Planet till Frankfurt var forsenat pga askvader i Tyskland. Det lat lite nervost forstas men jag tankte mer pa oronen och eventuella svim- spy- och skakanfall.
Prata med flygvardinnorna om att du tycker det ar obehagligt att flyga, sa de en efter en. Okej da. Om jag spyr pa en medpassagerare ar det bra om nagoni planet vet varfor. Personalen var dansk och vi hade vissa spraksvarigheter men sen under uppstigningen fick jag sitta bredvid en flygvardinna som jag hade kunnat spy pa hur mycket som helst utan att hon slutat le. Det kravs nog flera ar av traning. Nej nu var jag elak.
Det gick finemang och sen hade jag inte tid att vara nervos mer for ovadersmolnen i solnedgangen var valdigt vackra, tur att jag hade fonsterplats. Kunde inte sluta titta.
Jag tyckte nog att tiden var lite snalt tilltagen for planbytet och efter forseningen blev det riktigt stressig. For att komma till gaten maste jag passera tullen och dit var det ko. Lang ko. Jag tyckte att jag knodde pa ratt bra men efter 20 minuter upptackte jag att jag fortfarande stod sist nar jag vande mej om. Det hade kommit mer folk hela tiden. Hur gick det till?
Nar det var 15 minuter kvar innan avgang kallsvettades jag och bytte jag ko. Vet ni hur stor Frankfurts flygplats ar?
11 minuter, antligen framme. Da var passet forsvunnet.
Letade igenom de tva handbagagen och alla jackfickor (innehallande 50 filmrullar pga det redan viktoverlastade bagaget, de vager inte ens jacka). Andas, andas, manade jag mej sjalv medan paniken narmade sej, lat folk ga fore under tiden.
Dar!
Sprang till gaten som som tur var var alldeles i narheten. Jag han.
Planet till Sao Paolo ar det storsta jag har akt med. Pa nastan varenda plats satt en svartharig manniska. Lat det rasistiskt? Jag la marke till det for att jag ar van vid manga olika harfarger pa folk. Asch, jag behover inte forklara.
Hamnade mellan tva brasilianare som inte kunde spanska (forstas) men det kunde ju kvitta for det kunde ju inte jag heller. Fick en inplastad filt, tandborste och tandkram och ett par horlurar att hanga pa oronen. 12 radiokanaler fanns det att valja bland om man blev uttrakad under 12-timmarsflygningen.
Antingen var det for att jag ar sa oteknisk eller sa ville radion bara jaklas, jag fick inte ett ljud ur den. Jo, ett ljud, men det var sa hogt att jag maste dra ur sladden och det var det sitsta ljudet fran den radion.
Sov ratt gott och pa morgonen forsokte jag diskret hanga over min medpassagerare som knipit fonterplatsen. Det var fortfarande morkt ute och lamporna glimmade fran Sao Paolo.
Gick runt nastan hela flygplatsen genom en lang gang for att komma till vanthallen. Hade sex timmar att sla ihjal dar, tankte tillbringa dem pa ett internetkafe och skriva de mejl jag inte hunnit med hemma.
Nagot internetkafe fanns inte och inte myket annat heller. Terminalen var en stor byggarbetsplats. Vansinnigt torstig och hungrig men hade fel sorts pengar for kafeet med mej.
Det var valdigt langa sex timmar. Dessutom var aven detta plan forsenat.
En grupp blonda ungdomar vantade ocksa, liksom en ung japan. Undrade om de ocksa akte med ICYE som volontarer.
Spännande!
SvaraRadera