Jesús pappa är suverän på många sätt.
Varje fredag som vi kommer till Sevilla har han lagat mat till oss. När han är hemma visar han oss grytor och små lådor med bästa, andalusiska vardagsmaten; kött som kokat jättelänge i tomatsås, andalusisk potatissallad, böngrytor, aubergine i olivolja och vitlök, ris med skaldjur...
Om han inte är hemma, om han måste åka iväg och passa barnbarn över natten, lagar han alltid något till oss innan han åker. Och hans mat är alltid fantastisk god. Hur trött jag än är, när jag har jobbat sent till exempel, gör Juans mat alltid gott.
Ikväll var han inte hemma, han var ute med kompisar på någon bar (80-åringar här gör sådant) och skulle komma hem sent, så han ringde för att förklara kvällens middag. Återigen var jag så trött att jag knappt orkade ta mig till sängen, där Disa resan sov, ändå värmde jag lite kyckling- och grönsaksbuljong (tillagad med tanke på Jesús känsliga magsjukemage) med lite småpasta som Juan hade ställt fram bredvid spisen. Han hade också ställt fram en gul, glad påse med chokladnötter till Disa.
- Och det finns frukt i kylen, bananer och aprikoser, sa han i telefon.
- Okej. Och du behöver inte ha bråttom hem. Jesús är och spelar, Disa sover och jag ska lägga mig så fort jag har ätit.
Det är en fördel när han inte är hemma vid middagstid. Jag kommer i säng mycket tidigare, Disa också när hon är vaken (Jesús repar alltid med sin grupp sena fredagskvällar). Middag med Jesús pappa innebär ännu senare middag, prat och sänggående tidigast kl 24. Det är extra jobbigt när Disa är vaken.
I morgon måste jag upp tidigare än andra lördagar. Jag ska guida en turistgrupp i Sevilla, och det ska bli 38 grader varmt, så vi startar lite tidigare.
Trevlig lördag på er!