Vilken skillnad det blev! Den här fina nyårshelgen, jämfört med förra årets, som är den värsta jag har varit med om, då när graviditeten höll på att blöda ur mig. Jag kom att tänka på det, och nämnde det för Jesús, som hade tänkt på det mycket hela helgen. Otroligt nog har jag just nu ett nytt litet barn i magen, en liten flicka som sparkar hejvilt och beräknas komma om bara tre månader.
På söndagen, dagen innan nyårsafton åkte vi till Portugal för lunch, igen. Den här gången tog vi vägen söderut, till O Infante i Castro Marim där vi mötte upp med José Alberto, Loren och deras Gael som kört från Sevilla. Den här restaurangen blir man aldrig besviken på! Vi beställde enorma musslor i champagnesås, deras otroligt goda Bacalau a Bras, samt en stor gryta fullproppad med skaldjur i buljong, med ris. Åh, så gott det var alltihop! Men vi lyckades inte äta upp allt!
Efteråt körde vi en liten bit till, västerut, till lilla Cacela Velha, yttepyttebyn som är så fin. Vi gick ner tusen trappsteg ner till stranden där barnen lekte i vattnet och plockade stora snäckor. Vägen ner kantades av kaktusar, och jag tänkte läskiga tankar om hur det skulle kännas att ramla in i dem, när José Alberto berättade om sin bror, som råkat ut för just det nr han var barn. Det blev ilfärd till sjukhuset.
Efter dessa trevligheter åkte Jesús Disa och jag vidare till Tavira för att handla lite gott i en stor mataffär där.
Nyårsafton: Dagen började lite brådskande. Vi skulle övernatta i Sevilla och packade väskan snabbt, vi hade en tid att passa. Vi lämnade av Disa hos Jesús syster, sedan fortsatte vi själva till Sevilla centrum, där jag skulle få min julklapp; massage. J tyckte att jag behövde det. Jag är otroligt ovan vid massage och att någon tar i mig, och det blev en märklig upplevelse. Massören var inte van vid gravida, och ingen av oss visste om jag kunde ligga på mage. Jag testade och upptäckte att jag kunde andas, stannande i den ställningen ett tag, med tvångstankar om att jag höll på att krossa bebisen, samtidigt som jag förnuftigt försökte tänka att ingenstans läser man att bebisen dör om kvinnan ligger på mage. Men efter ett tag började jag känna svimningskänslor, svettas ymnigt och må illa, och fick vända mig om. Det fortsatte en stund, och jag läste sedan att den stora livmodern kan göra att någon stor blodådra kan komma i kläm och orsaka de känslorna.
Det var avslappnande också, ska jag väl erkänna, när jag inte mådde dåligt :-)
Det var roligt att vara ute på egen hand igen. Jesús och jag åt först en liten tapa på stan innan det här, sedan åt vi på thaistället på Calle Reyes Católicos, så himla gott! Därefter tog vi en promenad i centrum, men det var visst på gränsen till vad vi klarade. Jesús som fortfarande går dåligt efter blodproppen, jag med stora magen som inte tål snabb eller lång gång utan att krampa och göra ont.
På kvällen var vi hos Jesús brors familj. Det dukades upp ett otroligt bord med tapas, men på grund av graviditeten kunde ajg bara äta räkor och bröd. Får ta igen det nästa år. Sedan serverades carrillada med en urgod sås samt ris och klockan tolv åt vi traditionsenligt vindruvor, en druva för varje klockslag, för att få ett lyckosamt nytt år. Bara en av elva personer klarade det. Men druvorna var goda. Disa lekte och lekte utan stopp med sina kusiner och sysslingar. Det blev karaoke, vilket lät kul innan det satte igång, men det var bara var gamla spanska låtar och jag kände inte igen mer än en av dem. De som sjöng, sjöng så uselt att jag inte förstod melodin heller. Jesús och jag försökte stå ut enbart för att Disa skulle få leka så mycket som möjligt, hon hade så roligt, men strax innan tre på natten gav vi upp. Disa var ganska trött då också.
Nyårsdagen. Disa och jag sov till klockan tolv. Jag vaknade många gånger av att jag hade drömt om Roscón de reyes med trufa; chokladkräm, och kunde inte sluta tänka på detta när jag gick upp. Jag behövde en roscón de reyes med trufa! Jesús protesterade, man kan inte äta roscón innan den traditionella dagen, på trettondagen! Hur skulle det se ut om man åt sånt året runt?! Då förlorar bakverket sin magi!
Jesús pappa var på min sida och tyckte att vi kunde äta roscón till efterrätt. Jesús systers familj skulle komma över på lunch, en otrolig gryta med revben och potatis, för övrigt), och Jesús, Disa och jag gick ut på jakt efter roscón. Till slut blev det ett annat bakverk, bullar med grädde i form av en jättelik vindruvsklase, samma deg som roscón men i annan form, vilket Jesús kunde gå med på. Dessutom köpte jag en liten roscón med chokladkräm bara till mig. Så liten är den egentligen inte, den måste vara gjord för två personer, men jag smög i mig hela innan lunch :-) Och så tre (stora!) vindruvebullar på det efter maten. Sedan var det totalstopp. Jesús pappa hade också handlat bakverk, bland annat en ask med friterade sockerringar, som visade sig vara någon slags kaka av det slag som jag avskyr i vanliga fall och nu, i detta tillstånd, inte ens kan tänka på. Jesús syster är inte särskilt inkännande och lyssnande och det hjälpte inte hur jag försökte stoppa henne, så skulle hon prompt förklara i detalj hur man gör dessa vidriga kakor hemma. Till slut fick jag gå därifrån, illamående, och Jesús pappa hittade mig i sitt kök där jag knaprade på en morot för att glömma den äckliga kakan som jag fått beskriven för mig.
Allt som allt har det varit en väldigt fin nyårshelg. För en gångs skull har det varit svårt att komma tillbaka till jobbet, där det dessutom är massor att göra. Men det går snart över. Snart väntar skojigheter igen då de tre vise männen kommer med julklappar, då vi ska se reyes magos-parader, fånga karameller, äta paella hos Jesús pappa, och då det blir mer kusinlek för Disa!
