Söndag i Cádiz

Det bästa med Jesús kör ProyectoeLe är inte att de har övat varenda helg de senaste tre månaderna (verkligen inte!) utan att de åker iväg och sjunger på olika ställen. Och som partner till en medlem följer man ju gärna med som stöd:)
Igår var det inte så långt, men Cádiz är alltid Cádiz, och jag har längtat efter att komma till havet. Så medan Jesús övade och fixade inför konserten hade jag ett par timmar på mig att ströva omkring i stan.
Cádiz, Europas äldsta stad, är litet. Stan går inte att bygga ut heller eftersom den ligger på en ö som nätt och jämnt hänger ihop med fastlandet.
Eftersom det var söndag var affärerna stängda och centrumgatorna tomma. Alla hade dragit ned till stranden. Där satt kompisgäng på uppdragna båtar och drack öl, en grupp grillade och sjöng, flera spelade fotboll i sanden och serveringarnas bord var alla fulla.

Det finns en sådan fin liten park. Det är den jag minns bäst från när jag besökte Cádiz för första gången, det var med språkskolan i Ronda för fem år sedan. Att jag minns parken så väl är inte för att den är vacker, utan för att en liten hund blev påkörd av en bil på vägen bredvid, och han skrek så.
Men jag tcker mycket om parken och brukar gå hit när jag är i stan.
Lite längre fram finns förresten en park för barn, med stora plastdinosaurier, lekplatser och en konstgjord ö med vattenfall.
Där bor en helt familj med kolsvarta katter.

Sedan lämnade jag havet och gick inåt stan istället.

Köpte empanadas på en empanadería, tre olika storter i en liten kartong och fikade på en parkbänk. Åt bara hälften av varje (kanske lite mer av den med camarones, miniräkor, för den var så god!) för att spara till Jesús, men han tyckte inte om dem!

Sedan gick jag till katedralen, för konserten skulle strax börja.
Jag har inte varit inne i den, bara sett den pampiga, imponerande fasaden. Men den var så vacker invändigt!
Över hela hänger nät som fångar upp bitar som lossnar från taket så att besökarna inte ska få dem i huvudet. Bra idé.
Det var tjusiga stycken som kören sjöng, alltså inte alls den moderna konstmusik som de brukar ägna sig åt. Bra, tyckte jag, men jag vet att Jesús inte håller med.

Efter konserten visade Jesús mig kryptan där de bytte om. Vilket ställe! Det är som en scen ur Fantomen på operan. Man kommer ned för trappan, möts av ett lågt, rundat tak och gångar åt alla håll.
Kryptan är byggd så att det bildas märkliga ekoljud när man stampar i golvet. Jag roade mig en lång stund med att stampa och lyssna på ljuden som bildades. Lät som elektroniska knäppar, inte alls som ett vanligt eko. Har aldrig hört något liknande.
Sedan tittade jag på Manuel de Fallas grav, och kärlet där Sankta Victorias blod förvaras.
Sedan åkte vi hem.