Stranden, Runa, shopping (!)

Hej gänget!

 Nu måste jag uppdatera läget lite! Lite blandat, och jag börjar med det som ligger närmast hjärtat; Runa, som har blivit mammig, och jag har blivit hennes favoritperson. Hon blir så glad över att se mig, har börjat somna tillsammans med mig och vill vara i min famn. Hon har nästan helt slutat krypa, stapplar omkring och säger Gott! Gott! när hon vill ha något att äta. I helgen badade hon i havet. Hon ömsom kröp, ömsom gick ner till vattnet och satte sig så att vågorna plaskade mot hennes goa mage!

Jag hittade en jättestor snäcka gömd i sanden, den väger som en sten.

Jesús ramlade när han och Disa letade krabbor bland de vassa stenarna. Vad han blödde! Han är definitivt den klumpiga av oss. Den som skadar foten som måste gipsas när han plockar svamp, som därefter får blodpropp i benet, faller när han letar krabbor, ramlar och får hjärnskakning, den som cyklar rakt fram eftersom han inte vet hur man svänger på cykeln (fast den gången gick det bra)...

Innan vi åkte hem till Aracena stannade vi till på ett köpcenter i Huelva. Ett rätt mysigt sådant, det är inte en stor byggnad med butiker, utan en ringlande klump med butiker som man går in i, utifrån så att säga. Jag är ingen vän av köpcenter, Jesús ännu mindre, men till och med han tyckte att det var roligt en stund, bara för att se att något så vanligt fungerar igen. Visserligen är det obligatoriskt att bära ansiktsmask, och i varenda butik måste man desinficera händerna när man går in, men ändå. Viktigast var sommarkläder till Disa, sedan är det ju lite småplock som behövs också. En del affärer hade lååånga köer vid ingången, eftersom det inte får vara så många inne samtidigt. Vi åt hamburgare på ett ställe, hälften av borden hade tagits bort och personalen gick hela tiden och desinficerade borden och möblerna.

Vi blev shoppinggalna. Eller nej, det är väl att ta i. Men om det inte hade varit för den trevliga känslan av att livet var nästan som vanligt igen, hade Disa nog inte fått en godismaskin, en enorm, blå slush puppie i långt kurvigt glas, läppbalsam i form av en enhörning, jag hade inte köpt tre blommiga  anteckningsböcker som jag egentligen inte behöver...

Jesús gick och stirrade på folks ansiktsmasker och konstaterade att de allra flesta hade en spansk flagga på sin mask. Eller armband med flaggans färger. Eller spansk flagga någon annanstans på kläderna. Han blir så provocerad, ser det som en rasistsymbol. Jag la inte märke till det, men vet att jag hade reagerat om jag plötsligt kom till Sverige och alla bar svenska flaggor, för att visa... Ja, vad är det man vill visa med den symbolen?



Carin Osvaldsson har skrivit en mycket bra krönika om hur hon har upplevt karantäntiden, ensam hemma med sexårige sonen, hjälpa honom med skolarbetet 4-5 timmar om dagen samtidigt som hon själv skulle jobba heltid och ta hand om huset och matlagningen. En omöjlig ekvation.

Jag läser intresserat var svenskar kan resa från Sverige. Stannar till vid en formulering, någon om att oväntat nog kan både italienare och spanjorer resa till vilket-land-det-nu-var, men inte svenskar. Det tycker jag inte är förvånande. Sverige är väl mitt i pandemin just nu, medan smittan nästan har avstannat i Spanien. Något enstaka dödsfall, få nya smittfall, trots nyöppnandet av samhället.


Jag börjar snart jobba heltid, sommarvikariat, vilket känns tufft, men 1 juli går Jesús på semester så då kommer det att gå lättare, då är han med barnen hela dagarna.