Min fina, fina unge

Alltså.
Jag kan inte få nog av den här ungen.
Om jag är ute och går med henne i vagnen tittar jag bara på henne, vi ser på varandra om hon är vaken, annars tittar jag på hennes fina ansikte om hon sover. Allt runt omkring; hus,folk, lyktstolpar, trafik och hål i vägen ser jag knappt i periferin ens.
När jag har henne i bärsjalen pussar jag henne på huvudet hela tiden.
När hon sover tittar jag på henne och vill ta upp henne.
När jag ska jobba börjar jag sakna henne redan innan jag lämnar ifrån mig henne till Jesús, trots att det bara handlar om några timmar som jag inte får se eller ta i henne. Och halvdagsjobben, ja, de känns.
När hon ligger i mitt knä tittar jag samtidigt på bilder på henne i fotoalbumet.
När hon är vaken går jag runt med henne, lägger kinden mot det varma huvudet och pussar gång på gång på det mjuka håret. Eller så för vi långa samtal, hon lutad mot mina uppfällda ben eller liggandes på skötbordet. Älskar att höra den rösten. Försöker låta bli att skratta när hon pratar allvar (ser bekymrad ut och pratar med bekymmersrösten,) eller är otålig och missnöjd, men kan inte låta bli, jag blir så glad över det talet och att se på det utrycksfulla ansiktet!
Tänk att jag fick en sån fin unge!