesús vet om att hans Lobezno-figur ryker.
Sedan blev jag upphämtad av morbror och där ute hos honom fick jag stanna över natt. Älskar det där huset. De har så fint. Det är ett av mina favorithus. Fick fläskkotletter och äpplekaka, välkomnades av vedspisens värme, nä, jag får skriva mer senare.
Idag är jag hos min vän Åsa. Hon bokade in ett jobb, så om en stund ska vi åka på konsert; Star for life, i Skövde. Sedan ska vi ha kräftskiva!
Imorgon träffa kompis i Lidköping och gå på torget, sedan middag hos annan kompis. Det händer roliga saker varenda dag, allt är toppen!
Bilder kommer i efterhand, svar på kommentarer också, men jag läser dem alla!

Dag 7: Nagot jag angrar

Det har angrar jag: Att jag inte akte pa brollp i Bolivia.
Det var nar jag precis hade flyttat hit till Spanien forsta gangen, for att bo med J. Hade sparat pengar som en tok innan, bade for att ha har tills jag hittade jobb och for att kunna aka pa min bolivianska vans brollop.
Jag bestamde mig for att forbattra spanskan och ga en sprakkurs i Sevilla istallet.
Skitdalig skola.
Daligt val.
Mycket daligt.
Jag borde ha akt till Bolivia.

Javla dumhuvud.

Halva min måne

Boktoken Anna Granström har inte bara en finfin blogg, hon har skrivit en bok också.
Halva min måne heter den, och den har jag läst.
Det är en delvis självbiografisk historia, och en ganska tung sådan.
Ida har just tagit studenten och firar det med en resa tillsammans med vänner. En resa till Karibien. Där träffar hon Luís och blir så förälskad att hon bestämmer sig för att flytta till honom på Puerto Rico.
Hon får vänner, hon får ett bra jobb, njuter av ön och livet, men det är inte problemfritt. Det tar ganska lång tid innan Ida förstår att hennes Luís är drogberoende. Och hans problem blir bara värre.
Här börjar Idas tillvaro att rämna. Hon lever med en missbrukare, vet att hon borde lämna honom, men klamrar sig fast vid honom så att hon själv är nära att gå under.

En bok helt igenom jobbig att läsa. Början för att jag vet vart det är på väg, resten för att det är värre än jag föreställt mig.
Intressant att få en bild av livet på Puerto Rico som jag annars inte vet något alls om, och en bra bild av att leva som medberoende.

Författaren själv lever idag i Sverige med en annan man och har just fått en liten unge.

Dag 6: Tanken bakom mitt bloggnamn

Jag grunnade lange pa bloggnamn. anda sedan jag besatmde mig for att lamna Resedagboken och skapa en riktig blogg.
Jag hade ju sa mycket att skriva.
Men det drojde, for jag kom inte pa nagot bra namn.
Vi pratar manader har.
Casa Annika, tanker ni nu, var det sa bra da? Var det allt hon kom pa efter mandaders beslutsangest?
Ja, tyvarr.
Tanken: Casa pa spanska betyder hus, hem  Ofta anvant i namn pa tapasbarer (Casa Manolo, Casa María...)
Mitt hak pa natet helt enkelt. Annikas nat-casa!

Dag 5: Det har hade varit najs att ata idag

Thaimat.
Liksom alla dagar.
Langtar efter thaimat!
Jag undrar verkligen varfor det inte finns i Sevilla. Kinamat finns det massor, japansk och marockansk mat finns, pizza och mexikanskt, men mest av allt traditionell spansk mat. Som ar jattegod! Jag alskar spanska ratter! Men thaimat... Det kommer jag att ata minst en gang i Sverige.
I Vara, det tokiga stallet, finns flera thairestauranger eftersom Varas man ofta aker till Thailand och skaffar sig en fru.
Basta thaimaten, enligt mig, finns pa Hanssons kiosk. Det ar en korvkiosk med imponerande utbud. Forutom det vanliga korvkioskutbudet finns en stor fin salladsbar samt thaimat onsdagar, torsdagar och fredagar. Nar jag har jobbat dar har jag ibland "glomt" att ta med matlada for att ga dit istallet. Har till och med klippkort pa Hansson. Fasen att jag skulle glomma det i Sevilla!
Maten far man i sadana dar vanliga vita skumkartonger, men allt laggs upp sa fint, man far lite jordnotter strodda over det hela. Och som sagt. Det ar suveran mat!

Vad jag kommer att ata idag: Tva medhavda smorgasar med vatten fran flygplatstoaletten till.

Suck.

Trakigt pa flygplatsen

Jag har sa traaakigt!
Sex timmar tar bussen till Madrid, sa jag var framme redan klockan sju i morse.
Det var sa satans kallt! Fick borja med att grava fram troja, jacka och halsduk ur resvaskan. Hur ska det ga i Sverige? Har kroppen vant sig vid varmen? Jag som har skrattat at mina elever nar de oroligt undrat om den svenska kylan. Jag fasar for den...
Jag var for trott for att vilja promenera i stan, sa jag stannade pa stationen i tva timmar. At smorgasar som Jesús omsorgsfullt gjorde i ordning at mig igar kvall.
Sedan tog jag tunnelbanan till flygplatsen.
Bra att veta: Det tar nastan en timme mellan busstationen och flygplatsen.
Och har ar jag nu. Har har jag varit i tre och en halv timme och har ska jag vara i ytterligare en timme inna planet mot Skavsta avgar. Nar jag komemr fram ska jag aka in till Stockholm dar jag far overnatta hos en snall kompis (hon som citerades i kattladeinlagget) som jag inte har traffat sedan forra flygovernattningen, for ett ar sedan. Synd att inte traffa henne ordentligt istallet, men men.
Imorgon tar jag taget till Goteborg. Ska bli skoj!

Lottas blogg

Lotta heter en kvinna i Skåne. Hon driver en sådan fin blogg!  Vackra bilder, vackra texter. Om livet. Livsnjutartexter.
Och när hon inte skriver blogginlägg skriver hon på sin bok, som jag ser fram emot. Jag tror att det kommer att bli mycket bra.
Både Lotta och hennes man fyller snart 40, men istället för att glädja sig åt sina födelsedagar torkar de tårarna i resterna av en eldsvåda. Deras skånska hem har brunnit.
Gå gärna in på Lottas blogg och lämna en omtanke. Och titta runt där hos henne, den bloggen är värd det!

Hej Sverige!

Klockan ett i natt tar jag bussen till Madrid.
Imorgon eftermiddag går flyget till Sverige!
Ska hem och hälsa på i en vecka.
Försöker komma ihåg vad jag ska köpa med mig tillbaka:
Tjock träslev
Burköppnare
Potatisskalare
Äpplen
Rökt sik till Jesús...

Dag 4: Mitt hus

Vi bor på huvudgatan i Las Pajanosas..

Vi bor bredvid Coviran-butiken. Här köper vi färskt bröd och festlig dryck och nödchoklad och sista-minuten-ingredienser som vi har slut på. Här inne finns köttdisk och sprit och tårtor på beställning och kopiator och annat viktigt. Det mesta faktiskt. Öppet jämt utom under siestatid och söndag eftermiddag.
Vår dörr är den lilla bruna precis bredvid mataffärens port..

Här hyr vi en liten möblerad lägenhet. (Men bara några veckor till!)
Först kommer man in i vardagsrummet/matsalen/köket.
(Ytterdörren är längst bort i högra hörnet.)
Soffan är osittbar. På den smala delen får rumpan inte riktigt plats. Dessutom sitter man så rakt i ryggen att man måste böja nacken lite vilket leder till huvudvärk ganska snart. Har äntligen upptäckt att det går att ligga ned i soffan, men till annat duger den inte. Jag avskyr den. Men så är det när man hyr möblerat.

Ovanpå hyllan som döljer ingången står Jesús samling superhjältefigurer.
En del av samlingen.

Jag tycker att figurerna har fått alldeles för bra plats.
Jag skulle vilja ställa min egen samling där, min samling med julkrubbefigurer som nu trängs på en högtalare, men det är en kamp som jag inte har vunnit.

Här har vi köket, som är mysigt men för litet.

Rummet ni skymtar är Fula Rummet.
Det har fått sitt namn av att det är så stökigt där jämt. Jag tar bilden från den här vinkeln för att inte den rangliga förvaringsgarderoben, instrumenthögen och det allmänna skräpet ska synas.
Datorn står på ett slitet campingbord. I och med lägenhetsbytet ska vi skaffa ett riktigt skrivbord.

Vägg i vägg med fula rummet ligger badrummet. Det rummet gillar jag!
Den som är uppmärksam ser att det är Wagner i ram som står på tvålhyllan.
Om ni undrar kan ni fråga Jesús varför han står där.

Längst bort i det långsmala badrummet är toaletten och kattlådan.

Sovrummet är en trist historia.
Men det hade sett mysigare ut om det varit vinter och det tjocka täcket och den fina lappfilten legat på sängen.

Tavlorna har vi inte satt upp, och gardiner har vi inga. Det kommer i den nya lägenheten. Den ska vi göra fin!

Så har vi ju vår lilla patio också. Inte vacker, men skön att ha. Där grillar vi ofta, tänder ljus på kvällen, pipen leker med insekter, vi plockar basilika och mynta och svalkar oss heta dagar med vattnet från vattenkranen.

Tvättmaskinen har vi, som tidigare nämnt, på taket. Här är tvättstugan:

Det bästa med att tvätta på taket är att kolla utsikten medan man väntar på att tvättmaskinen ska gå igång. Utsikten över bygatan, över taken och ner i grannens  fina trädgård.

Höga hopp

Det värsta jag har gjort är att hoppa från en bro.

Ålands högsta bro.

Det var under Ålands-året, folkhögskolan, och de som ville fick hoppa, fastspända förstås.

Jag ville inte men gjorde det ändå.

Det var fruktansvärt.

Jag gör aldrig om något liknande.

Fritt fall - fyra meter. Det låter inte mycket, men det var förstås längre ned till vattenytan.

Fruktansvärt.

I flera veckor efter det ryckte jag till av skräck så fort jag nuddade vid händelsen i tankarna.

David bakade våfflor åt mig.

Det hade jag förtjänat.

Jag tänker på det när jag läser om Felix som hoppade från rymden.

Rökelse mot kattlådelukten

Jesús behövde gå på dass.

Men någon hade redan varit där.

Pipen.

Och det nyligen.

Nu har J tänt och ställt in en rökelse, och väntar på att rökelsedoften ska få övertag över kattlådslukten innan han går in igen.

Ni minns vad det handlade om va...

Festival, bomull och båtåk

Vilken händelserik lördag det blev!
Och en sådan rolig dag!
Den började som en utflyktsdag sig bör; med ett besök hos den rolige kioskägaren i Triana, han som är så trevlig att man alltid går därifrån leendes.
Vi stannade och plockade bomull på vägen. Runt om Sevilla finns en del bomullsodlingar, och just nu är det skördetid så man ser ofta små lastbilar fullastade med bomull. Åker man bakom en sådan ser man hur det flyger små bomullsbollar efter den och lägger sig längs vägkanten. Vägarna kantas av vitt, så vi stannade vid ett ställe där det hade flugit av hela sjok med bomull och plockade en kasse full. Vet inte riktigt var jag ska göra med den. Förslag?

Puerto de Santa María var målet för resan, och en ångbåtsfärd över till Cádiz på andra sidan viken.
Vi visste inte var ångbåten avgick från, så Jesús frågade i en bar.
- Ångbåten? Den sjönk för två år sedan, svarade kyparen.
J kom ut generad. Hade han haft anlag för att  rodna hade han gjort det då.
- Det är ju som att åka till New York och fråga efter World Trade Center, sa han till mig.
Klart att han visste att ångbåten sjönk för två år sedan. Det pratades en hel del om det på nyheterna, och en av hans favorit-chirigotas handlar om det. Men nu var det ju så, att J hade hittat en hemsida på nätet med tidtabell och bilder och allt, och trodde att de hade skaffat en ny båt.
Så var det inte. Hemsidan är gammal.

Istället för ångbåten går en katamaran, och den bestämde vi oss för att åka. Det är billigt, kostar inte mer än en bussbiljett.
Men först: Lunch.
På andra sidan gatan, mitt emot båten, finns en restaurang. Det var fullsatt utanför och det är altlid ett gott tecken, så vi gick in.
Bra val.
Jesús beställde något av det godaste han ätit i sitt liv, något med fisk. Jag en fiskgryta. Sedan delade vi på ett fat med knivmusslor a la plancha samt tortillitas de camarones (miniräkor). Mycket gott alltihop.

Sedan gick vi på promenad. Jag upptäckte att staden inte var så tråkig som det verkade när vi körde in i den och blev positivt överraskad.
Det finns massor av matställen i den stadsdel vi befann oss i, vid hamnen.

Många glasställen fanns det också, men det var så lång kö till allihop så vi köpte vanlig fabriksglass istället.
Gissa vilken som är min?

Det var så mycket folk ute, och det förstod vi,  efter att ha sett en affisch, berodde på musikfestivalen Monkey Meet som just pågick. Vilken tur! Dagsutflykt för att åka båt och så får man en pop- och indiefestival på köpet!
Massor av gratiskonserter. Vi stannade till vid det gamla slottet där en scen satts upp och lyssnade till en ritkigt bra grupp.

Sedan tog vi båten till Cádiz. Det tar ungefär en halvtimme. Jag gillar att åka båt!

Promenad i Cádiz, köpte bakverk som vi åt på trappan till den vackra katedralen (underbar invändigt).

Vi fortsatte promenaden och hittade en svensk flagga utanför en butik där en dam säljer svenskt godis. Vi gick så klart in och fick veta av damen att svenskt godis är toppen, inga konserveringsmedel och annat skräp. Dessutom äter svenskar mest godis i världen, 17 kilo per person och år, vilket kan jämföras med spanjorernas klena två kilo. Det beror förstås på att svenskarna har bättre godis.
Vi köpte en påse med saltlakrits och annat gott.

Därefter stötte vi på två kändisar. Först flamencosångaren Rrancapino, sedan apotekaren som sjunger chirigotas. Vet ni inte vilka de är? Inte jag heller. Å andra sidan är jag inte bra på kändisar. Jag skulle kunna krocka med kungen utan att fatta att det är han. Det finns nog bara en som jag skulle kanna igen i alla lägen, och det är min idol; radioprataren Morgan Larsson.
Vi tog båten tillbaka och lyssnade på ett par fler konserter vid slottet, sedan åt vi den bästa (och snyggaste) pizzan utan ost som jag har provat i Spanien, och körde hem framåt ett-tiden.

Ingen husvisning idag

Enligt listan ska jag idag presentera huset där jag bor
Det går inte, jag måste städa det först. Imorgon får ni se.
Lördagen ska ändå inte ägnas åt städning. När J blir klar med tvätten (och jag med bloggandet) ska vi åka till kusten för att äta fisk och åka ångbåt. Det blir fint!

Igår hittade jag förresten bankkortet! Det låg under en hög anteckningsböcker i bokhyllan. Oväntat.
Hittade det med tre dagars marginal. Tänk, snart åker jag till Sverige. Måndag natt går bussen mot Madrid och flygplatsen...

Lukten från lådan

Jag tror att det var under fotoresan till åländska Kökar som jag sov med min kompis Kicka, Kicka som stoppade ansiktet i ett brännässlesnår när hon kröp med macroobjektivet (väldigt väldigt roligt) och som morgonen efter sa: "Jag fattar inte hur det kan komma så mycket ljud från en sån liten människa."
Tydligen hade jag snarkat.
Jag var förkyld. Säkert.
I alla fall, jag tänker på det nästan varje dag, hör Kickas norrländska i huvudet, sägandes den där meningen, och det är alltid i samband med att pipen går på lådan.
I samband med att pipen bajsar.
Jag fattar inte hur det kan komma något så illaluktande från en sån liten katt.
Det är helt otroligt. När korven är nylagd måste man stänga dörren till badrummet. Sedan öppna lite grann för att stanken ska ge sig iväg, men lägenheten är så liten, stanken tar sig in överallt. Och den försvinner inte! Det är snudd på att utrymma stället varje gång.

Dag 3: Smeknamn som jag har och varför

Okej, jag kan skriva om några av de aktuella smeknamnen, Jesús smeknamn på mig.

Jätterump
Guapa
Ñeca
Rubia
Pr... nej, det är för pinsamt.
Fågel. Här kommer en förklaring: Jesús syster hade en orange liten fågel. Den lilla fågeln passades av Jesús föräldrar medan systern målade om hemma hos sig. Den där fågeln sjöng mycket. Och det roliga var att om jag visslade åt den svarade den! Jag roade mig mycket med att vissla med fågeln. Så mycket att jag började imitera fågeln hemma hos oss. Och Jesús svarade, var han nu befann sig för stunden.
Fågeln är död, men vi har utvecklat ett visselspråk så bra att vi ofta förväxlar varandra med någon riktig fågel utomhus. (Det här låter ju jättelöjligt, jag ser det. Man borde inte berätta sådant här va? Hör till privatlivet?) Och som en förlängning av alltsammans kallar J mig för Fågel. Med vissa variationer. Fågel Quijote till exempel, vilket anspelar på att han tycker att jag är som don Quijote och han själv som den sansade, realistiske Sancho Panza.
Ett tag lämnade han gula post it-lappar till mig varje morgon är han stack till jobbet. En del av dem sitter fortfarande uppe...

Ny lägenhet!

Vi har blivit med lägenhet!
Japp, vi ska flytta!
Flytta från byn, in till stan. Tyvärr, ingen av oss vill bo i stan egentligen, men det verkar vara den bästa lösningen med tanke på jobb.
Vi ska flytta till stadsdelen Macarena. Det blir nog bra det med. Lägenheten har ett mysigt kök och ett fint badrum. Sedan har den en lustig del i vardagsrummet som ska bli bibliotek. (Kanske stort ord, bokavdelning då.).
Nackdelen med lägenheten är att det inte finns balkong, och jag tycker att det känns så instängt när man inte kan gå ut, men det får gå.
Vi är nöjda. I början av november ska vi flytta in.
Igår firade vi med att äta mexikanskt och köpa en fin höstklänning!

Köket. Lägg märke till att det har en ugn!

Dag 2: I min handväska

Jag skrev det inte under presentationsinlägget, men ytterligare en sak jag avskyr är ordet handväska.
Jag ryser av det.
Använder det aldrig. Säger väska bara.
Handväska låter... tantigt.

Nåväl, jag fattar ju frågan och ska svara på den.
I min väska finns ett par hopknycklade kvitton och ett par bläckpennor. I övrigt är den tom.
När jag behöver väskan går jag runt i huset och letar efter det som jag vill fylla väskan med: portmonä, nycklar, minikameran, pocketbok, körkort, mobil, lypsyl, solglasögon och busskort. Eventuellt, beroende på vart jag ska, solkräm, vantar, hårnålar, inköpslista.

Ungefär hälften av det jag letar efter hittar jag och lägger i väskan.
Det som nästan aldrig kommer med är körkort och lypsyl.
När jag åker till stan numera är det för det mesta med anledning av jobbet, och då behöver jag ryggsäcken som jag fyller med tunga böcker. Så jag stoppar jag viktiga saker i den.
Under väskperioder brukar de viktiga sakerna faktiskt befinna sig i väskan. Plus lite till: en stor bunt kvitton som jag aldrig kommer mig för att slänga samt bläckpennor. Ser man till mängden kan man tro att jag samlar på bläckpennor. Yrkesskada kanske? Kan inte gå någonstans utan en penna. Och ett par i reserv om den första inte fungerar. Flera gånger när jag har rensat väskorna har jag hittat över 30 bläckpennor i dem. Jag har själv blivit förvånad.
Ibland (läs ofta) när vi ska någonstnas struntar jag i att ta väska med och lassar över mina grejer i Jesús väska. Han har en mycket bra svart liten läderväska, perfekt i storlek för att rymma bådas saker. Vilket irriterar honom. Han är övertygad om att jag gav honom väskan med en baktanke.
Även om jag i perioder inte använder väska så gillar jag alltid att köpa väskor! Roliga väskor, fina väskor. Har bland annat en i form av en uggla, en i vackert djuprött tjockt läder med uthamrad silverdetalj på och en annan i tyg med ett par skor påsydda, med skosnören att knyta. Den är Jesús favorit eftersom den är mer eller mindre stöldsäker till och med i Sevilla. Den har nämligen så många fack att inte ens jag hittar vad jag letar efter i den.
På bilden ser ni den blommiga väskan. En favorit.

Kakbaksfascisten

Måhända är jag lättroad, men jag tycker att det är kul att någon har hittat hit genom att googla "kakbaks fascist".

21:47 Middag i Las Pajanosas

Ni vet hur det är.
Ibland finns inget kul i skåpet. Inget som lockar till middag.
Då är det toppen att bo närapå granne med byns bästa tapasbar.
Gårdagens middag:
Puntillitas (friterade minibläckfiskar)
Jabalí con tomate (vildsvin i tomatsås med hemgjord pommes)
Carrillada (griskind i underbar sås, med hemgjord pommes)
Bästa sällskapet (Jesús) på bästa av barer (Miketes) i bästa temperaturen (26 grader).