Fast i hissen

Det tjöt.
Ett högt ljud som hördes ända hit upp, till fjärde våningen, fast den äldre man som satt fast i hissen och tryckt på larmknappen befann sig på bottenplanet. Ja, utan att komma ut då.
Jesús försökte hjälpa. Han gick ned och pratade med mannen, tog reda på vem som är "el presidente" i huset och ringde upp till honom på sjätte våningen via porttelefonen för att be om nyckeln till hissen. Finns visst någon slags nyckel att låsa upp med när hissen fastnat, så slipper man ringa efter reparatören.
En sur röst svarade.
- Jag är hans fru! Han är inte hemma!
Jesús undrade om hon kunde komma ner med nyckeln istället.
- Jag är inte presidente! Han är inte hemma sa jag! Och vem är du då?!?
Jesús förklarade för den äldre mannen i hissen att han skulle ringa larmnumret så en reparatör kunde komma, men just då steg el presidente ut genom dörren i grannlägenheten på bottenvåningen. Han hade bara varit och hälsat på granntanten.
Enligt hans egen förklaring hade han inte hört larmet, vilket låter otänkbart då det hördes ända upp till fjärde våningen, och han satt vägg i vägg med hissen och drack kaffe. Troligare är väl att han inte hade någon lust att låsa upp hissen.
Det fick han göra nu i alla fall, och ut kom den äldre mannen, som steg ut utan en blick på Jesús, utan ett ord till honom som ju var den som försökt hjälpa till.
Konstig reaktion.

Ja, det står ju klart att det här är ett hus där man inte vill bli fast i hissen inte.