Nar sjalva markningen var klar var det dags for ceremonierna.
Tva man, den ene kvinnokladd, den andre med en lojlig hatt pa huvudet, red runt i hagen pa hast och foste ut djuren En kvinna stod utanfor och skvatte vatten pa dem. Nar alla var ute skvatte hon vatten pa allihop och rena vattenkriget radde.
En ko med kalv var kvar i inhagnaden och en av mannen kordes in pa skottkarra ikladd vitt spetsforklade och stor vit tyghatt. Han skulle vara prast. Under mycket skratt av alla narvarande kallade han fram kossans agare och laste valsignelser ur en veckotidning.
Nasta grej var nar de satte tva jattelika knivar i marken och la ett langt rep i en cirkel (knivarna var in- och utgangen). Fyra man satt i cirkeln, rokte cigaretter och gravde med kohornen i dedn omnamnda stenhogen samtidigt som de utstotte ramande laten. Efter att ha lyftt fram den sista stora stenen drog de fram en massa smutsiga tygrester och under tyget forvarades ett antal skitiga foremal som en kvinna la i sitt forklade. Grejerna hade lagts dit fem ar tidigare vid den forra djurmarkningen.
Sedan vet jag inte vad som hande mer an att de drack en massa sprit for jag satt i skuggan och flamtade av varmen, men efter en halvtimme kom fyra kvinnor ut fran huset med vad jag antar var de nu rengjorda foremalen, barandes i ett vitt forlade, gick tva varv runt uteplatsen eftersom de inte fick komma in forsta gangen av grindvakten. Alla hade fatt en massa cocablad under dagen. De var inte bara for att tuggas utan vi skulle sortera ut de finaste bladen och lamna dem till till "prastkillen" som la de i en stor kittel med jag vet inte vad, sakert det dar majsvinet. Allt tomdes i gropen som fylldes igen och de flesta narvarande stallde sej innanfor repcirkeln som lyftes och de dansade ivag over garden till fiolmusik. Det var ingen vidare violinist och han hade spelat samma meloldi i en och en halv timme sa jag var glad att de forsvann.
Sedan bjods v i pa mat. Stora vita majskorn, potatis och kott som det sag ut som palsen var kvar pa (men det kanske var fett eller natt). Jattegott! Vi satt runt pa garden och at med handerna.
Allt det har med markningen och ceremonierna ar en gammal tradition bland indianerna for att djuren ska bli fruktsamma, ge ifran sej en massa mjolk, kalvar, ull och lamm och ma bra. Det tas pa mycket storre allvar bland annat i chacoomradet. Dar hors inga skratt och skamt, efter vad jag hort.
Vet inte vem som hade druckit mest, Aldo eller min vardpappa, men det var Aldo som korde och ingen mer an jag protesterade.
Trotta var vi och ogonen rann och sved efter den starka solen och det torra jorddammet. Me nagon lugn kvall blev det inte.
Aldo rusade in och ut fran toaletten och spydde sa att det danade och fros av febern. Jag och moster Marta skrattade elakt i koket. Vardmamma Corina var ocksa magsjuk (bada hade druckit majsvin). Men medan Aldo var helt kry idag sa var Corina fortfarande dalig och darfor har det varit en valdigt lugn sondag. Sondagarna i min familj innebar annars, forutom mycket mat, att man gar upp extra tidigt och agnar hela dagen at att stada och jobba i huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar