18. Det stora bullbaket

Chunchosdagen fortsatte lika galet. Jag flangde ut och in mellan raderna av chunchos och fotade och fotade och svor over att jag inte hade nagot stativ. Svor gjorde ocksa Ariane, fast pa tyska. Blev an en gang pamind om att om man inte har mojlighet att vara sjalv nar man ska fotografera, sa ska man atminstone se till att ha en "kollega" med sej. 
Pa eftermiddagen skulle vi baka, jag och Ariane. Forsoker att aktivera henne, och mej sjalv, sa hon kommer ur kulturchocken. Hon ar riktigt deprimerad, stackarn. Och stackars mej. Ariane ar inget muntert sallskap precis. 
Na, skojar bara. 
Vi akte hem till mitt hus och hade koket for oss sjalva hela eftermiddagen, men det tar lang tid att baka kanelbullar sa halva tiden hade vi min familj runt oss som kommenterade och faschinerades av degrullarna. 
Forst tankte vi baka dromtarta men i mataffaren (faktiskt en san dar med hyllor som man kan ga runt i, nastan som hemma) tog vi ett snabbt beslut om att baka nagot annat. Det var for manga ingredienser som inte fanns 
Mamma hade skickat recept pa bullar ocksa i mejlet, skrev ut det har pa internetkafeet, men jag var val trott av kylan eller om bara laste lite slarvigt, for jag fick for mej att det stod fem liter mjolk istallet for fem deciliter. Hur nu det skulle ga ihop medd tva agg och 1,5 liter mjol. Ariane var lika forvirrad hon och protesterade inte forran hon bar den tunga kassen till bussen dagen darpa. 
Receptet tappade jag bort sa vi var tvungna att ga tillbaka till internetkafeet och skriva ut ett nytt. 
Nagra matt finns inte i vart hus sa vi tog pa kann. Men att bullarna blev som det blev beror nog mer pa ingredienserna. Inte ens spanskaexperten Ariane forstod texten pa mjolpaketet sa darfor blev det valdigt nyttiga och... bruna, ej mjuka bullar med havregryn utstickandes. 
Jasten var runda korn i sma papperspasar. Det gick inte att smalta den med salt som hemma (jag provade) utan med socker, varme och en massa vatten. Efter fem minuter hade de sma kornen i botten pa koppen vuxit och en acklig brun smet vallde ner pa bordet. 50 gram behovde vi. Torr eller vat jast? 
Ugnen forstod vi oss inte pa sa vi holl pa att gasa ihjal oss dar i koket. Som tur var kom moster Marta och sag hur det var fatt och var ganska upprord over att vi statt och bakat i den pysande gasen. Vi vantade ju bara pa att ugnen skulle bli varm. Efter utvadringen tande hon den vant med en tandsticka. 
Inte blev bullarna goda heller, trots vara anstrangningar. Rico, rico, forsakrade familjen gang pa gang. De ville val vara snalla. Eller med tanke pa bolivianernas laga standard pa sotsaker sa kanske de menade det. 
Missade avslutningskonserten pa San Roquefirandet pa grund av bullarna. Den ska vara sa vacker att man grater. Hade mycket hellre varit dar an inblandad i bullkampen, men som sagt, jag och Ariane ar valdigt olika (hon foredrog bullbaket) och jag forsoker vara glad for att hon fick skratta lite och ma battre en stund. Jo, jag ar glad for det, men jag gramer mej anda over konserten och alla chunchos i morkret. 
Nasta gang blir det fruktsallad istallet.