Vilken genomtråkig film på bio!

Vi ville gå på bio.
Det var så länge sedan, vi hade inte varit på bio sedan Woody Allens senaste för... hm... sex veckor sedan (riktigt bra var den faktiskt!).
Jesús kollade bioprogrammet och plockade ut två på La Avenida-biografen (där de odubbade filmerna går) som verkade bra. Den ena var Berättelsen om Pi, den andra var Cesare deve morire.
Jesús själv röstade bort den första eftersom den är amerikansk, och han misstror alla amerikanska filmer, och då hjälper det, enligt honom,. inte vilken bok som filmen bygger på eller hur intressant historian verkar vara, den är gjord i samma amerikanska filmform som alla andra.
Alltså blev det den andra. En italiensk film som handlar om ett antal interner på ett italienskt fängelse som är med och sätter upp Shakespeares pjäs Julius Caesar, och om hur pjäsen påverkar fångarna på olika sätt.
Kanske missförstod vi handlingen, för det där som jag beskrev, så var det inte alls.
Det är snarare Julius Caesar i ny version. Det handlar inte om fångarna, det är pjäsen som är filmen. Man får hela pjäsen genom fångarnas övningar. Vid några tillfällen ser man regissören, vid tre tillfällen påverkas fångarna av handlingen i pjäsen och blir tankfulla.
Det var en genomtråkig film.
Direkt dålig skulle jag säga.
Sämre än Natt på museet som är ett annat sådant där misstag jag sett på bio.
Jesús hade tur som somnade efter en kvart. Jag var sömnig (vi gick på 00.15-föreställningen) men höll mig vaken ifall det skulle hända något intressant som gjorde det värt besväret.
Helt i onödan.