Jag går en tvådagarskurs för alla nya volontärer på drogrehabiliteringscentret Proyecto Hombre här i Sevilla.
Det spanska ordet hombre betyder både människa och man. Ordet står här för människa, men det var en under kursen igår som hade missuppfattat det och undrade om man inte tar emot kvinnor.
Sanningen är att bara ett fåtal av de över 400 inskrivna är kvinnor, och det beror inte på att det finns få kvinnliga missbrukare.
De kvinnor som kommer är i mycket, mycket dåligt skick, medan männen ofta kommer i ett tidigare skede. En anledning til det är att kvinnorna, hur dåligt de än mår, brukar fortsätta rollen som kvinnan i familjen. De måste fotsätta försöka ta hand om maken och barnen.
En annan anledning är att det är mycket illa ansett att en kvinna missbrukar narkotika, det är inte alls samma sak om en man gör det. Det märks bland annat på att Proyecto Hombre har haft svårt att hitta bostäder åt de kvinnliga missbrukare som saknar hem medan de är inskrivna på programmet, men lätt att hitta bostad åt männen. Dessutom, och detta är nästan det mest ledsamma, är det svårt att hitta ledsagare åt kvinnorna. På Proyecto Hombre måste alla inskrivna ha någon som tar hand om dem under tiden, som går på träffarna, som ser till att de inte går ut själva, att de inte har pengar, att de inte tar emot något i handen (programmet är stentufft). Det finns alltid människor som ställer upp för männen, alltid minst en kvinna, en mamma, en flickvän, en syster, en vän, någon som tar hand om mannen hur illa han än har behandlat henne. När det gäller kvinnorna finns ingen sådan. Ingen vill ta hand om dem. Varken familjemedlem eller vän.
Ironiskt nog träffade vi på en av Jesús barndomsvänner när vi gick från kursen igår. En av hans äldsta vänner vars liv tog en radikal vändning när han började ta droger. Jag träffade honom för första gången, sårig och hemsk att se på, när han nyss försökt ta livet av sig. Nu har han återvänt till Sevilla, men träffar inte sina gamla vänner, hänger bara med de nya bekantskaper han har i området runt Jesús föräldrars hus, i grupper med unga män som hänger där under dagarna, sysslar med sitt, halvt hemligt, halvt öppet.
Och på väg till kursen gick vi förbi ett annat sådant gäng, en av Trianas kända langare med en ring av småkillar runt sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar