Allvarliga Disa liknar Jesús mest. Skojfriska Runa liknar mig. Och Runa har en mamma-period. Den har hon haft länge. Hon vill alltid sitta bredvid mig när vi ska äta, var det än är. Hon vill sova bredvid mig. Leka med mig.
Jag njuter av den här perioden.
Och igår kväll, när vi skulle köra hem från Aracena alla fyra, i två olika bilar, ville hon så klart åka med mig i lilla bilen. Vi hade just skilts från Disa och Jesús efter en sen tapasmiddag på en bar, och gick hand i hand mot bilen.
- Mamma, jag har en hemlighet. Jag ska säga den till dig i bilen. När jag sitter i barnstolen och du kör och det är mörkt.
- Vad spännande, vad nyfiken jag blir!
Jag spände fast hennes säkerhetsbälte, satte mig i förarsätet, vred om nyckeln, började backa ut från parkeringen...
Då hördes en röst från baksätet, ord som jag aldrig hört henne säga förut:
- Mamma, jag älskar dig.
- Åh! Pärlan!
Jag körde snabbt fram bilen igen, parkerade slarvigt, kom ut ur bilen, fällde bak förarsätet och tog mig in till min lilla unge där i mörkret. Kramade om henne, pussade henne på håret, strök henne över armarna.
- Min underbara unge! Jag älskar dig också! Så himla himla mycket!
Sedan åkte vi hem. Och pratade om enhörningar hela den 25 minuter långa hemresan. Runa vill ha en egen enhörning, en som kan flyga och är regnbågsfärgad. Men kan man tala med enhörningar? Bits de? Tänk om man ramlar av när de flyger? Var får man tag i en enhörning? Är enhörningar också hästar? Vi måste ta bort poolen så enhörningen inte ramlar i. Den kan bo i poolen när vattnet är borta.
Runa vill flyga på sin enhörning från Aguafría till Jabugo, Aracena och Mercadona (mataffären).
- Kan vi flyga tillsammans, undrade jag. Kan vi sitta båda två på enhörningen?
- Nej, du ska köra bil, förklarade hon bestämt.
25 minuters konversation om enhörningar, ponnyhästar, stora hästar, skolutflykter och ridskola. Och hela tiden, alltihop, på svenska!
Hon får anstränga sig, svenskan kommer inte lika lätt som spanskan gör, men den kommer! När vi är själva pratar hon ofta enbart svenska med mig. Sedan i somras. Det är fantastiskt och jag häpnar varje gång. Och undrar hur länge det kommer vara. Idag börjar det nya läsåret. Kommer svenskan hålla i sig?
