Pip-Larsson ett år hos oss

Datumet för min och Jesús årsdag minns jag inte (knappt månad ens), men datumet för när mini kom till oss, det kommer jag ihåg.
21 december, efter att vi hade varit och tomtat (skrämt) ett par kompisar i en närliggande by.
Då stod han där vid vår dörr och skrek, den lille katten.

Och vi lät honom komma in, och han var så hungrig, och vi ville inte kasta ut honom direkt efter måltiden så han fick stanna och sova över natten, och den lille stackarn var så väluppfostrad att han letade i alla rum efter en låda han kunde sätta sig på, och det enda han hittade som liknade den låda han var van vid, var ströet i vår julkrubba, och där satte han en bajskorv mitt bland alla bajsande julkrubbefigurer.
Jag tyckte att det var otroligt roligt.

Lillkatten tycktes vara ännu ett av alla djur som sevillaborna släpper av i Las Pajanosas när de har tröttnat på det, och när vi inte fick fram någon ägare beslöt vi att katten skulle få stanna.

Pip-Larsson blev hans namn, men han kallas mest för El Pipen.

 I början följde han varje steg vi tog. Det har släppt, men han vill fortfarande vara med där saker händer.

Han vill gärna vara nära.

Vår fina katt. Vad jag är glad att han kom.
Kolla under fliken Pip-Larsson om ni vill läsa på om honom.