Spanska skoaffärer

Ett av kännetecknen på att jag är utlänning är min klädsel.
En riktig spanjorska känner man igen direkt på hur hon klär sig. Spanjorskor får lära sig hur man klär sig innan de kan gå. hur man matchar örhängen med skor, blus med hårband, läppstift med handskar.
Välstrukna, rena kläder, snygga i håret, fin make up.
Och så skorna.
Skorna.
Spanjorskor har skor i alla färger. En spansk skobutik skiljer sig kolossalt från en svensk, för medan skorna i den svenska affärerna går i brunt, svart och grått, med enstaka små inslag av mörkblått eller en utstickande röd sko, finns i Spanien skor i alla färger. Alla tänkbara färger, med klackar, utan klackar, glitter, rosetter, prickar, mönster. Man måste ju kunna matcha.
När min kompis Åsa var här blev hon sugen på att köpa skor. De är ju som karameller där i skyltfönstren, men just skyltfönstren blev anledningen till att hon inte köpte några. För detta skiljer också spanska och svenska skoaffärer åt. I Sverige kan man själv plocka till sig de skor man vill prova. I Spanien ställs butikens alla tillgängliga modeller ut i ett skyltfönster, och där får man stå och se ut de skor man tycker om, och sedan be om dem över disk. På grund av stöldrisken, gissar jag.
Men det går alltså inte att anonymt smyga omkring, klara sig själv och prova de skor man känner för. Då blir inga skor köpta.

Kommentarer och opublicerade inlägg

Det blev en himla fin födelsedagsutflykt i närliggande utland, och jag ska berätta, så fort jag får tid! Men oj, så körigt det är just nu!
Ni är flera nya som mejlar och kommenterar, och det är så roligt! Man behöver ju inte kommentera i en blogg man läser, jag själv skriver inte hälften av de bloggkommentarer som jag skulle vilja... Ändå är det just kommentarerna man får som gör det så roligt att blogga. En röst från någon som har läst. Ett... bevis på att någon har läst det jag har skrivit. Som kommer med egna tankar eller idéer. Kontakten. Det är fint. Tack vare alla nya har jag fått sådan lust att blogga massor, och jag har skrivit mer än andra månader... Men när jag tittar efter i månadslistan ser jag att att det inte alls är fler publicerade inlägg än andra månader, för många inlägg är fortfarande opublicerade eller halvfärdiga (tidsbrist) eller så finns de bara i mitt huvud fortfarande (tidsbrist!!!)...
Så tills jag hinner skriva om den fina utflykten i onsdags så slänger jag in ett av de opublicerade inläggen om en stund istället!
Ha en fin fredag!

Behöver födelsedagstips

Hej bloggkompisar.
Jag har fått så många bra tips från er senaste tiden, så nu tänkte jag be om råd för i morgon.
Då är det min födelsedag, och jag vill ordna det lite festligt, för Disas skull. Hur gör jag det?

Här är bakgrunden: I Jesús familj har de aldrig firat föräldrarnas födelsedagar, bara firat barnens litegrann. Fast bara lite, så Jesús som är en bit yngre än de båda syskonen minns inte några firanden av dem heller. och eftersom de inte har firat födelsedagar i familjen har han aldrig vetat hur gamla hans föräldrar och syskon är, eller när de fyller år.
Jag å min sida växte upp med hemlighetsmakeri, presentinslagning, tårta, Ja må hon leva och frukost på sängen och sådant för den som fyllde år, och det är ju alltid kul, att stå och viska i köket, väcka med födelsedagssång och blåsa ut ljus. Eller hur?
Så nu när vi har en liten familj, med en liten unge, vill jag att vi låter födelsedagarna vara lite festliga, för Disas skull. Jag vill inte att hon ska ha få sin pappas tråkiga tradition att låta födelsedagar gå helt obemärkt förbi. Jesús håller med, han tycker att mitt förslag är bra... Men som alltid när han håller med och tycker att mina förslag är bra så gör han inte ett dugg för att genomföra dem. Det spelar ingen roll om det handlar om att spara pengar till en resa eller begränsa Disas tv-tittande, allt hänger på mig. Det är väldigt frustrerande.
Det är inte så illa som det låter, att han helt bortser från dagen, utan han har lärt sig vilket datum jag fyller på (även om han inte kommer ihåg hur gammal jag är), och det har blivit jättebra, vi har tagit bilen till Portugal på födelsedagslunch, och hade svensk födelsedagslunch i Fuengirola (trots hans protester och tysta ovilja hela dagen eftersom jag hade så ont av gravid-ischias och han trodde att bilåkandet och vad det var kunde göra saken värre, hur det skulle ha kunnat bli värre?), när jag var gravid och höll på attt gå åt av Sverigelängtan, och jag har fått biljett till en Stingkonsert, så jag klagar verkligen inte, det har varit jättefina dagar. Men han kommer inte att göra ett dugg för att dagen ska bli festlig, om ni förstår.
Så.
Vad gör jag?
Hur ska jag göra det lite festligt så att Disa märker att jag fyller år?
Blåsa upp ballonger? Baka något (tårta är för stort eftersom D inte äter något och J bara tar en bit eller två)? Sjunga födelsedagssången tillsamamns med henne?
Tips mottages tacksamt.



Ett gammalt inlägg om när Jesús gissade tio år fel på min ålder.

Sevilla, fragment

Medan Jesús åkte iväg till den första delen av sina oposiciones, de omfattande prov som alla lärare utan fast anställning måste göra vartannat år för att få fortsätta arbeta inom den offentliga skolan, gick Disa och jag in till centrum av Sevilla. Jag behövde byta storlek på hennes nya klänning, köpa ett par klänningar till (enda sommarplagget som funkar på henne) och skriva ut lite foton.
Vi satte oss på en trappa och drack juice och åt bullar med chokladprickar vid floden, sedan tog vi oss in på smala gator där de omgivande husen ger skugga och svalka.

Gick förbi konstmuseet med det vackra lilla torget, in i det lugna människomyllret, många har redan flytt stadens hetta, och under uppsatta segeldukar som ger skugga åt shoppare på huvudgatorna, in i luftkonditionerade butiker...

Så underbart att inte bo här längre, så jag kan uppskatta allt det vackra och roliga med Sevilla igen.

Sedan åt vi lunch hemma hos Jesús pappa. Skaldjurspaella med bläckfisk blev det.

Översvämningar och stjärnor

Saker som har hänt den senaste veckan.

Översvämning i vardagsrummet. Av någon anledning vaknade Disa redan klockan sju på lördagsmorgonen, vilket var tur eftersom hon då upptäckte att golvet var blött. Minst sagt. Ett litet haveri i rören gjorde att det sprutade vatten ur vår vägg ut på gatan, samt genom några små hål i vardagsrumsgolvet. Vattnet täckte halva vardagsrumsgolvet, men det dröjde inte längre innan det nådde ut till trappan till övervåningen. Husägaren kom, en rörmokare kom, de knackade ett större hål i ytterväggen för att det mesta av vattnet skulle ta den vägen istället, men lösa problemet kunde de inte. Efter fem timmar kom ett par män från vattenbolaget, de borrade sönder trottoaren med tryckluftsborr, gjorde ett stort hål, fick vattnet att spruta flera meter upp i luften och kunde sedan ordna upp allting. Under tiden hade jag varit och köpt en ny hink och golvmopp i affärensamt flaskor med kallt vatten och läsk att dricka medan Jesús och jag hålla jämna steg och få undan vattnet i samma takt som det sprutade upp ur golvet. I drygt 30 graders värme. Jesús med sin lunginflammation försökte sig på mindre ansträngande metoder, som att suga upp vatten med Disas vattenspruta och spruta ut genom fönstret.
Funkade inte.

Bullbak. Underbara Claras recept på butterbullar verkade gott och enkelt. Jag bakade och Disa satt bredvid och åt mjöl med händerna. Det blev rätt gott, men eftersom jag är den enda i huset som äter bakverk verkar de bli kvar i frysfacket för alltid.

Bostadsområdets pool öppnade för säsongen. Poolerna här brukar öppna när skolorna slutar. Det är en sådan lyx att ha tillgång till pool! Lite som att vara på semester varje dag. Är det för varmt? Ja, då kan jag gå till poolen och svalka mig. Underbart. Disa och jag har gått minst en gång om dagen och badat. Hon är ju tunn och börjar frysa snart, så det blir korta stunder, men det är ljuvligt ändå.

Ingen jättekul bild, men ville inte stå och fota de soma badade.

Efter det första poolbesöket blev jag så uppiggad att matlusten kom tillbaka! Efter doppet blev jag akut hungrig och fick dessutom lust på olika smaker. Det är väl sömnbrist och hosta som har stört matlusten lite. Jag blev sugen på kinamat, och eftersom vi har ett sådant matställe i Aracena (kombinerad tapasbar/kinamatställe) så gick jag dit. Jag hade med en bok och satt själv och läste med en kall dryck medan jag väntade. Härligt. Under tiden hade Disa somnat där hemma, så Jesús och jag bar ut matbordet ute i pation och dukade upp där. Bästa middagsplatsen.

Kinamatstället i Aracena.

Det har varit avslutningsföreställning på Disas förskola. Hon skulle vara stjärna i en saga, så jag och den andra mamman, vars dotter också skulle vara stjärna, satt dagen innan och försökte tillverka stjärnor. Inte lätt kan jag säga. Jag satt sedan på natten och sydde fast gummiband i kartongen eftersom häftena från häftapparaten lossnade. Fyra Grimm-sagor uppfördes, alla med lyckliga slut, och efter varje grupps saga skulel barnen dansa. Disa var besvärad och stod allvarlig som en staty och tittade.

Sedan fick barnen diplom och fick komma till sina föräldrar (inte alla hade föräldrar där förstås, en del kunde inte komma irån jobbet), och Disa ville genast gå hem. Hon drog mig i handen mot dörren. Jag hade inte ätit frukost än och tyckte att vi skulle stanna en stund till, för i matsalen dukades det upp med croquetas, köttbullar, tortilla, bröd, chips och små smörgåsar att kalasa på, alla tillsammans. läskedrycker och öl fanns också. Disa lät sig övertalas med ville bara sitta intill mig, eller helst på mig, hela tiden. Så nära som bara möjligt. Jag la upp mat på hennes tallrik, förvissad om att hon förmodligen inte tänkte äta något (lite bröd och en smakbit av tortillan blev det, och ett par bitar vattenmelon till efterrätt), men på så sätt stillade jag min hunger. Man ska ju inte slänga :-) Där vid barnbordet där vi satt räckte maten bara till barnen.

Aracena-kanalen i tv är dålig, men de är smarta, de som jobbar. På varje grej som händer i skolan eller på förskolan är de där och filmar. Så har de garanterat en stor publik när alla föräldrar och släktingar vill se ungarna i tv. För ett par dagar sedan visades när Disas dagis besökte förskolan som alla treåringarna ska börja i september. Man börjar ju den när man är tre år här. Det är inte vanligt med sådana förberedande besök, men i Aracena görs det, vilket jag tycker är jättebra. Disas pedagog pratade.

Vi rensade garderoberna, för det samlades in kläder, skor, handdukar, lakan och förnödenheter till brandoffren efter de förfärliga skogsbränderna i Portugal. Vi fick ihop en stor Ikea-kasse, och där i lokalen var det helt fullt med lika stora kassar och kartonger. Igår åkte en lastbil med grejer till våra grannar i väster.

Midsommarfirande i Spanien?

Det är midsommarafton i dag. Eller? Visst är det väl det?
Ännu en svensk tradition som jag vill ge min dotter, men jag vet inte hur. Hur ska jag ordna midsommarfirande helt på egen hand? Jesús har aldrig varit med om svensk midsommar och har ingen känsla för vad det är, och inte Disa heller så klart. Blomsterkrans blir svårt, för nu är det officiellt sommar i Spanien, och det betyder att naturen här i södern är uttorkad. Här växer inga blommor på sommaren.
Jag läser att svenska kyrkan ordnar midsommarfirande på Solkusten, med midsommarstång, lekar och mat, och jag leker med tanken på att köra de 30 milen med Disa, ta in på något billigt ställe,besöka svenskbutiken dagen därpå och köpa pommac, ostbågar, kexchoklad, limpa och allt det andra som jag längtar efter, bada i Medelhavet... Men jag påminns om att midsommarfirandet är i eftermiddag, och jag jobbar då.

Tomattips för Spaniensvenskar

Det här gäller er som bor/är i Spanien just nu.
Mercadona tar ibland hem körsbärstomater på kvist. De är otroligt goda! Har sällan smakat så goda tomater! Köp dem!

Min nya tortillapanna

Shoppinginlägget ni vet?
Nu har jag shoppat!
Det blev en ny liten stekpanna. En tortillapanna. Den gamla var repig och tortillan fastnade i botten. Så kan man inte ha det.
Jag vet inte hur det är med er (som brukar göra tortilla), men jag tycker att det är svårt att hitta en bra tortillapanna.
Stekpannan måste ha rätt storlek, och dessutom fint rundade kanter.
Jag tycker att en diameter på 18 centimeter är perfekt.

Här skrev jag ner ett recept på tortilla, men jag har modifierat det lite. Har nämligen i lök också numera.

Föräldrarna måste välja vems efternamn som kommer först

Just nu talas det om en ny lag här i Spanien. Den innebär att föräldrarna måste välja vilket av det nyfödda barnets efternamn som ska stå först: mammans första efternamn, ellar pappans.

Först litegrann om namn i Spanien, för det är annorlunda jämfört med Sverige.

• Vi kan ju börja med att det inte finns några månadslånga betänketider över barnets namn, som i Sverige. Känna in och känna av. Fundera, testa. Nej, här måste namnet vara klart redan när barnet föds. Vilket väl är enklare här, där man inte vill sticka ut med ett ovanligt namn, man namnger gärna efter sin egen mamma eller pappa eller stadens jungfru eller helgon, att jämföra med Sverige där många söker ett unikt namn.
• Här får barnet ett förnamn och två efternamn. Mellannamn finns inte.
• Det första efternamnet är efter pappan, det andra efter mamman.
• Om barnet senare i livet får barn, får detta föräldrarnas första efternamn.

Jesús, till exempel, heter Romero efter sin pappa och Colorado efter sin mamma. I Spanien är Romero ett mycket vanligt efternamn, medan bara ett fåtal heter Colorado. Han hade gärna låtit Disa få efternamnet Colorado, men det gick inte, eftersom det är Jesús andra efternamn. Bara det första får föras vidare.
Vad är det för macho-fasoner, tänker kanske någon nu, men då kan man ju ha i åtanke, att trots att man själv få välja efternamn väljer fortfarande majoriteten av nygifta kvinnor i hetero-äktenskap att ta mannens efternamn, och det blir sedan familjenamnet.
Kulturen är stark.
Även i Spanien.
För trots att det sedan flera år tillbaka är det tillåtet att välja om man vill ha mammans eller pappans efternamn först hos det nyfödda barnet, så är vanan så stark att väldigt få har utnyttjat det. Förra året till exempel, hade mindre än en procent av alla nyfödda fått sin mammas efternamn först.
Det har varit så ovanligt, att när vi skulle registrera Disas namn var personen som hade hand om oss tvungen att fråga en kollega om det var möjligt att sätta mammans efternamn först.
Den nya lagen, som jag nämnde i början, innebär att föräldrarna nu blir tvungna att faktiskt ta ställning till ordningen på barnets efternamn. Om paret inte kan komam överens inom tre dagar får en tjänstemna besluta. Jag tycker om det. Att folk måste ta ställning, stanna upp och fundera, och inte bara automatiskt göra som man alltid har gjort.




Mer om namn:

Nyheten på spanska.

Nyheten på svenska i Sydkusten.

Här skrev jag om hur vi tänkte med Disa, och problemet med tre generationer Juan i familjen.

Här om ett missförstånd gällande Disas namn.

Och så ett inlägg om religiösa, spanska namn.

Badstranden i bergen

Jag har ju skrivit lite om hettan här i södern det senaste, och när det inte finns något sätt att undkomma den, när man är instängd i en storstad, då är sommaren en förfärlig årstid.
Men vi flyttade ju därifrån, och trots att vi bor i bergen finns flera badplatser, och det här, känner jag, blir min bästa sommar i Spanien någonsin!
Precis innan Jesús blev jättesjuk i lunginflammation fick jag med honom och Disa till badsjön som han tipsats om av kollegorna. Först åker man till byn Puerto Moral som ser så mysig ut, och som har en tapasbar med underbar utsikt där vi ska äta middag efter något kvällsdopp, när Jesús blir frisk.

Man fortsätter på grusvägen, nedåt, nedåt, åker förbi ett par slitna skyltar, tar in på en väg som ser förbjuden ut, kommer fram till den otäcka, enorma dammluckan, så upp igen, kringelikrok så är man framme.

Badsjön är en stor pantano. Pantano betyder damm, fördämning, och det är vad det handlar om. På Francotiden gjordes en stor del av pantanos i Spanien, för att skapa reservvattendammar i det är torra landet. Det började med att man täppte till utflödet av en bäck, byggde fördämning och lät bäcken fylla dalgången. Allt i dalgången hamnade under vatten. Ibland hela byar, och är en pantano torkar ut kan man se ruinerna. Det är för det mesta förbjudet att bada i pantanos, bland annat för att det är för farligt, vem vet, rätt som det är dyker man på ett kyrktorn eller ett träd där i djupet.

Men Aracenas pantano kan man bada i, om man hittar till stranden. Det är iordninggjort med en liten sandstrand, och det har tills nyligen funnits en liten sommarbar där också.

Att hitta fram till den här sjön var lite som att komma hem. Jag är uppväxt vid Vänern, har aldrig förstått mig på hur man kan bada i det läskiga havet med strömmar och odjur, och Disa har stor respekt för det också. Men här klev hon i nästan direkt. Som jag. Det var skön temperatur i vattnet.
Det var kväll, inte så mycket folk kvar längre. Vi hittade en liten unge från grannbyn som gärna lekte med Disa. När Disa frös för mycket och ville gå upp fick den andra behålla hinken att leka med, och som tack låg det två småfiskar i den när Disa fick tillbaka den.

Ett jättefint ställe att bada på. Hit kommer vi åka många gånger.

Här ett inlägg om min första picknick med svärförlädrarna vid Minilla-pantanon. Så vackert det är där!

Ett annat inlägg om samma ställe, men helt annan situation. Gravid var jag och nära på galen av att ha varit instängd i stan i en hel månad på grund av att bilen var på lagning.

Värmebölja i Andalusien

I dag ska det bli så där läskigt varmt. 43 grader i skuggan i Sevilla, 39 här i Aracena.
Det är ju inte roligt på något sätt, speciellt inte för de som måste vara kvar i Sevilla. Har en kompis som jobbar ute på stan och säljer biljetter till exempel. Och inte kan man bada eller svalka sig heller, eftersom det knappt finns offentliga utomhusbad, och det är en dryg timmes åktur till kusten.
Trots en sådan extrem temperatur, och trots att nätterna är tropiska, då temperaturen inte går under 20 grader (snart kommer de bli värre, då det kan vara 35 grader eller mer på natten), så är det inte sommar. Kom ihåg det. Det fattas fortfarande fyra dagar tills sommarens ankomst, så få inte för er att säga att det är sommar till en spanjor!

Vid sådana här extrema temperaturer måste man kunna skydda sig. Varje år har svenska tidningar tips om hur man skyddar sig mot svenska värmeböjlor, men eftersom det sällan blir varmare än 30 grader, och nästan alltid är kallt på natten i Sverige, tycker jag att tipsen är lite mesiga.
Jag delar istället med mig av spanska tips, som man kan hämta i broschyrer på vårdcentralen.

Stanna inne. Gå inte ut mellan klockan 11 och klockan 19 om det inte är tvunget.
Stäng alla dörrar och fönster och dra ner persiennerna för att hålla hettan ute.
Drick mycket vatten.
Idrotta inte. För allt i världen. Rör dig inte mer än nödvändigt!
Om du måste gå ut - använd solhatt och solskyddsfaktor 50.
Ät lätt mat.
Använd luftkonditionering, ni som har. Gamla personer här är många gånger så rädda att bli förkylda att de faktiskt dör av värmeslag för de inte vågar slå på luftkonditioneringen. En kompis släkting fördes i ambulans och var nära att dö av värmeslag, på grund av rädslan att bli förkyld av luftkonditioneringen. Och häromdagen hade svärfar så varmt i lägenheten, trots luftkonditionering, att Disa tog av sig alla kläderna, vilket medföljde att svärfar stängde av luftkonditioneringen för att hon inte skulle bli förkyld.)

Tja, det är väl de viktigaste råden.
Man förstår ju att alla är ute sent så här års, att lekplatserna är fulla med barn klockan 23, eftersom de tidigare inte har kunnat vistats ute, och då gungor och rutchkanor blir så varma att det är rent av farligt att lägga en hand på dem.

Tänk, mamma brukade vilja att vi klippte håret kortare på sommaren, på grund av värmen. Men jag har inte förstått vitsen med det förrän här. Finns det något ljuvligare än att bli av med håret från ansiktet och nacken när det är så hett? Eller njutningen av att plötsligt känna en (visserligen het) vind, som svalkar eftersom den blåser på den blötsvettiga kroppen?
Eller lyckan av att ha något kallt att dricka i kylskåpet. Att dricka vatten direkt från kranen så här års är otänkbart, det är så varmt.


Jaja. Jag behöver inte plågas av Sevillavärmen, för jag bor tack och lov inte i Sevilla längre. Det är en riktigt usel sommarstad faktiskt. Här i Aracena har vi tillgång till badsjö, kalla bäckar att bada i, samt pool i bostadsområdet, som öppnar just i dag. Härligt!


Vad kommer ni att tänka på när det gäller värme? 





Ett inlägg från 2012 om en varm dag.
Ett till.
Och här om hur det är att köra motorcykel med hjälm i hettan.

Ljusglimtar

"Försök att någonstans njuta av de små korta stunderna. De blir med tiden längre!" skrev Sol som sol efter mitt förra inlägg. Det låter ju som om det vore något allvarligt på gång här, när det bara handlar om en period av sjukdom och sömnbrist som aldrig verkar ta slut, men när man är mitt i det och håller på att bli tokig av att aldrig få sova ordentligt kan en sådan kommentar vara precis vad som behövs för stunden. Jag var ute och körde Disa i vagnen för att få henne att sova (var för trött för att ta kampen om läggningen i sängen, inte en chans).

Nu är närminnet väldigt kort, men den första ljusglimten jag kom att tänka på låg väldigt nära i tiden. Samma morgon när jag öppnade brevlådan upptäckte jag nämligen ett tjockt kuvert till mig! Från bloggläsaren Joanna, som efter inlägget om svenskmötet i Aracena (där jag gnällde lite över saknaden av att läsa svenska tidningar, väldigt vad negativ jag varit på sistone. Sömnbrist. Fast tidningsbrist är inte kul.) bestämde sig för att SKICKA tidningar till mig! Nu gick det lite fort så hon läste damtidningar istället för dagstidningar, men det spelar ju ingen roll, så i kuvertet låg en Svensk Dam-tidning samt en Metro. Blev så himla glad!
Dessutom har det kommit ett mosterkuvert med tidningsurklipp från lokaltidningen!

Jodå, nu gick jag och log där i mörkret, med Disa som kämpade mot sömnen.
Vidare. Christer och Morgan i radioprogrammet Kvällspasset har tyvärr gått på semester, men det ger mig chans att lyssna på andra radioprogram. Söndagsintervjun i P1 tycker jag är alldeles fantastiskt. Några av de riktigt bra jag lyssnat på senaste tiden och blivit väldigt tagen av är Kristina Lugn, Jonas Gardell och nu senast Sven Wollter. Tips.
Disa blir så rolig när hon får feber ibland. Hon blir som en sådan där kanin i tv-reklamen. Hon blir otroligt energisk, hoppar, springer och babblar i ett. Hon pratar och pratar och pratar så fort. När hon blir sådan vet vi att det är feber på gång. Men hon är väldigt rolig då, så det är kul!
Boken Kärsbärslandet av Dörte Hansen är en ljusglimt.
Jag har skördat de två första gurkorna. Så goda, och så roligt att äta egenodlade gurkor! Spansk gurka är förresten full med små taggar, bäst är att ha handskar när man plockar den.

Vi har bakat tillsammans ett par gånger den senaste tiden, Disa och jag. Det är roligt att baka med henne!

Spanska smakrika tomater är en hel liten sol på trötthimlen.

Att barnvagnsprommenera sent på kvällen, i skönt ljummen luft och lyssna på getbjällror, kväkande grodor, hästfnys och andra nattljud, det är fint.

Och så har vi varit iväg på en fin plats. Jesús njöt inte precis, han stannade i bilen, men det visste vi inte då att han hade lunginflammation. Men mer om den platsen i nästa inlägg.




Era ljusglimtar just nu?

Jag vill också vila i fyra dagar!

Missförstå mig inte. Det är inte Jesús lunginflammation jag är avundsjuk på. Absolut inte.
Jag önskar bara... att jag också fick en diagnos och en beordran om att vila i fyra dagar.
När ska JAG sova??
Istället fick jag en ask tabletter mot min hosta. Om den försvinner så är mycket vunnet. Då kan jag sova när jag ligger i sängen. Det var så längesedan jag sov tillräckligt och hade energi nog att plocka upp Disas kritor och äggspill från golvet... När det inte är min hosta, så är det hennes dagissjuka och uppvaknande på nätterna. Kan man bli tokig av sömnbrist?
Men det är säkert. Lunginflammation vill jag inte ha. Vi lyssnade just precis på Jesús lungor, hur det låter som en maracas därinne när han andas.

Shopping i Aracena

Ni som har följt med här ett tag har nog förstått att jag inte är någon shoppare. Jag vet inte i vilken utsträckning det beror på brist på pengar, sparsamhet eller ointresse, och det spelar kanske ingen roll.
Aracena är en liten stad som, om vi pratar shopping, bara är bra om man vill handla delikatesser. Och det vill man ju! Den som tycker om korvar, ostar, pata negra-skinka, honung och kastanjekrämer, med mera med mera, har kommit helt rätt.

Mina favoritaffärer är järnaffärerna. De har allt. Här köper man inte bara skruvar, sladdar och målarfärg, utan även tvättmedel, flätade korgar, köksredskap och leksaker.
Min favorit av stadens tre järnaffärer är den högst uppe vid snabbköpen och bilverkstäderna, för den är specialiserad på trädgård och växter. Där finns en hel vägg med krukor i alla storlekar och former, fröer, blommor och brickor med små, små plantor av gurka, tomat, aubergine och melon.
Man kan nog säga att en oproportionerligt stor del av min lilla inkomst går till den här järnaffären. Ja, till och med att vi hae kunnat ha haft trädgårdsmöbler om jag inte lagt pengarna på jord och krukor istället. Men vem blir lycklig av att sitta ute och äta mat i en stenlagd, trist patio utan växter?

Men det finns en annan kul affär också. Nästan varje torsdag tar jag en tur till Lidl. För att kika lite, ni vet. Det är en affär som jag aldrig har gillat, förrän vi flyttade hit och jag fick deras reklamblad i bredlådan för första gången. Med Aracenas blygsamma shoppingutbud blir Lidl ett roligt tillskott, där man ibland kan finna sushitillbehör, italiensk specialpasta, träleksaker, julpyssel och ekologiska livsmedel, alltså sådant som inte går att köpa någon annanstans. Jag har till och med köpt bearnaisesås där en gång, och vilda, frysta blåbär.
I morgon är det torsdag och jag ska nog ta en tur dit upp (bokstavligen upp, vi bor ju i bergen), och se om det har kommit in några nya växter eller så. Eller var det Medelhavsvecka nu? Järnaffären ligger ju intill... Jag slår nog till på den där vattenslangen jag såg häromdagen.
Jag känner mig som pappa, vars helgnöje var att åka till Jula på helgerna för att kolla verktyg.

40 grader i skuggan - men inte sommar

Det förutspås värme till helgen som kommer. Alltså varmare än det varit hittills. 37 grader i Aracena och 40 grader i Sevilla på lördag.
Nu har vi visserligen månaden maj bakom oss, månaden då värmen kommer på riktigt, men eftersom vi bor i bergen blir det inte lika hett här. Vi har inte nått över 30 grader så många gånger.

Två saker bekymrar mig lite:
1. På fredag, då det ska bli 39 grader i Sevilla, måste vi åka dit. Sevilla är ingen rolig plats att uppleva 39 grader i skuggan på. Långt från havet, hög luftfuktighet, trafikavgaser.
2. Mina växter. Växterna tål inte hettan jättebra, ärligt talat. Jag flyttar runt dem i pation, och just nu stå de flesta tomatplantorna under ett solparasoll. Bör jag ta in växterna? Klarar jordgubbsplantor extremhetta?

Folk suckade över värmen förra veckan. Från flera håll hörde jag "Det är som på sommaren."
Ni som följer med här vet ju att temperaturen inte har med årstiden att göra i Spanien. Bara för att det är 36 grader i skuggan, som vilken julidag som helst, betyder det inte att det är sommar, eftersom sommaren infaller först den 21 juni klockan 06.24. Innan dess är det alltså vår, oavsett om det är 40 grader i skuggan.
En sak får jag ge dem ändå, spanjorerna, att det är inte riktig sommarvärme eftersom temperaturen går ner på kvällen och natten. Inte som på sommaren alltså, då det bara blir en knapp märkbar temperaturminskning på natten, och gör det svårt att sova.

Jag har tidigare avskytt sommaren i Spanien, eftersom vi har bott i Sevilla. Nu ser jag fram emot den. Vi har tillgång till pool, badsjö, bäck att bada i, jag har växter i pation som ger frukt,
Det är svalare här än i Sevilla, svalare nätter, renare luft, och vi har den sommaröppna utomhusbion att se fram emot. Sommaren får gärna komma!

Romería på rastplatsen

Alla dessa helgdagar!
Jag är helt förvirrad och väntar mig hinder i form av plötsliga helgdagar varje dag nu.
Här i Spanien är det ständigt någon lokal helgdag. Om så bara i någon förort till Sevilla. Helgdag eller ledig dag för att det är feria i byn, eller för att det har varit det och byborna behöver stanna hemma och vila upp sig.
Lägger vi dessutom till kristi himmelsfärd, som jag helt hade missat och fick fråga varför folk i Sverige var lediga...
Men en del festligheter ser man till att hålla på söndagar. Romerías är ofta då.

Hur förklarar man en romería? Ni andra som bor i Spanien får gärna rätta mig, men jag väljer att förklara så här. Man tar ut byns/stadens skyddshelgon och bär iväg det till ett kapell på landsbygden. Många går till fots eller rider eller åker i en festlig oxdragen kärra. Andra tar bilen. Där på plats är det stor fest hela dagen. Alla har med sig en massa mat och dryck och festar och äter tillsammans, i familjer eller kompisgäng.

Och att jag nu pratar om detta är för att vi åkte förbi en romería i söndags, när Disa och jag hämtade Jesús i Santa Olalla någon halvtimme härifrån.
Vi åkte en extra runda och letade efter en rastplats, och där den var stod det fullt med bilar och hästar, och vi svängde in, för det såg ut som om det fanns glasstånd också. Jodå. Under träden åt folk mat, det fanns en stor hoppborg, några stånd, en bar, och ställen att köpa hamburgare och glass vid. Glassen var inte så god, och romeríor är inte särskilt roliga när man inte själv deltar med ett gäng. Men ett kul inslag i den sydspanska kulturen!

I det här inlägget förklarade jag romeríans ursprung.

Och här skrev jag om när vi själva var med på en romería! Det var roligt!