Den misslyckade premiärturen

Herregud.
Vad har jag gjort?
Köpt rullskridskor?
Toka!

Igår kväll smög jag ut för att öva i hemlighet. Övertalade Jesús att följa med. Klockan var närmare elva på kvällen och bygatan tom.
Bra.
Jag ville inte att någon skulle se mina första stapplande skär.
Satte mig på trottoarkanten och bytte skor mot rullskridskor.
Jesús dröjde sig kvar inne.
Jag ville inte vänta.

Ställler mig upp med hjulen fastspända. Tar ett teg framåt. Jävligt dålig asfalt här. Hjälp! Får tag i ett apelsinträd just innan fallet.
Skakig.
Ljuslyktor. En bil på väg. Står kvar vid apelsinträdet och försöker se upptagen ut när bilen kör förbi. Bilen svänger. Bilen parkerar precis bakom mig, där mina skor står.
Vänder inte om för att flytta på skorna, eftersom jag är rädd att ramla om jag rör mig, och vad pinsamt om jag skulle ramla mitt framför grannen!

Kliver ut i vägen istället.
Här är asfalten bättre. Åker en liten bit. Vingligt, men det går rätt bra.
Vänder mig om. Ser att Jesús kommit ut. Vinkar och börjar åka mot honom.
Märker att vägen lutar nedåt. Man ser det inte, men rullskridskorna får eget liv. Och jag kan inte stanna! Rullar nedåt, fortare och fortare mot Jesús. Gör en slalomsväng över båda filerna för att minska farten. Funkar inte. Livrädd. Svänger tvärt in åt vänster mot parkeringsgatan och den hackiga asfalten. Hjäääälp! Övertygad om att jag ska fastna i ett hack med ena foten, men klarar mig ända tills jag kör emot en mur.
Måtte inte grannen har hört.
Jesús springer fram.
Jag okej, men nervös. Vill inte åka mer, men säger det inte till honom.
Med Jesús hjälp tar jag mig tillbaka till den slätare asfalten på vägen.
Åker återigen uppför. Tar fart. Åker fort uppför. Skoj.
Stannar vid en container. Vänder mig om. Börjar rulla nedåt. Klamrar mig fast i containern.
En liten tjock tax springer fram till mig. Hoppas att han inte är hemlös. Vill inte ta hand om honom. Hundar är inte min grej.
Tittar på taxen medan jag håller fast i containern med båda händerna.
Vad ska jag göra? Jag vågar inte åka tillbaka. Har åkt långt. Försöker vinka efter Jesús men han ser mig inte.
Börjar vissla efter honom. Han hör inte
Jo, till slut!
Står kvar med containern och taxen och fortsätter att vissla ända tills Jesús fattar att han måste komma och rädda mig.

"Titta vad det lutar", säger jag när han är nära. Släpper taget om containern för att bevisa lutningen. Rullar nedåt med tanken att Jesús ska ta emot mig. Han fattar inte det utan försöker gå åt sidan. Får tag i hans jackärm i sista stund och drar i farten med honom en liten bit innan han får stopp på oss.
"Håll i den här handen istället", säger Jesús som har ett klämsår på vänsterhanden. Släpper taget om mig så att jag börjar rulla igen innan jag livrädd får tag i honom.
Sedan försöker han inte mer. Jag håller hårt i hans arm och rullar bredvid när han går.
Taxen springer efter.
Snavar i den skraltiga parkeringsasfalten men når fram till skorna utan att falla.
Tittar efter taxen när jag byter till skor, men ser honom inte. Glad för det.

Blir inget mer åkande förrän i Sevilla. På släta vägar. Utan backar.