Och när jag trodde att dagen inte kunde bli värre gick jag till frisören...

Det var inte min dag igår.
Man kan säga så här: det ena som var bra med fredagen var att den tog slut.
Och som för att spä på eländet gick jag och klippte mig.

Aldrig känner man sig så ful som nyklippt i frisörstolen, under lysrörens hårda sken, invirad i ett plastskynke, med frisören bredvid, hon som är så snygg att det nästan är för mycket för den lilla salongen, hållandes i en nackspegel.
- Är du nöjd? frågar hon, de gör ju alltid det. Och man önskar att man låtit glasögonen ligga kvar i fickan, för att gå ut genom dörren utan att skämmas, men som vanligt ler man falskt med tårar brännande bakom ögonen och säger Ja! Det blev jättefint! medan den snygga frisören vrider spegeln så man tvingas se sig själv ur alla vinklar, eller håret då, håret som... ja, vad har hänt egentligen?
Kom vi inte överens om axellängd, tänker man, håret är ju 15 centimeter kortare? Och man tittar igen i spegeln, man måste ju, och tänker att man inte vill ha en boll på huvudet. Golfboll är det ord som kommer för en. Och det måste ju vara en bedrift att förvandla halvlångt hår till en stylad, fönad, krämad boll på huvudet, och den snygga frisören är verkligen bra på sådana här frisyrer, men jag vill ändå inte se ut så här. Jag vill ha tillbaka mitt hår.

Och man åker hem med trösttanken att efter en hårtvätt och lite eget fixande ser håret rätt okej ut igen, det är ju ofta så, men inom sig, man tänker det inte högt, men inom sig vet man att håret kommer inte bil längre för det.
Och mycket riktigt.
Den enda förändringen som syns är att frisyren har förvandlats från en boll till en kub.
Jag har fått ett fyrkantigt huvud.

Nä, det blir inga bilder på mig på ett tag...