Ensam hemma och vax i näsan!

Så hände det, som en present som bara dimper ner i knät, den bästa av överraskningar! Fast lite väntad. I alla fall, jag har vinkat av familjen och är ensam hemma!!! De är underbara, men åååh, så skönt att vara helt själv ända till ikväll! Jag har inte varit ifrån dem sedan innan karantänen!

Jesús tog med barnen för att hälsa på sin pappa i Sevilla. Jag följde inte med eftersom jag ska jobba. Just det här med jobbet är ju ett litet minus på ensamvistelsen förstås. Nu tycker jag ju om att jobba, men när detta händer vill man ju sätta sig med en bok, gå en vandringsled, plantera om växter, baka muffins, kanske till och med storstäda och lyssna på radio, sådana saker. Inte ägna hela ensamtiden åt jobb.

En toppengrej med att vara ensam hemma är lunchen. Jag har ingen tid att passa! Jag kan äta en macka om jag vill, eller laga något gott som bara jag gillar! Eller hoppa över lunchen helt och hållet och göra något roligare, äta vid någon annan tidpunkt! Så skönt det är! Ingen mat MÅSTE lagas! Inga barn ska matas, ingen behöver man bråka med eller tjata på, inget spill och kladd, inget skrik, ingen övervakning. Lunchen är redan avklarad. Choklad-crossiant till förrätt, sushi till huvudrätt, allt medan jag lyssnade på radio och fick ett gapskratt när jag lyssnade på förpodden på Kvällspasset, där Rasmus berättade om när han fick vax i näsan hos frisören, och vaxet fastnade (ungefär fyra minuter in i programmet). Kan man ha bättre lunchsällskap?

Och ikväll när familjen kommer hem får jag med största sannolikhet en matlåda med svärfars goda puchero; buljong med kikärtor och annat.

Nej, nu ska jag jobba. Ha en härlig tisdag, allihop!