"Sag ett program pa tv igar om krisens Spanien och hur det drabbar manniskor. En grej jag inte hade fattat var att nar de som ej har rad att betala sina hus- och lagenhetslan och darfor sparkas ut pa gatan anda fortsatter att vara skyldiga banken pengar. Det later ju helt galet! Om Spanien nagonsin skulle lyckas ta sig ur krisen skulle dessa manniskor alltsa anda vara korda eftersom de blir svartlistade.
/.../
Programmet gav aven en del intressanta siffror: tydligen ar spanien ett av de lander i varlden dar bankerna har konfiskerat (sager man sa?) flest bostader samtidigt som man givetvis har gjort miljontals familjer hemlosa.
Invandringen av spanjorer till chile (som ar ett mkt generost land da det galler arbetsvisum) har okat med 70% jamfort med forra aret.
Chilenska konsulatet i Madrid har tom fatt oppna nya lokaler for att kunna ta emot alla de spanjorer som vill soka sig till chile samt hemvandande chilenare.
/.../
Hur upplever ni det? Har ni vanner eller bekanta som har emigrerat, blivit av med bostader eller annat pga krisen? Vad tanker spanjorer egentligen, har landet en framtid?"
En bekant till mig har högskoleutbildning, långa vidareutbildningar, har jobbat som arbetsledare och, ja, aldrig saknat jobb egentligen. Företaget tvingades lägga ner, min bekant blev arbetslös. Vidareutbildade sig, läste språk, gjorde allt för att förbättra möjligheterna att få ett nytt jobb och fortsätta bo hemifrån (är man 35 år och van att bo själv vill man inte flytta tillbaka till föräldrahemmet), men efter två år hade han fortfarande inte fått något jobb. Han har mått riktigt dåligt. Han flyttade nyligen till England och fick jobb efter ett par veckor.
En familj jag känner är helt inne på att lämna Spanien för Sverige så fort de kan. Det är liksom inget alternativ för dem att stanna i Spanien. De ser, som många andra, ingen framtid här.
Jag har ett par vänner som är mycket bekymrade eftersom båda vuxna i familjen är utan jobb. De äger tyvärr huset, och det är just nu deras största bekymmer. Möjligheten att få jobb är liten, möjligheten att sälja huset är lika liten (vem köper hus nu?). Om de blir vräkta på grund av obetalda skulder står de utan bostad men med höga skulder att fortsätta betala av. Och ett barn att försörja.
Vad jag ser är en stark oro. Ingen går säker. En fast tjänst betyder inte så mycket, för företaget kan gå omkull när som helst. Alla påverkas av krisen. Alla branscher.
Momsen höjs, löner sänks, det är neddragningar inom alla sektorer, och det slår mot folk som redan har lite pengar att röra sig med.
I Sverige skojar vi om att utbildning i slutändan bara leder till hamburgerrestaurangjobb. Här i Spanien är det på riktigt. Om man nu får ett jobb över huvud taget. Utbildning leder för tillfället inte till någonting alls. Dessutom har det blivit mycket dyrare att studera på universitet. Detta tillsammans med att högutbildade flyr landet kommer att leda till att Spanien blir fattigt på välutbildad arbetskraft.
Det annonseras nya neddragningar, men ingenting görs för att stimulera ekonomin. Det ser dystert ut, det kommer att ta många år innan Spanien hämtar sig, läget väntas bli sämre innan det vänder, och de flesta ser mycket dystert på framtiden. Framtidstro finns inte. Det råder en stor hopplöshet här.
Jag kan bara skriva om det jag ser, men flera utlandssvenskar bosatta i Spanien läser bloggen, det skulle vara intressant att höra vad ni anser. Kommentera gärna!
Tyvärr håller jag med dig i allt du skriver. Vi bor ju i en "urbanización" med en Opus Dei-skola i ena änden och en golfbana i andra, men även här är folk väldigt oroliga och några har mist jobbet. Jag har tidigare skrivit om föräldrar i mina barns skola som hade svårt att köpa barnens skolböcker när skolan började i september och som du skriver har det blivit dyrare med universitetsstudier så hur kommer det att se ut för dem om några år? Min svåger är socialarbetare. La junta har slutat att betala det privata företag som han jobbar för på flera månader. De har bland annat skolor för handikappade, vård av unga brottslingar, stöd för hem med problem, hem för gamla ... Företaget har nu fått ta lån för att kunna betala sina anställda. Det är skrämmande och jag som nästan aldrig målar fan på väggen har svårt att värja mig för detta. Vi funderar allvarligt på att ta barnen och flytta tillbaka till Sverige.
SvaraRaderaJag vet två som har gjort just det, flyttat tillbaka till Sverige. Skulle det fungera för er?
RaderaJag tycker att det är helt tokigt att familjerna måste betala böcker och skolmaterial. Förra veckan var det utflykt i J:s skola. Biobesök. Många föräldrar var emot det, det skulle kosta 11 euro per barn!
Vi bodde fem år i Sverige innan vi flyttade hit så maken pratar svenska och känner väl till både det svenska klimatet och kulturen, så jag tror att det skulle funka.
RaderaTack for langt och utforligt svar! Skrammande att sa manga kanner sig tvungna att emigrera for att de inte ser sig ha nagotnannat val, kanske kommer det en dag da man inte ens har rad att betala for flygbiljetten.
SvaraRaderaSamtidigt maste de vara obehagligt att leva i ett land dar man ej vagar planera for en framtid och dar arbetsloshet och vrakning vantar om knuten.
Lustigt nog var jag idag pa en tillstallning dar jag motte en spanjorska som jag tyckte var mycket trevlig. Tills vi kom in pa amnet krisens Spanien. Forst borjade hon med att klargora att hon inte kommit till chile for att soka jobb utan sants hit av det foretag hon jobbade for. Sen fortsatte hon med att forklara att hon minsann inte hade en enda bekant eller familjemedlem som hotats av vrakning.
Jag namnde att migationsvagen nu tyckts ha vant, for 7-8 ar sedan nar jag bodde i spanien migrerade bade latinamerikaner och afrikaner fran sina respektive hemlander till Spanien. I reportaget jag sag intervjuades en peruansk man som arbetat som bygarbetare och som pga arbetsloshet var tvungen att uppsoka ett soppkok for att ata. Mannen medgav att han faktiskt "haft det battrebi Peru".
Da jag uttalat den sista meningen utbrast spanjorskan "men sa ak hem da!".
Kanske svider det lite hos en del spanjorer att en del av deras fd kolonier faktiskt ar mer valmaende an Spanien i dagslaget. Och kanske ar det en aning svart att acceptera att manga av ens landsman valjer att emigrera till lander vars befolkning man har sett ned pa och inte direkt togs emot med oppna armar i Spanien da landet fortfarande hade en hyfsat valfungerande ekonomi.
Hej, det är klart att det är svårt för spanjorer att höra från andra hur man ser på krisen i Spanien. Spanjorer är dessutom ett väldigt stolt folk som tycker väldigt mycket om sitt land. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra frasen "a que se vive bien aquí", när folk har fått höra att jag är från Sverige. Att de nu inte längre nästan kan göra samma yttrande måste göra väldigt ont för många.
RaderaJag ska erkänna att jag faktiskt inte heller känner någon personligen som har vräkts eller som hotas av vräkning, men man ser det varje dag på nyheterna och det är fruktansvärt att se hur oskyddade människor är.
Som K-L skriver, spanjorer är stolta och det gör ont att se vad som händer i landet.
RaderaIntressant att höra vad du upplever i Chile, Nadia.
Min peruanska granne berättade förresten att många spanjorer flyttat till Peru den senaste tiden.
K-L & Annika: Jo, det ar klart att jag kan forsta att man reagerar lite med taggarna utat nar man precis landat i Chile och man kanske upplever att folk talar illa om ens land. Men det var den totalt vardsfranvanda attityden jag reagerade pa. Oviljan att erkanna att Spanien overhuvudtaget befinner sig i kris. Havda att nyhetsrapporteringen ar vinklad bara for att man sjalv ej har nagra arbetslosa eller vrakta i sin egen umgangelsekrets. Det finns ju faktiskt en hel varld utanfor ens egen stadsdel aven om en del ha tycks ha svart att se detta. (Och da menar jag inte spanjorer. Detta ar nog ett hogst manskligt beteende men personligen finns det inget som retar mig sa mkt som inskrankthet).
RaderaFörstår det. Alltihop.
RaderaJag har bott i spanien i 10 år nu och det är så ledsamt att se den här förändringen. Själv har jag drabatts av detta genom nedsatta löner och uppsägning.
SvaraRaderaEfter en lång tids arbetslöshet har jag startat eget företag och jag ger det 2 år, lyfter det inte rejält så blir det flytt tillbaka till Sverige
I min omgivnivng så har ingen blivit vräkt än men jag har mycket högskoleutbildade vänner utan jobb och det är inte många som ser ljust på framtiden…
Jag tackar min lyckliga stjärna att jag tog beslutet att inte köpa en bostad när jag tjänade som bäst även fast mina Spanska vänner tjatade, dom tyckte att hyra bostad var att kasta pengar i sjön. Nu har jag fått höra att dom önska att dom gjort som jag.
Kram Tessan
Enligt en undersökning så anser de allra flesta fortfarande att det är att kasta pengarna i sjön att hyra istället för att köpa. Har två i bekantskapskretsen som nyligen tänkte köpa, men banken sa stopp. Tack och lov.
RaderaVi har tur som kan ta oss härifrån om det skiter sig. Hoppas verkligen att det går bra för ditt företag. Var bor du?
Hej!
RaderaJag bor i Lebrija, sista byn i Sevilla-provinsen innan Cadiz-gränsen.
Såg dig på IKEA idag men gick inte fram, det var så mycket folk och så är det ju lite konstigt, jag tycker att jag känner dig för att jag läser din blog men du vet ju inte alls vem jag är...hahah det får bli nåsta år! :)
Lustig situation! Kom fram nästa gång, det skulle vara roligt!
Radera