Vila

El Portíl igen.
Det är så skönt att åka dit.
Lukten av hav och barrträd och inga måsten alls. Om vi stannar i stan går det inte att slappna av, det är alltid trista saker som måste göras. Jobbplanering, tvätthögar, dammtussar längs listerna, matlagning, handling...

Här på kusten kopplar vi ur helt, det är bara vi tre och vi gör bara enkla saker som vi har lust med.
(Tyvärr försvinner inte tvätthögarna och dammtussarna under tiden...)


Vi lagar god mat...

spelar spel...

sover...

beundrar blommor i folks trädgårdar...

går strandpromenader...

och ser folk plocka almejas när det är lågvatten...

läser...

går en bit under de lummiga barrträden på vandringsleden och tittar på flamingor i lagunen...

åker till Cartaya för att handla mat och upptäcker att det är en av de där (förbannade) lokala helgdagarna där, byns jungfru Maria som firas i dagarna fem, stängt överallt...

och lyssnar på sötungen som pratar allt mer med oss.

Vilohelg.
Men snart är det slut med kusthelgerna, så fort svampsäsongen börjar kommer en av oss (inte jag) vilja åka och plocka svamp varenda ledig dag.
Tur att svampsäsongen är så kort här.