Det där ordet står mig upp över öronen. Caca, som betyder bajs eller skräp. Det är i betydelsen skräp som jag får höra det så ofta. Allt är caca som Disa vill undersöka. Varenda sten på marken. Löv, sand, vatten, barr, en blå plastkork, en majskrok som hon har tappat.
- No! Caca!
Kan inte folk hålla tyst? Om jag som mamma är med och ser Disa ta upp någonting utan att hindra henne, då kan det väl accepteras? Nej, alltid är någon där med sitt Caca! Som kompensation för alla caca-kommentarer sätter jag mig på marken bredvid Disa och tar själv upp stenar och pinnar som vi tittar på.
Jag börjar undra om det är likadant i Sverige. Är det bara jag som inte tycker att det är farligt att Disa kan få smuts på händerna, eller är det en allmän uppfattning i Sverige att barn kan få undersöka det de hittar på marken? Jag vet ju inte, innan jag fick barn la jag inte märke till sådant.
Som jag minns det är det typ lite tabu för svenskar att säga till andras barn. Inte okej att lägga sig i.
SvaraRaderaDet stämmer nog! I Spanien fisnn inget sådant tabu!
RaderaInstämmer i kommentaren ovan. Man pratar inte gärna med främlingar i Sverige. Men det händer... Jag fick kommentarer i Sverige om barnets klädsel, eller att jag var i vägen med barnvagnen. Men desto oftare och ännu mer otrevliga kommentarer i Paris.
SvaraRaderaMen tycker även att i Sverige SKA barn hoppa i vattenpölar, vara ute, leka i skogen, gärna leka med kottar, stenar, pinnar, lära sig namn pâ växter, pojkar plockar blommor.
Min svärmor i Frankrike är helt galet rädd för smuts. Barnet fick inte gâ pâ gräsmattan i parken (alltsâ i en park där det är tillâtet). Allt ska torkas av pâ lekplatsen med näsdukar. Han fâr inte ta i ledstängerna i trappan för det är äckligt. fär inte röra nâgot. Mina svenska föräldrar kan vara extrema ât andra hâllet. Lâter honom leka rätt fritt i affärer...
Det jag tycker är jobbigt är att det blir sâ MYCKET förbud i Frankrike. Visst kan jag känna att svenska barn ibland är lite väl gränslösa, att en del svenska föräldrar ser ut som om de inte vâgar säga till sina barn offentligt? Det tycker jag är skönt i Paris att jag kan ta en konflikt med mitt barn om jag vill även utomhus.
Men här i Frankrike är det extremt mânga förbud och höga krav. Och föräldrarna blir väldigt arga. De skriker och ryter och förolämpar sina barn samtidigt som de säger att barnen ska lugna ner sig. Det är nästan komiskt när man inte fâr ont i magen.
I Sverige ska man ju gärna föregâ med gott exempel istället och visa att man behärskar sig. Mamma och pappa hâller sig lugna och hjälper barnet lugna ner sig.
Hur hanterar du svärmors oro?
RaderaI Spanien kan man också höra föräldrar och mor- coh farföräldrar bli mycket arga på barnen. Jag häpnar ibland över hur dumma de är. Vad de vräker ur sig.
Sedan tycker jag att det är skönt att spanska föräldrar inte är så försiktiga och rädda för att störa som svenska. Det är så enkelt att ta med barn ut och äta. De springer och leker och tjoar men det är inga problem.
Ja det verkar underbart att barn är välkomna pâ restaurang i Spanien. I Frankrike är det sâdär. Det finns inte mânga barnvänliga restauranger. Ibland känner man sig inte välkommen av antingen personalen eller av andra kunder. Jag skulle sagt att det faktiskt var lättare att ta med barn pâ restaurang i Stockholm. Men man är inte lika vâlkommen i Stockholm pâ kvällen, dâ ska väl barnen sova? däremot lunchtid. Men barn här hörs mycket mera.
RaderaI början backade jag upp svärmor för att vara snäll. Nu ignorerar jag nog henne för det mesta. Det var nog bättre att vara snäll. Men jag har nästan aldrig sagt emot henne men det har väl tyvärr hänt och det tror jag inte hon uppskattade.
.
Här är man välkommen med barn på alla ställen uton nattklubbar och rena alkoholbarer, skulle jag säga. Det är toppen.
RaderaSvårt med svärmor. Jag har en mycket respektfull svärmor så jag försöker att vara respektfull tillbaka och vara försiktig med vad jag säger. Bara en gång har vi blivit direkt arga på varandra i fråga om lillan.
Klart barnen ska få känna på allt. Försökte hålla dem undan från fimpar och stora stenar när de var i den värsta stoppa allt i munnen-perioden. När de kommer från förskolan så märker jag att de smakar på sandlådesanden så de verkar också ha en avslappnad inställning.
SvaraRaderaJag bor i Sverige.
Min stoppar inte längre saker i munnen, det är skönt. Inte så mycket i munnen. Men hon vill gärna kika på fimpar, och det finns det många av här!
RaderaSom tur är har jag en son som inte skulle smaka på allt för att undersöka det. Tackar gudarna för det!
SvaraRaderaMen det här med baciller och bakterier - smuts - beror lite på var man befinner sig. I en stad så som vi nu bor skulle jag inte låta sonen få plocka upp och peta på allt. Det är fruktansvärt ÄCKLIGT på marken här med alla hundar som springer fritt, ägarna tittar åt ett annat håll än på skyltarna som visar att här i denna parken får inga hundar vara eller om de får, plocka upp efter dem!
Men i skogen! Plocka, peta, smaka om du vill! Ja, om det inte är svampar för där är jag nitisk: vet du inte vad det är för svamp så RÖR du den inte ens! Nu pratar jag om den svenska skogen, den spanska har jag tyvärr inte upplevt.
Fast jag har nog också sagt till någon förälder ibland om att "vet du om att ditt barn har stoppat den där saken i munnen?" med varierande respons. Oftast är det tacksamt men en gång när jag tog tag i en unge för att hon inte skulle åka med huvudet före i en soptunna så fick jag en utskällning av mamman för hon tyckte att hon kunde uppfostra sitt barn själv. Jag bara gapade tyst men tyckte egentligen att uppenbarligen inte!
Det vore fint att göra så - rör inget i stan men i skogen får du röra allt. Men vi bor ju i stan och ser inte skogen ens varje månad.
RaderaMen visst är det ävligt med alla hundar. Så riktigt vad som helst får hon inte plocka upp.
Trist reaktion du fick där.
Jag sa till på skarpen ett barn som uppförde sig riktigt illa för några dagar sedan, som hade föräldrar som inte brydde sig ett dugg. Alla runt omkring var tacksamma, föräldrarna var någon annanstans.
Det förstår jag, det går inte riktigt att konsekvent säga "Inte röra!" när man bor så, det blir inte roligt för någon då. Och jag vet att du vill ut på landet.
RaderaNä. Förbaskade stadsliv. Hur kan folk bo så här, och gilla det?
RaderaMen shit vad konstigt och tröttsamt det låter!
SvaraRaderaDet är det!
RaderaMen ja det där himla "caca"! Fy vad less jag var på det. Och på allt himla "akta, du kan ramla" sådär lite ospecifikt bara för att. "Gå inte för nära", osv osv.
SvaraRaderaI Colombia var Gael alltid ren (och ibland till och med kammad) när vi hämtade honom på förskolan, här syns det att han varit ute och lekt.
Det tycker jag är otroligt skönt. Å andra sidan är det mycket annat som är "farligt och förbjudet" i Sverige, typ socker och plast och att dricka minsta droppe alkohol i barns närvaro och att lämna bort barn till barnvakt och långa dagar på förskolan, och så vidare, och så vidare. Det blir lite tröttsamt det också.
Det är exakt samma i Spanien. Jag blir så trött! Varningar om att ramla, slå sig, bryta ett ben, inte snurra runt för då kan man bli yr och ramla... "Te vas a caer", hela jäkla tiden, så irriterad jag blir! Jag förstår att det är så man säger, men, vad då, ungen kommer säkert inte alls att ramla, och händer det så gör det ingenting!
RaderaJag hålle rmed om det sista du skriver. Sant.
Jag håller med! Jag brukar tycka om att provocera och låta barnet bli smutsig i sandlådan när alla andra spanska barn står uppklädda och inte får leka. Speciellt runt jul/nyår/Reyes så är barnen väldigt uppklädda och då blir kontraster extra stor. Mitt barn äger 1 skjorta men inga andra finkläder.
SvaraRaderaJag kände mig lite dubbel till Colombialivs kommentar. Jag förstår henne, håller helt med att det är andra saker som är "farliga" i Sverige men där jag tycker det är ganska skönt, t.ex. att förskolan är sockerfri, eller att alla följer regler hårdare som bilbarnstol, cykelhjälm etc. Med alkohol tror jag det handlar om ens personliga erfarenheter, jag lever med alkoholproblem i närheten och är ju själv nykterist så... Tycker t.ex. att julen ska vara vit. Men det är ju för att jag varit med om konsekvenserna... (sen blir nästan aldrig spanjorer så berusade som svenskar känns det som???)
Jo, det finns många pekpinnar i Sverige med!
Jag kan också tycka att det är roligt att provocera lite. Men det har inte varit några riktigt bra tillfällen än, D har varit så liten. Får se om hon börjar hoppa i vattenpölar och leka i leran snart!
RaderaJag har också levt emd alkoholproblem i närheten. Jag blir illa berörd av svenskar som dricker, men inte spanjorer. De blir inte fulla. Dricker inte för att bli fulla, som så mågna svenskar. Det märks inte på en spanjor om hen har druckigt, för det mesta. Spanjorer kan hantera alkohol, svenskar inte, om jag ska hårddra (och inte gå in på undantag).
Hade jag varit i Sverige hade jag troligtvis krävt en vit jul för Disa, men i Spanien? Nej. Men jag vill inte att hon ska uppleva fulla, människor.
Jag är också nykterist förresten.