Vilka orden var som jag skrev upp har jag glömt. Just nu vet jag bara ett ord som är finare än alla andra.
Mamma.
- Mamma? Mammaaa!
Disa som ropar på mig om jag reser mig från bordet för att hämta något. Disa som vill visa mig något. Disa, som när hon märker att jag är borta, går ut i köket där jag gör i ordning nappflaskan eller kokar potatis.
- Mamma, säger hon och går fram till mig, tittar allvarligt, sträcker upp armarna för att jag ska ta upp henne i famnen.
Jag lyfter upp mina lilla unge, mumlar fåniga smeknamn till henne, pussar henne, snusar doften av hennes hår. Disa tar tag om mitt finger eller stoppar hela handen innanför min tröja för att värma den.
Mamma, säger hon.
Mamma.
Vilket charmtroll hon är er lilla Disa.♥ Och jag kan ju bara nicka instämmande Annika, även för mig är mamma det vackraste ord jag vet. Det är fortfarande lika ljuvligt att höra när det kommer från två tonåringar. Jag befinner mig dessutom i situationen att de snart är flygfärdiga och kommer ge sig ut i världen så jag passar på att njuta extra mycket av både kramar, ordet mamma och av de där härliga pratstunderna liggandes ovanpå sängen då man får ta del av deras tankar och känslor. En fantastisk resa att få vara en del av. :)
SvaraRaderata hand om dig kära vän och krama om det där lilla charmtrollet.♥
Kram Lotta
Vad härligt att det känsn lika fint från stora barn! Jag har ju än så länge bara hört det från en liten med ett litet, uttalat ordförråd. Om jag kunde tänka framåt skulle jag nog tänka att om det har varit så här fantastiskt det första ett och ett halvt året, måste vi ha otroligt mycket att se fram emot. Men det kan jag inte, för en gångs skull saknar jag föreställningsförmånga. Lever bara i nuet med det här barnet, ända sedan hon låg i magen.
RaderaJag skulle vara rik som ett troll om jag fick ett öre för varje "mamma!" . Och det är ju en rikedom att få höra det ordet, även om man inte får ett öre för det.
SvaraRaderaDär är inte jag än... Men jag får i regel höra det nästan varje dag.
Radera