Disa tre månader

Tänk, lillungen fyller tre månader om ett par dagar.
Det blir verkligen bara bättre och bättre.
Det är så roligt att se hur hon utvecklas. Små, så förändringar som ingen mer än barnets föräldrar kan vara intresserade av, och som man därför håller tyst om utanför huset. Saker som att saliven har förändrats i konsistens. Ett nytt ljud. En ny rörelse.

Hon är så stark, vår unge. Liten som en fågel, men stark. För några veckor sedan började hon försöka rulla över på mage. Hon kämpar och kämpar, men armen är hela tiden ett hinder som hon inte har kommit över än. Men när som helst nu...
Hon har nacken upprätt hela tiden, nyss vinglade den och huvudet gungade darrande upp och ner, men nu vänder och vrider hon på det stadigt. Ganska.
Disa är mer rastlös, och samtidigt lugnare. Hon är sysselsatt långa stunder i taget med att suga på sina händer.
Hon ler allt mer.
Hon pratar, ligger och berättar långa ramsor, speciellt på skötbordet, medan hon ser mig i ögonen och ler, eller tittar bekymrat på mig och då byter hon till bekymmersrösten också, det verkar som om hon berättar problem för mig.. Hon är så rolig! Och när jag svarar, imiterar, pratar hon tillbaka.
Jag tittar och tittar tillbaka och undrar vad hon kommer att ha för ögonfärg. Den håller på att förändras.
Hon blir lättare uttråkad och vill bli underhållen.
Jag har mina metoder, Jesús har sina:
.

Hon sover mindre i bärsjalen, tycker om att titta på allt som passerar. Bara hon blir lite starkare i nacken ska vi börja bära henne framlänges
Disa tycker också om att sitta upp. Hon behöver stöd så vi sätter henne i ett soffhörn.
Ibland blir hon trött och somnar.

Hon är så vansinnigt söt med sin trollnäsa, hårtofsar på öronen och oerhört uttrycksfulla ansiktsuttryck som ständigt växlar.
Hon är det sötaste jag har sett.