En överjävlig felkörning

Fy fasiken vad det blev fel igår.
Så här var det:
Jag skulle till kommunens distriktskontor för att skriva in mig på min nya adress.
Det är inte särskilt långt, ungefär vid Carrefour, men det är en läskig väg att ta sig över, så istället för att promenera de kilometrarna tog jag bilen.
Den stod på andra sidan gatan, vid kebabstället. Jesús var himla nöjd över att ha kommit på den parkeringen. På kvällarna är vår egen full och då brukar vi parkera borta vid skolan.
Det här är närmare.
Problemet, upptäckte jag, är att det inte går att vända. Bilen står parkerad i fel riktning om man ska åt Carrefourhållet. Och det går inte att svänga runt någonstans. Jag var irriterad, det var jag, hade inte överdrivet mycket tid till förfogande. Körde över järnvägen och försökte svänga i rondellen, men fann att det var förbjudet.
Det var bara att följa vägen. Jag var så arg att jag lekte med tanken att bara gasa i och köra rätt in i framförvarande eller svängande bil. Jag var skitförbannad.
När jag började närma mig flygplatsen (!) begrep jag att det inte längre handlade om att hinna i tid till distriktkontoret, utan att försöka komma hem över huvud taget.

Det blev så fel.
Jag hittar dåligt i den här änden av stan.
Kolla kartan.
Den svarta klumpen är startpunkten.
Det tjocka, ljusa strecket, alltså den lilla pinnen som pekar uppåt, är den sträcka jag skulle ha åkt.
Följ pilarna längs det svarta strecket så ser ni var jag åkte istället.

Herregud vad Jesús skrattade när han kom hem.