Pata negra-automat

Sådana där godis- och drickaautomater ni vet?
Jag har tidigare sett en gazpacho-automat här i Sevilla.
Nu har jag även hittat en pata negraskinkemaskin!
Underbart!
För nästan sju euro kan man köpa ett paket på, tja, 100 gram kanske? Delikatess av bästa sort till kvälls-tapasen.

Jardines de Murillo och judiska stadsdelen

Jag skulle köpa svenskt godis till påskägget, det finns en del på Woncandy, tog bussen och hoppade av vid Puerta de la Carne. Och ungefär samtidigt som jag klev av bussen tänkte jag, att här bor jag i den vackraste storstad jag vet, men märker det knappt eftersom jag mest håller till i vår egen fula stadsdel.
Promenaden till godisaffären tar väl inte ens tio minuter, men vägen dit är så fin att man måste stanna upp och njuta.
Av blåregn till exempel.

Vägen går först igenom Jardines de Murillo.

Sedan tar man till höger mellan den orange muren och jätteträdet och kommer fram till det här vackra huset:

Man går längs muren, som omgärdar Alcazars stora vackra park. På vänster sida lockar små gränder in i den gamal judiska stadsdelen.

Man väjer och stannar för turisthordar och guider som viftar med vimplar för att inte tappa bort sina grupper. Det tråkiga med de här vackra gatorna är att de svämmas över av souvernirbutiker och dyra turistrestauranger.

Men det är alltid värt en promenad här. Alltid. Särskilt när det regnar, för då blir det nästan folktomt.

På håll ser man Giraladatornet...

 ...och sedan kommer man fram till katedralen.  Då är man nästan framme vid godisbutiken på avenyn, och ett leende och ett gott humör hänger kvar efter att ha sett allt detta vackra.

På gång: Semana Santa

Inget tvivel om saken. Nu är Semana Santa här! I morgon startar det.
I centrum byggs bänkar och stolar upp längs huvudgatorna, de stolar som folk betalar hur mycket pengar som helst för, för att få se alla påskprocessioner på nära håll.
När jag ser avspärrningarna och högarna med stolar som ska ställas upp, påminns jag om det jobbiga med påskveckan i Sevilla. Det är hopplöst att röra sig i centrum. På förmiddagen funkar det, även om det är trångt på grund av stolarna och överfullt av folk. På eftermiddag och kvällar kan man inte ta sig fram, överallt spärras vägen för en eller annan procession och man måste räkna med att det kan ta lång tid att gå någonstans på grund av processionerna och allt folk. Det är bilköer och bussköer och irritation.

Samtidigt är Semana Santa i Sevilla fantastiskt. Det liknar inte något annat. Det måste upplevas. Att stå i mörkret och se botgörarna gå förbi med tända ljus, höra sorgmarscher, se en jättelik koloss vagga fram längs smala, släckta gator till rytmen av orkestern, allt med apelsinblomsdoft i näsan... Det måste upplevas.
Det känns lite tråkigt att vi missar Semana Santa i år, men vi väljer att åka på en liten resa till Portugal istället. Coimbra och byarna runt omkring är målet. Bortugal-Åsa var där nyligen, läs till exempel här eller här om ett par platser dit vi har tänkt oss.

Jag har ett gäng opublicerade inlägg som jag passar på att lägga ut medan vi är borta, kommentera gärna även om jag inte kan svara förrän vi kommer hem igen, jag älskar kommentarer!
Glad påskvecka på er allihop!

Läs gärna här eller här om hur påsken firas i Sevilla.

Huset

Husletandet då, hur går det med det?

Jag berättade ju att det är rätt svårt att hitta ett hus som inte ligger i stad/by/tätort, med trädgård, men jag hittade faktiskt ett. Även om det tog ett tag innan jag fattade hur bra det var.
När jag väl fattade hade jag visst redan flyttat in i tankarna.

Huset ligger ungefär 20 minuter från stan i ett område vi gillar båda två, utanför en trevlig by. Bostaden är rätt nyrenoverad.
Man kommer in i ett långsmalt rum med kök (med köksfönster från vilket man kan se ut över trädgården istället för in i en stenvägg som här), sedan en liten matplats och sist, längst bort, öppen spis och plats för en liten soffa och fåtölj.
Det finns två större rum, det ena skulle bli vårt, det andra Disas... men var skulle vi göra av skrivbordet och arbetsplatsen? Kunde vi ställa in en stor säng i Disas rum och ha som gästrum?

Jag såg för mig hur Disa tultade omkring medan jag bakade bullar (jo det finns ugn också!), hur vi sitter framför brasan när det är kallt, såg framför mig hur jag skulle hänga upp en gunga i det ena stora gröna trädet framför ingången och hur vi skulle grilla med vänner och äta vid ett rött träbord i skuggan av träden. Hängmattan och korgstolen jag skulel skaffa. Hur jag skulle kunna ta finfina bloggbilder utomhus, i riktigt ljus, på alla tortillor och goda spanska rätter vi gör. (jo, jag tänkte faktiskt på det!) Hur vi skulle lägga in en massa oliver och göra olja av resten av skörden (det ingår olivträd), hur Disa skulle plocka apelsiner, hur vi skulle så meloner och aubergine i trädgårdslandet, hur vi skulle... hänga tvätt kanske? På takterassen. Det går en trappa upp dit på utsidan av huset. Hur Pipen skulle fånga små djur att leka med. En liten plaskpool till lillan för heta dagar. Hur vi skulle ta cykeln in till byn, Disa i barnstolen. Gå till floden där man kanske kan bada på sommaren? Vi skulle kunna vara hemma på helgerna och lediga dagar istället för att fly hemifrån och från stan så fort det går.



Fyra timmar innan vi skulle åka och titta på huset ringde ägaren och sa att det var uthyrt.

Blyregn från tornet

Det här tornet som ni ser på bilden finns i stadsdelen Macarena och mäter 45 meter, vilket är den perfekta höjden för hagelskottillverkning.
Det var just sådan tillverkning som det här tornet; La torre de los perdigones, användes till efter att det byggdes år 1890. Högst upp smältes blyet, sedan hälldes det ner på marken, och under färden stelnade dropparna och bildade små kulor i rätt storlek.
På marken stod arbetare och samlade upp hagelkulorna, och sedan förpackades de och såldes.
Numera är det utsiktstorn.

45 spanjorer i flygkraschen

Av de 150 personer som miste livet i flygkraschen i Alperna på tisdagsförmiddagen, var 47 spanjorer.
Klockan tolv hålls en tyst minut, och landssorg i tre dagar har utlysts.
I dag går allas tankar till de döda och deras anhöriga.

Valet i Andalusien - Podemos

Det här inlägget är långt som tusan, men ta er tid och läs det, intresserad av spansk politik eller ej, för det här är vad som händer i Spanien just nu.

Jag skrev ju litegrann om valet i Andalusien.
Nu ska jag berätta lite om det politiska klimatet i Spanien och det nya, populära partiet Podemos som de etablerade partierna är så rädda för.


Något var tvunget att hända. I landet där korruptionen är så omfattande att folk rycker på axlarna över nya avslöjanden, hur grova de än är, det är politiker på regeringsnivå, storföretag, fotbollsspelare, kungahuset som fifflar med pengar. Samma i de båda stora partierna, socialisternas PSOE och högerns PP, även vänsterpartiet Izquierda Unida är inblandat i flera avslöjanden. Det som förvånar en svensk är att de misstänkta jobbar kvar på sina poster. Inte påverkar mutskandalerna valens utgång heller, regeringsmakten växlar alltid mellan samma partier. Lagen är utformad så att en röst på ett stort parti är mer värd än en röst på ett litet parti för att skydda tvåpartisystemet, det är därför det är så svårt att få in nya politiker och idéer. Rösterna är alltså olika värda beroende på vilket parti man röstar på.
Det är en av anledningarna till proteströrelsen 15 M som blev upptakten till Podemos.
Förra året presenterade sig det det då fyra månader gamla partiet i EU-valet och fick så många som fem mandat till Europaparlamentet.

Etablerade partier blev skrämda över att tvåpartimakten var hotad och började föra en förtalningskampanj utan dess like.

Först försökte de förlöjliga partiets talesperson Pablo Iglesias. Det skrattades åt att han var långhårig (han började kallas för Hästsvansen istället för vid sitt namn), det sades att han var smutsig och inte tvättade sig samt att han köpte sina skjortor i en billig lågprisbutik.
Även om jag inte har hört det själv är jag övertygad om att det har sagts att han är homosexuell också, framförallt regeringspartiet Partido Popular brukar ta till det "vapnet" mot partimotståndare.
Podemos växte i popularitet.

Bara för att nämna något om Pablo Iglesias innan jag fortsätter: Pablo Igesias är en man som är svår att trampa på. Han talar som ingen annan. Han vet att  gå till svars. Han har argument och argumenterar ner "motståndare" så fullständigt att det nästan väcker medlidande.
Universitetsprofessor. Att han har utbildning och ett vanligt yrke inger förtroende hos folk, då många styrande politiker i PSOE och PP har plockats från ungdomsrörelserna och aldrig varit ute i arbetslivet.

Partido Popular och PSOE blev än mer oroliga och började försvara varandra i kampen mot Podemos, vilket är mycket anmärkningsvärt då de annars smutskastar varandra på den lägsta nivån. De började skrämmas. Säga i medierna att om tvåpartisystemet försvinner kommer landet att krascha. Podemos är farligt!
De jämförde Podemos med Venezuelas styre, som är ett skräckexempel för många här. En känd reporter i högertidningen El Mundo (här ägs ju nyhetsprogram, tv-kanaler och nyhetstidningar av politiska partier, och reportrarna för deras talan) att Venezuela stöder Podemos ekonomiskt, något som naturligtvis inte var sant.
En högt uppsatt PP-politiker beskyllde Pablo Iglesias för att vara vänligt inställd till terrorgruppen ETA, vilket är det värsta man kan beskyllas för i Spanien.
För det mesta händer ingenting efter sådana grundlösa beskyllningar, som är mycket vanliga, och det är en av många saker som Podemos vill ändra på. Grundlösa, falska beskyllningar för att svartmåla kända personer och politiker. Så de anmälde helt enkelt nämnde reporter samt politikern i ovanstående två fall.
Enligt en ny lag kostar det pengar att göra en anmälan. Podemos uppmanade anhängare via sin hemsida att donera pengar, 300 euro behövdes, och på några timmar hade partiet fått in 13 000 euro. Det som blev över ska gå till framtida anmälningar.

Den senaste tiden har det mest handlat om skrämseltaktik. Vad som händer om Podemos kommer till makten (Podemos har inte som mål att hamna i maktposition utan vill istället förändra politiken i landet). Vad som händer med Spanien. Det har grävts efter skandaler och oegenheter för att visa att Podemos inte är ett dugg bättre än etablerade partier. En tidning har till och med publicerat ett nakenfoto på en Podemos-kandidat i kriget mot partiet.

Politikerföraktet i Spanien är enormt. I undersökningar om vad spanjorerna anser vara landets största problem kommer alltid svaret "politikerna" som ett av de största problemen efter exempelvis arbetslösheten. Och många är tveksamma till om Podemos verkligen är bättre än övriga partier. Alla politiker är likadana, är den allmänna uppfattningen.

Podemos har ändå fått ett imponerade stöd på kort tid. Mycket av det som partiet arbetar för är självklart för en svensk. Oberoende media till exempel. eller att alla spanjorer ska få något slags ekonomiskt stöd eller bidrag vid arbetslöshet. Nästan 700 000 familjer har ingen inkomst alls. Att det ska bli svårt att vräka människor som inte kan betala sina bostäder och som inte har någonstans att ta vägen. Att sänka politikernas löner, straffa även etablerade politiker vid lagbrott, förhindra prisspekulationer mot att styrande senare lovas toppjobb på privata bolag.
Att förändra det politiska systemet så att alla röster blir lika mycket värda. Just den orättvisa skillnaden i röstningen, har oroat Podemos anhängare sedan EU-valet, samtidigt har det fungerat som lugnande besked från motståndarna inför riksdagsvalet 2015. Det här hörde jag i ett nyhetsinslag efter EU-valet:
- Det blir inte samma sak som i EU-valet. Till EU-valet har vi varit tvungna att räkna rösterna på ett annat sätt.
Det syftades på europeiska regler där alla röster är lika mycket värda.



Nu undrar alla vad som kommer att hända i riksvalet i höst...

Resultat valet i Andalusien

Det var fult gjort, men lagligt. Andalusiens president Susana Díaz flyttade fram det andalusiska regionvalet ett helt år för att det nya populära uppstickarpartiert Podemos inte skulle hinna förebeda program och val i Andalusien. I sista stund anmälde det katalanska partiet Ciudadanos, ett högeralternativ till det etablerade Partido Popular, intresse att delta.
Förmodligen blev Díaz seger mindre än väntat. Folk visste vad de skulle rösta på och de båda nykomlingarna fick tillsammans 25 procent av rösterna. Resultat: tvåpartisystemet har spruckit. Nu kommer fem partier regera i regionalparlamentet mot tidigare två stora och ett litet vänsterparti. Regeringspartiet PP tappade en häpnadsväckande stor del av sina väljare och även vänsterpartiet sjönk rejält.

Resultat antal mandat i parlamentet:
Socialistpartiet PSOE: 47 mandat (oförändrat)
Högerpartiet PP: 33 (-17)
Podemos: 15
Ciudadanos: 9
Vänsterpartiet Izquierda Unida: 5 (- 7)

Något som uppstickarpartiet Podemos vill ändra är det orättvisa röstsystemet, i Spanien är en röst på ett stort parti värd mer än en röst på ett litet parti. Som exempel kan nämnas att bakom varje mandat hos PSOE finns knappt 30 000 röster, medan var och ett av Izquierda Unidas mandat har krävt nästan 55 000 röster.

Regionvalet har följts noga eftersom det ger en indikation på hur det kommer att gå i höstens parlamentsval.

Valdeltagandet var högre än 2012; knappt 64 procent mot knappt 61 procent 2012.

Söndag

När jag vaknade hade Jesús redan varit och röstat samt storstädat vardagsrummet och tvättat golvet och hade nästan diskat färdigt hela diskberget i köket.
Jag fortsatte i köket och lyssnade på svensk radio samtidigt och gjorde en tjock tortilla och hade det så skönt.
Disa tränade på att krypa på filten på golvet, och Jesús satt i soffan med notblad framför sig och sjöng inför körövningen på kvällen.
Tortillan åt vi till lunch, den blev ovanligt god. Man får inte ha bråttom när man lagar en tortilla. Den är rätt enkel i sig att göra, men behöver mycket omvårdnad och tid och tålamod för att bli ritkigt god.

Nu väntar vi på resultaten i dagens spännande regionval, precis som de flesta i Spanien och alla i Andalusien. Det man kan säga än så länge är att röstdeltagandet tycks vara större än vanligt.
Jag ska skriva mer om det sedan. Tills dess kan ni lyssna på Beatrice Janzons radioreportage härifrån Sevilla, eller läs detta i Internationalen.

Vuxeninsikt

- Vad då? Ja, och hans fru...

Pratar med Jesús när jag plötsligt hejdar mig, en tanke svävar förbi.
Hans fru? Hennes man? Har jag sagt det?
Jag känner och umgås med folk som är gifta!
Att jag har barn, partner, jobb, betalar skatt, hyr bostad i annat land, har kundkort, körkort... inget av det har fått mig att känna mig så vuxen (och gammal?) som denna insikt, att jag känner och umgås med folk som är gifta. Och att jag skulle kunna vara gift själv.

Cervantes ben ny turistattraktion

Äntligen, nu behöver ingen tvivla längre, det ÄR Miguel de Cervantes ben som ligger
begravda i Trinitariakyrkan i Madrid!
Man har länge trott det, men inte förrän nu, efter att forskarna har undersökt saken grundligt, vet man säkert.
Cervantes bok om Don Quijote räknas till världslitteraturen och sägs vara en av världens mest lästa böcker. Jag har själv inte läst den... men jag ska, det är en bok man bör läsa om man bor i Spanien. Tycker jag.
Cervantes har både studerat och arbetat i Sevilla. Han har dessutom suttit i fängelse här. Det finns en liten skylt på väggen till det som var f'ängelset på Calle Sierpes. Här skrevs en del av Don Quijote de la Mancha.
Det är nästan 400 år sedan Cervantes dog, han avled 1616.
Nu ska Cervantes få en riktig grav. Man hoppas att den kommer att bli lika välbesökt som William Shakespeares grav. Benresterna kommer alltså att locka massturism.
Det är vad som sägs på nyhetsprogrammen (ägda av regeringspartiet) som försvarar de stora kostnader som lagts ner på projektet. Många har uppfattningen att det här har gjorts enbart för att det är val i år.

Rånförsök

- Jag har ringt! Du svarade inte, säger Jesús så fort jag och Disa kommer hem. Han har varit och repat, vi har handlat.
- Nä, batteriet är slut. Vad då? Ville du något?
- Jag var orolig... visste inte var ni var...
Det var så olikt honom det här att jag äntligen la märke till att han verkade lite skärrad.
- Har det hänt något?

Det hade det.
Jesús var på väg hem från replokalen utanför stan, körde genom El Vacie som vanligt, där han stannande för rött ljus.
Då hörde han en dunk i bilen, tittade ut och såg en person med huva för ansiktet skynda iväg och halvt om halvt gömma sig. Någon hade försökt att ta sig in i bilen! Med Jesús i! Tack och lov att bilen låses av sig självt!
- Jag såg honom gömma sig och vänta på någon ny, sa Jesús som först senare fattade vad som hade hänt. Det gick så fort.

Sevilla har rätt många dåliga områden, och El Vacie är ett av dem. Det ligger vid kyrkogården, och här bor fattiga människor i egenbyggda ruckel av diversre material. Det är ingen fara att åka förbi här i dagsljus, inte på kvällen heller trodde jag fram tills nu. Men i fortsättningen kommer jag att ta omvägar förbi det området när det är sent...

Färdig barnmat eller hemlagad

Jaha, så slutade Disa att äta grönsakspuré.
Varför då nu då?
Den är lite fadd och tråkig, det ska medges, så jag tänkte att jag provar en sådan där burk med färdiglagad barnmat som man kan köpa i affären.
Det blev en sådan, och innan jag gav den till Disa smakade jag själv.
Tvi sjutton! Vad äckligt! Och så smaklöst! Säljer de sånt här till små barn? Äter de det?

Jag testade.
Disa äter det inte.
Och även om jag inte har i någon salt i min puré så ger lagerbladen, vitlöken, pepparn och den vilda oreganon en fin smak. Men en gnutta salt bara så skulle jag gärna äta den själv!

Går inte att ha tråkigt med en bebis

Den soliga söndagen tillbringade jag inomhus.
Jesús tog med Disa ut, de åket till konstmarknaden där han pappa säljer tavlor och åt lunch med föräldrarna och stannade där ända till kvällen. För att jag skulle kunna avsluta ett jobb samt beta av mejlhögen. Det är hemskt hur mejl har blivit liggandes obesvarade. Men det är så, min tid för egna saker är efter midnatt när Disa äntligen sover, och då är huvudet för trött och långsamt för mejlskrivning.
En del hann jag med.
Vad jag skulle komma till är att jag hade så himla tråkigt utan Disa och Jesús! Jag hade sett fram emot söndagen i ensamhet, men fy vad tråkigt jag hade. Det är första gången jag har haft tråkigt sedan Disa föddes. Med henne finns ingen tid att ha långtråkigt.

Picknick vid sjön

"Har ni inget annat för er än att åka till den där dammen och grilla" tänker ni nu, för i går var vi där igen.
Man måste passa på, snart är det för hett för att grilla, dessutom blir det förbjudet, så grillsäsongen är kort här.

Det bestämdes redan förra veckan , och sedan dess har det skickats meddelanden fram och tillbaka för att bestämma plats (jo, det blev La Minilla vid El Ronquillo igen) och mat. Särskilt maten har avhandlats. Och när vi kom fram dukades bordet upp.
Låt mig berätta: två sorters hemgjord empanada, två tortillor, ensaladilla rusa (krämig potatissallad), aliño, pizzarulle, gazpacho, färskt bröd, nötter, citronsockerkaka, fruktsallad, choklad, drycker som lades i en stor hink med is, kött och korv som grillades...

Pizzarulle förresten... Jag letade recept på utflyktsmat på nätet. hittade pestobullen, en variant av pizzabullen som tydligen förtjänar upprättelse? Jag förstod att pizzabullen är något som alla har haft med sig på picknick. Jag har aldrig ätit en pizzabulle, inte gjort någon eller ens sett någon, men receptet verkade enkelt. Det var det väl, men jag höll mig inte till det. Tomate frito är gott, jag tar lite till, tänkte jag, och pesto, varför nöja sig med en halv deciliter, varför inte ta hela burken? Inget att spara på! Det blev så mycket fyllning att det omöjligt gick att skära "bullarna", jag fick lägga in hela rullen i ugnen och hoppas på det bästa, och det blev riktigt bra.

Denna pantano är en viktig vattenreserv för Sevilla. Det är ingen naturlig sjö, utan en dalgång vars vattenflöde har täppts igen för att dalgången ska fyllas med vatten. Det är förbjudet att bada i en pantano eftersom man aldrig vet vad som finns på botten. I vissa fall kan man dyka på ett kyrktorn.
(nu händer det att man vissa heta dagar badar i alla fall. Bad lockar alltid här, men åtminstone jag var obekväm med blodiglarna i vattnet, så jag har bara gjort det en gång...)
I La Minilla är det ingen by som har dränkts, jag vet inte vad som fanns här tidigare, men den krokiga väg som leder ner hit tar slut vid vattnet och fortsätter på andra sidan sjön.

Det går en fin väg längs vattnet, och jag gick en bit på den.
Det blir alltid så när vi är här, att någon eller ett par går iväg, eller så lägger sig någon nere vid vattnet och funderar. Skönt att vara själv en stund.

Jag gick rätt långt, men stannande vid en klippvägg där jag hittade en perfekt stol i berget. Jag satte mig på den varma stenen och funderade på allt möjligt, och de flesta tankarna landade i trevliga saker som att reptricket sitter, att jag äntligen lärt mig blanda snyggt och att det nya korttricket funkar och att min lärare Faustino ska lära mig nya saker nästa fredag.

Disa blev så ompysslad och lekt med och hade så mycket att göra och se, att hon helt missade att sova.

Det tog hon igen på natten...
Som började redan när vi gick mot bilarna. Det var nästan helt mörkt, himlen var stjärnklar och Venus lyste så starkt att den speglades i vattenytan.

Raka av bebisens hår

En kompis och nybliven mamma råkade ut för en kulturkrock.
Både barnets pappa och en släkting till honom vill raka av bebisens kalufs.
Jag förstod inte varför, barnet som har så mycket fint hår, varför skulle det rakas bort? Hade hon uppfattat saken rätt?
Jovisst, man ska raka av håret eftersom det nya som växer ut är mycket tjockare och finare.
Jag blev så förvånad över detta att jag började fråga runt, och nu har jag hört om flera fall där håret har rakats bort.

Förstnämnda bebis har kvar sitt hår, det blir ingen rakning där. Mamman tyckte inte att det var någon bra idé.

Billiga apelsiner

När jag fick farmors automatiska apelsinjuicepress tyckte jag att det var en kul grej men... öh... lite onödig kanske?
Jag har ändrat uppfattning.
Nu när jag bor i Andalusien, omgiven av apelsinodlingar, fattar jag inte hur jag skulle kunna leva utan en sådan. Vad gör folk som inte har automatiska apelsinjuicepressar? Dricker de inte apelsinjuice?
Särskilt nu i slutet av apelsinsäsongen kommer apparaten till användning. Apelsinerna är söta och saftiga och säljs jättebilligt. I köket har vi en hel plastkasse med guachiapelsiner, 1,50 euro för fem kilo.
Man får passa på!

Med de här söta apelsinerna börjar lillan dricka apelsinjuice också. Här är apelsinen bland det första som bebisarna provar när de börjar med smakportioner. Vi har väntat med apelsinen eftersom Disa har reflux och kan förknippa den sura apelsinsaften med uppstötningarna hon fick, men i går fick hon dricka apelsinjuice ur mitt glas, och gillade det!

Deklarera första dagen

Började oroa mig för deklarationen. Att den inte har kommit. Har de missat att skicka den till Spanien i år?
Googlar.
"Deklarationen öppnar den 19 mars."
Jaha, jag trodde att den skulle vara inne i slutet av månaden senast.
19 mars. Bestämmer mig för att deklarera så fort det går. Ha det överstökat och inte vänta till sista dagen, som vanligt.


Vet att det inte kommer att bli så.

Sju månader

Disa har blivit sju och en halv månad, men här kommer sjumånadersinlägget!

Disas grej är att prata.
Herregud som hon pratar. Och jag älskar det! Dadada, tatata, bababa, papapa i långa ramsor. På sista tiden har det blivit fler vokaler, det är e och ä och o. Det är brm brm brm brom brom, brrrr med läpparna. smackande ljud med hela munnen och läpparna, gälla tjut, hej, ljud inne i munnen som hon säger när hon vaknar på morgonen, ligger och mumlar de här ljuden för sig själv och låter som en duva... och ljud jag inte ens kan beskriva. Hon experimenterar, testar, undersöker röst och ljud. Jag har gett upp att lyssna på radio när hon är vaken, för hon överröstar den alltid, särskilt om det är bra program som jag vill höra.

Hon ler ofta, skrattar mer sällan. Jag kan få henne att skratta men vet aldrig i förväg vad hon kommer att reagera på, tycka är roligt. Men när ajg hittar något, ett pruttljud, en hickning, en hostning eller en rörelse så kör jag det gång på gång tills hon tröttnar och inte orkar skratta längre. Det skrattet är det bästa som finns. Och dadada-ramsorna.
Disa är lite allvarligt lagd men för det mesta glad här hemma. Det är det ingen som tror på, för när hon är hemifrån och tillsammans med andra blir hon tyst och sluten, till och med hos farmor och farfar. De blir hänförda om de ser att hon ler någongång, och det spelar ingen roll hur många gånger vi berättar att hemma är hon helt annorlunda, för de tror inte på det.

Hos farmor och farfar finns Disas favoritleksak; kusin Elisas stora plasttåg som sjunger. Disa har upptäckt att om man bankar på skorstenen så börjar tåget tuta och sjunga en förfärlig, jobbig sång, så det gör hon, hon bankar och bankar och leker med plastdetaljer och det spelar ingen roll hur trött hon var innan tåget togs fram, när hon får se tåget blir hon glad! Vi har sagt att det är bra att hon har den där leksaken där när hon kommer på besök (ett par gånger i veckan), och jag hoppas att det aldrig kommer innanför vår dörr, för den där mekaniska sången gör mig galen den korta stund jag hör den.
Elisas stapelburkar är också roliga,

 Och alla slag av etiketter, de tycker Disa är roliga att pilla med. Snoddarna i midjan på byxorna också, de går dessutom att stoppa i munnen och suga på.
Fortfarande ska allt in i munen, tänkbara och otänkbara saker som hela mammas armar. Hon griper tag i vad det må vara, stirrar stort med ögonen, säger aaaaa och gapar när hon närmar sig föremålet, hon är som en liten haj!
Katten är ingen leksak, men en annan favorit. Disa tycker att Pipen är så intressant! Hon hejar alltid på honom när hon ser honom, när vi pratar om honom letar hon med blicken, när han ligger och sover försöker hon få tag i honom, grabbar tag i den mjuka pälsen och drar. Jag tar den lilla armen med utsträckta fingrar och visar hur man klappar, det tycker hon är så roligt att hon skrattar högt.

Till Jesús glädje har Disa fattat grejen med trumman. Hon bankar på den med sina små händer, trummar tillsammans med pappa som ropar olé när hon trummar och då skrattar hon också. Han försökte med xylofonen häromdagen men insåg att det var för tidigt, att använda vertyg för att få något att låta är för avancerat än så länge.

Jag läser för henne nästan varje dag och ibland sitter hon tyst och lyssnar och tittar på bilderna, ibland är hon mer intresserad av att ta  boken och bita i den.
Inga tänder än.
Disa avskyr att ligga ner på rygg. I famnen också, och det saknar jag, trots att hon slutade tycka om det vid tre månaders ålder. Men det var så mysigt... Hamnar hon på rygg rullar hon snabbt över på magen som hon tycker är okej nu (jobbigt vid blöjbyten och sovning, hon vill inte sova på mage). Nu försöker hon lära sig att krypa. Ställer sig på händer, drar upp knäna eller fötterna och vinglar lite innan hon faller ner igen.Hon tar sig runt i cirkel, lite bakåt och lite framåt. Ungen är aldrig stilla. Om hon är i famnen klänger och klättrar hon, hon vill inte gärna sitta, ofta måste man böja knäna på henne för att få henne att sätta sig.

Hon sitter själv, men välter alltid åt sidan efter en stund så man får vara beredd.
Disa är intresserad av och nyfiken på allt. Ser hon sladden till telefonen som pappa pratar i lutar hon sig allt hon kan för att se vart sladden leder.
Hon vill alltid ha oss inom synhåll och blir snabbt uttråkad. vilket gör det svårt att få saker gjorda när hon är vaken.
Disas avoga inställning till farmor har äntligen vänt. Nu är det tjejen i fiskaffären som får henne att gråta bara genom att visa sig. Förstå det den som kan.
Sedan hon föddes har hon haft så talande ansiktsuttryck. För det mesta är det himla roligt, ibland är det jobbigt, som i fredags när jag lämnade henne hos farmor och farfar för några timmar och hon tittade på mig med en sådan tyst förtvivlan att det var mycket svårt att gå.

Sju månader gammal, det kändes overkligt att jag skulle ha ett så stort barn. Nu känns det overkligt att hon ska bli nio månader, ett år, ett och ett halvt...

Spansk musik - Triana

Jag har tänkt att det vore kul att presentera lite spansk musik här på bloggen, även om jag inte är den bästa att göra det. Jag avskyr spanskt radioskval så jag har ingen koll på vad folk lyssnar på nu. Jesús lyssnar mest på spanska rockgrupper och en del flamenco, och jag har inte fastnat för någon av de grupperna, och ren flamenco har jag svårt för om det inte är dans till.

Men ett litet hopplock favoritmusik ska jag bjuda på!

Först ut är gruppen Triana som gjorde den andalusiska rocken känd i hela landet på 1970-talet.
Andalusisk rock är rock som går i den andalusiska tonskalan, i vilken även flamencon ingår. Det låter andalusiskt helt enkelt.
Gruppen bestod av tre personer. Namnet kommer från den kända Sevillastadsdelen Triana, stadsdelen där keramikerna, flamencoartisterna och tjurfäktarna kom ifrån.
Musiken är inspirerad av Pink Floyd och den psykedeliska rocken.
Gruppen blev snabbt populär i hela Spanien, den gav ut tre skivor i samma stil, sedan ytterligare två som inte blev lika populära, och när sångaren dog i en bilolycka 1983 var det slutet för gruppen, även om en av medlemmarna har försökt arbeta vidare med den, med nya medlemmar.

Skalbaggssmak

Visste ni att det finns skalbaggar som smakar parfym?






*Ska se efter bättre nästa gång jag äter chips som blivit över från grillningen på landet.*

Födelsedagsgrillning

Jag vet inte vad som hände, plötsligt blev jag störtkär i Bo Kaspers Orkester och Bo Sundström, försökte trycka bort youtube med Bo Sundströmklipp för att skriva blogg istället men det går inte. Och jag kan inte skriva samtidigt som jag lyssnar, så det var knappt att det blev något nytt inlägg.
Men lite kort kommer det ändå (mellan Bo Sundströmlyssningarna, den här låten, till exempel, ):

I går hade vi födelsedagsfest. Jag vet att Jesús allra helst hade velat fira 40-årsdagen med en spelfest, fest någonstans där det finns utrustning för att spela med alla kompisar i olika grupper och konstellationer, men just nu spelar han bara i heavy metalband och få (vänner och släktingar) utanför banden gillar den musiken, det och diverse andra hinder gjorde att det blev det näst bästa: grillning vid El Ronquillo.

Familjen kom samt närmsta vännerna.
Stämningen var lite konstigt, vi hade precis nåtts av en tråkig nyhet i familjen, samtidigt fick vi veta att det blir ett bröllop i sommar, vilket är något att se fram emot...
Jo, nu känner jag att det här är min familj och släkt också, jag är med i den, inräknad, medlem, samtidigt står jag med en fot utanför med min främmande kultur.

Vänner, småbarn, hårdrockare och farföräldrar blandades.
Jesús pappa gick och fiskade, vi andra åt.
Och åt.
Och åt...
Minichorizokorvar, köttt, hemgjord korv grillades. Folk hade tagit med tortilla (fem sammanlagt!), ensaladilla rusa (en slags potatissallad med majonäs och tonfisk), hembakat bröd, hummus, köttfärs- och currypiroger, choklad...
Medhavda drycker lades i kylväskor fulla med isbitar.

Det blev hett, hett mitt på dagen, vi skyddade lillan så gott det gick och höll till rätt mycket i skuggan.

Det var en minnesvärd och roligt dag.
Nu kan jag inte skriva mer om den för jag måste återgå till att lyssna på samt googla Bo Sundström.
Vi ska ju försöka vara i Sverige i en hel månad i sommar bara vi kan fixa boende för hela den tiden. Undrar om Bo Kaspers kommer att spela då?  :-)

Kvinnodagen i sydspansk byskola

- Du, kan du ta en bild på mig när jag byter blöja på Disa?
Jag blir lite förvånad över Jesús fråga, det blir jag.
- Varför då?
- Jag behöver den till skolan.
Tystnad.
Om jag väntar kommer kanske förklaringen, men det gör den inte så jag frågar.
Jo, Internationella Kvinnodagen uppmärksammas i Jesús skola på flera sätt. Ett av dem är att lärarna ska sätta upp bilder på sig själva utförande något typiskt kvinnligt eller manligt. Den manlige rektorn, till exempel, ska stryka skjortor, den kvinnliga engelskläraren skruva någonting, och de tyckte att Jesús skulle byta blöja.
- Jaha...Men är det en bra... Behövs det verkligen?
- Ja. Jag kan lova dig att inte en unge i den byn har någonsin sett en man byta blöja, eller diska eller bädda.

Så blev det fredag. Tre mammor var på besök i skolan och berättade om sina yrken, en som fick sämre betalt än sina manliga kollegor och bytte yrkesbana till lastbilschaufför, en som vårdar gamla och menar att många manliga patienter önskar att män jobbade där, och alla tre berättade om svårigheten att först jobba hela dagen och sedan komma hem och göra allt hushållsarbete.
Eleverna hade fått skriva lappar att sätta upp i ett stort, gemensamt träd med löften om något de ska hjälpa till med hemma, underförstått; hjälpa sina mammor med i hushållet.
Barnen fick också gå runt mellan olika stationer och prova på saker. Bädda en säng, sopa golv, diska, hänga och vika tvätt, skruva i en glödlampa och koppla ihop ett par högtalare, samt spika. Syftet var att visa att både pojkar och flickor kan skruva glödlampor och diska.

Bilderna då?
Tja, Idén i sig var väl inte dålig. Om det bara hade varit trovärdigt. Lärarna skulle vara förebilder, men visade sig i situationer som de aldrig är med om annars, inte en unge låter sig luras av det. Engelskläraren som skulle skruva hade klätt sig i makens arbetsoverall och poserade. Den äldre kvinnan mixtrade med sladdar, något som hon aldrig gjort tidigare. Den unga nya tjejen som hade sådana bekymmer med att komma på ett motiv, eftersom hon "aldrig gör manliga saker" målade en vägg.
Om rektorn verkligen stryker skjortor vet jag inte. Det alla ungar hade skoj åt var bilden på Jesús. En man som bytte blöjor!
Han tror att de förstod att det är på riktigt.


Kommentera gärna. Jag tänker för mycket för att kunna skriva något vettigt.

Disa och maten - uppdatering

Jag skriver en liten uppdatering till förra inlägget om maten.
För en och en halv vecka sedan blev det en liten vändning med Disas mat. Vi skaffade ny nappflaska som hon tycker är okej, hittade ett nytt pulver (cereales, inte ersättning, mer om det i annat inlägg) som löses upp mycket bättre i mjölken, slutade med antirefluxmjölken och kör bara med vanlig mjölk och extra många skedar cereales (förutom att mjölken blir tjockare, vilket behövs för refluxbarn, då kommer maten inte upp lika lätt, blir den också mer näringsrik), kom på att när hon äter med sked behöver hon bli distraherad, inte som med flaskmatningen då hon slutar äta vid minsta ljud.
Och så gjorde vi en grönsakspure på kokt morot, potatis, lök och pumpa som får koka med lagerblad och vild oregano, en len fin puré med en skvätt olivolja, den blir riktigt god, och den gillar hon!
Kom också på att refluxmedicinen går ut tidigare än de 14 utlovade dagarna, så i slutet av flaskan ger medicinen inte så mycket effekt längre, får alltså skaffa ny tidigare.

Har ni tips på god mat för sjumånaders unge så är de välkomna! Det finns nog massor som vi inte har provat. Hon vill förresten ha lättäten mat, inga bitar i.

Disa och maten

Jag har skrivit förut om att det har varit problem med maten. Lillan går inte upp så mycket i vikt på grund av refluxen hon har, i september var hon inlagd på sjukhuset för att utredas.
Hon får medicin och den verkar fungera, men hon äter ändå lite. I december var det så illa att jag först trodde att vi skulle behöva åka till sjukhuset istället för att resa till Sverige, sedan var jag beredd att ringa sjukvårdsupplysningen när vi väl var där.
Det visade sig att Disa ändå gick upp 400 gram den månaden, och det var en sådan lättnad att jag under hela januari varit helt lugn eftersom hon åt mycket bättre då. Första månaden utan oro. För om jag inte behöver oroa mig för maten, det allra viktigaste, då finns det inget att oroa sig för alls.
Sedan kom februari, och jag vet inte vad som hände. Återigen satt jag på månadskontrollen på sjukhuset med Disa i knäet och hjärtat i halsgropen. Slitet uttryck, men det är precis där det sitter innan jag får veta om de vill att vi ska börja sondmata Disa eller inte. Hon har gått upp så lite sedan hon föddes att jag inte ens vågat skriva det.
300 gram. Hon räddades av att huvudet hade växt.
Disa åt bra sena kvällar, nätter och tidiga morgnar när vi väckte henne för mat. Förmodligen för att hon var för trött för att tänka. Enligt läkaren är det hennes minne av de sura uppstötningarna som spökar, Det är på grund av de minnena hon har gråtit bara av att få haklappen på sig, och sedan var det detta med nappflaskan som hon inte ville ha (nej, det blev aldrig någon amning).Plötsligt var det bara en eller två flaskmatningar om dygnet som fungerade. 12-14 timma rutan mat, inga problem tyckte hon. Vi gav henne en massa vatten (vatten får hon genom ersättningen, men när hon äter mindre än 750 milliliter, dvs altlid numera, behöver hon extra vatten)så hon inte ska bli uttorkad) och försökte med gröt, grönsaker, banan och annan frukt med sked.


De här månadskontrollerna hos specialisten, de är en pärs. Disa kontrolleras på alla sätt, mäts, vägs, underhudsfettet mäts på flera ställen så det blir röda märken efteråt, huvudet mäts, överarmen... och hon avskyr det. Själv är jag lika nervig varenda gång innan vägningen, och i går rann det över. Den som har ett barn som äter dåligt märker att hela livet börjar kretsa kring barnets mat, att barnet får något i sig, glädjen de gånger då en nappflaska avslutas, oron varje gång den inte gör det. Jag frågade om det fortfarande är aktuellt med sondmatning, och fick till svar att nej, Disa är på gång nu, hon blir bättre och bättre. Hon har länge legat under lägsta vikt- och längdkurvan, men nu har hon istället hamnat på den. Och vi grät ikapp däri doktorns rum, jag och Disa, jag för att en oro släppte, Disa för att jag råkat dunka hennes huvud i skrivbordet när jag böjde mig ner med henne i knäet efter boken som hon slängt i golvet. Jag är ingen gråtig typ alls, men allt med det här barnet... hon är det viktigaste jag har.


Det visade sig att hon äntligen har nått upp till sexkilosgränsen! 65 centimeter lång och sex kilo! Min tjej!

Födelsedagshemligheten

Grattis på 40-årsdagen Jesús, så här ett par dagar efteråt.
Vi träffades inte mycket på grund av jobben (för jäkligt att fylla år på en tisdag, sämsta dagen i veckan) men jag vet att det blev rätt bra ändå.
Engelsk frukost, små mellanmål gömda i jobbväskan, friterad fisk och skaldjur på en freiduría till lunch, pestiños (som du älskar) som dina föräldrar köpte när du och Disa åkte och hälsade på... (jag är glad att de kom ihåg, visste de även hur många år du fyller?)
...och så avslöjades hemligheten.

I helgen blir det grillfest med hela familjen och vännerna. I maj firar du och jag och Disa själva. Med tre nätter i staden som du drömt så om att få se!

"Rött ingen bebisfärg"

Apropå regionala skillnader i förra inlägget.
Jag har hört av en bekant att i Madrid kan bebisar ha kläder och saker i rött. För mig i Sevilla låter det otroligt, men hon bor där och borde ju veta. Hon berättade dessutom att svärmodern, inför barnets ankomst stickade en röd filt, till Sevillatjejens mammas förtvivlan.
Rött!
Till en bebis!
En tjej!


Själv har jag fått kommentaren, när jag nämnde att jag ville ha en röd spjälsäng till lillan (vilket naturligtvis inte finns att få tag på) att så starka färger inte är bra för bebisars ögon.

Regn och kyla det farligaste för sydspanska barn

Jag läser Colombia-Annikas inlägg om barnuppfostran och säkerhet i Colombia, och ler inlägget igenom, igenkänningsfaktorn är hög. Speciellt den här meningen:

"I Colombia är det egentligen bara två saker som är farliga: kyla och regn. Det är å andra sidan absolut och fullkomligt livsfarligt för barn."

Nu känns spanska föräldrar rätt ängsliga överlag, här är det inte tal om fri lek, utan ständig, ständig påpassning så att barnen inte ramlar och slår sig.
Men det här med vädret alltså...

Jag visste att det skulle bli en kulturkrock redan innan Disa föddes, och nu märker jag att jag blir mer och mer provocerad av det.
"Fota i parken?? På förmiddagen? Det går inte, då är det för kallt för bebisen, vi måste vänta till eftermiddagen."
"Ut och åka idag? Går det, för Disas skull? Det är ju mulet."
Här är folk livrädda för regn och kyla. Jag har tidigare skrivit om det (här och här till exempel), att när det regnar i Sevilla stannar samhället. Det blir kaos i trafiken, Konserter och evenemang ställs in, barnen får inte gå ut på rast eftersom de kan bli blöta och göra sig illa på paraplyerna (nej, ingen unge har regnkläder).
Att råka ut för ett regnväder är samma sak som att bli förkyld, för de flesta
.
Kylan är lika farlig.
Du milde vad Disa har svepts in i filtar av släktingarna. Jo, det stämmer att hon föddes i juli, då filtar är det sista m... öh, svenskar har i tanken.
Svärisarna förbjöd oss att sätta på fläkten och luftkonditioneringen och öppna fönstren så det blev tvärdrag eftersom ungen då kunde bli förkyld. Nu gör vi ju som vi vill hemma, och det är jobbigt när temperaturen stiger över 35 grader, vilket den gör dagligen på sommaren här.
Oavsett temperatur skulle ungen svepas in i en filt eller två om hon till exempel skulle lyftas upp från vagnen och sättas i bilen.
25 grader på kvällen? Bekymrad, allvarlig släkting med Disa i knät svepte in barnet i dubbla filtar och täckte huvudet noga så att hon inte skulle bli sjuk.
Nu då, på vintern? Fick häromveckan en menande undran om vi inte har ett sådant där plastskydd till vagnen. Regnskydd om vi talar klarspråk. Här sätter många på det när det är kyligt för att bebisen inte ska andas "kall" luft. Jag fick nog och förklarade att det skyddet sätter vi på om det regnar, inte för att det är kallt ute, det är inte FARLIGT att andas bara för att temperaturen har sjunkit till 13 plusgrader, min unge kommer INTE att bli sjuk av det!

Folks regnskydd till barnvagnen ligger annars mest och samlar damm, för om det regnar går man överhuvudtaget inte ut med bebis.

Jag blir tokig på det här. Jämför gärna (tyst i alla fall) med Sverige.
Om svenskar tänkte på samma sätt skulle vi inte vara utomhus mer än 20 dagar om året, de dagar då det varken regnar, blåser, är mulet eller kyligt ute.
Men man behöver ju inte gå så långt i tanken som till Sverige. Vi kan ta norra Spanien till exempel, med ett helt annat klimat än Sevilla. Eller varför inte Madrid? Vad tror sevillaborna att deras landsmän norrut gör? Hur tror de att ungarna klarar sig? Bebisarna i norra Europa? Mellersta Europa? Alltså hur tänker de???

Min unge kommer att vara ute i alla väder, även om hon blir helt ensam regniga dagar. Men då har hon en mamma som gräver kanaler och hoppar i vattenpölar med henne.