Och inte vilken katt som helst, utan min egen Pipekatt.
Månadens katt. Årets katt.
Stackars Pipen.
Stackars vackre, snälle Pipen, vad han har blivit åtsidosatt sedan lillan kom.
Misse, som behöver klias på huvudet, sova i knät, bli kammad, få sin kudde rengjord, lådan också, som numera söker sällskap hos dem som kommer och hälsar på, som i desperation lägger sig i mitt knä trots att den platsen redan är upptagen av bebisen, och som tvingas flytta på sig när hon sparkar honom. Som försöker leka med mig, gömma sig bakom dörren och skrämma och jagas som förut, som sällan får annat än ett vagt gensvar eftersom jag har famnen full av bebis.
Som följer med in till skötbordet för att få sig en snabb klapp när tillfälle ges, för att vara nära åtminstone. Som ibland sätter sig vid dörren och jamar högt när jag går ut.
Som ibland tröttnar på det högljudda bebisskriket bredvid och lämnar sin varma sovplats.
Min stackars, tålmodige katt. Tiden räcker inte, händerna räcker inte. Barnet gråter, ska mats, bytas på, lekas med.
Vi hoppas att det blir bättre snart. jag säger det till honom, att det kommer bli bättre. Och jag lovar honom ett hus där han ska få gå ut och in som han vill, där det finsn träd att klättra i, gräs och solstrålar att sova i, små djur att jaga.
Åh, vad jag har dåligt samvete för honom.
För honom också.
Del sex i Novemberlistan.
Jag vet precis hur du känner det. Min kissemissa var 14 år gammal när sonen föddes. Eller min och min - jag var hennes. Hon gillade inte det nya läget. Men vad skulle hon göra, hon stod ut ändå. Har bilder på henne när hon ligger bredvid sonen, där brukade ju hon ligga...
SvaraRaderaNu är hon enormt saknad av oss alla, 21,5 år blev hon, lilla stumpan.
Stackars misse. Vande hon sig? Fick du mer tid med henne senare? Var sonen snäll mot henne?
RaderaFint att hon blev så gammal.
Hon blev tyvärr rätt åsidosatt... Hon tydde sig mer till min man, kanske. Eller jag vet inte, hon gav minsann inte upp sin plats så lätt. :) Sonen var ganska snäll men annars sa hon ifrån - på skarpen. Och det hade hon rätt att göra, han måste lära sig att respektera liv. Den andra katten vi hade gick i stället ifrån när hon tyckte det blev för mycket.
SvaraRaderasonen tjatar massor på att vi ska skaffa katt igen men det kan vi omöjligt göra så som vi bor nu. Men ett liv utan katt vill jag inte vara, har haft det i hela mitt liv ända till för två år sedan.
Ni gör nog rätt, bättre att vänta lite med katt tills ni ser var ni hamnar.
RaderaJag ville absolut inte ha katt, inte efter att ha tvingats lämna bort min egen i Sverige. Men pipen kom ändå och flyttade in. Han behövde någon att bo hos. Vill aldrig vara utan katt.