Jag var så trött, så trött. Mentalt.
Låg precis på gränsen. Vråla rakt ut, kasta tunga saker genom fönstret på fjärde våningen eller gråta. Då somnade Disa.
Har man inte barn går det nog inte att förstå den mentala tröttheten som man kan drabbas av ibland.
Jag lever ju inte som ensamstående, som tur är, men ibland blir det för mycket ändå. Förra veckan hade Jesús tre konserter med tre olika grupper. Och många rep veckorna innan. Mycket ensamtid med Disa för mig. De senaste dagarna kändes det som om jag inte kunde tänka en vettig tanke längre. Allt handlade om vad jag skulle ge Disa att äta, timslånga måltider då jag försökte lura i henne så mycket mat som möjligt, tvätt av barn, blöjbyte, grubbel över nästa måltid (vad, vad, och hur?), ägna timmar åt att försöka få henne att sova. Hon är en sån fin, snäll, go unge, men svår med sömnen och mycket svår med maten.
När Jesús är borta är det väldigt svårt att få något diskat, mat lagad, bostad städad. Eftersom Disa inte är ett sådant barn som sitter och leker för sig själv.
Dessutom hade vi stopp i avloppet. Fyra dagar utan en droppe som gick igenom diskhoarna. Köket fullkomligt belamrat med disk.
Lukten därifrån.
För mycket.
Jesús fick ta det. Jag gick ut för att söva Disa i vagnen på förmiddagen, senare på eftermiddagen var det luciafirande på en bar i Sevilla, dit jag tog med mig lillan. Övervägande svenskar men också många spanjorer. uppdukat på bardisken stod det som folk hade tagit med som fika. Luciatåg blev det inget i år. En driftig person hade åtagit sig att sköta det, hade ordnat stämmor och bakgrund och texter och funderade på övningstillfällen, men för få anmälde sig, vi är nog för få svenskar i Sevilla, att sjunga fyrstämmig avskräcker nog de flesta som inte är vana sångare.
Nu böprjar en ny vecka.
Tack och lov var detta årets sista konsert.
Stopp i avloppet är ingen hit. Hoppas det löste sig! (no pun intended!)
SvaraRaderaJesús löste det!
RaderaAngående Disas matkrångel. Jag kan tipsa om boken "När ditt barn inte äter: praktiska råd för att hitta matlusten" av logoped Kajsa Lamm Laurin. Många bra tankar kring barn och deras ätande samt som titeln säger praktiska råd. Hoppas denna vecka blir lugnare.
SvaraRaderaSynd att jag inte skrev om detta, och fick tipset tidigare, innan jag beställde böcker från Sverige... Längre fram kanske, den boken tror jag att jag skulle behöva.
RaderaIgenkänning! Nu har alla tre barnen slocknat (hoppas jag) och jag sitter här och häckar framför datorn för att det känns oöverstigligt slitigt att ta mig i kragen och stiga upp.
SvaraRaderaMin trea är ett matfriskt barn, och jag är så oerhört tacksam. Jag kommer ihåg precis hur tungt det kan vara när varje måltid är en evighet av tålamodsprövande lirkande - så hade vi det med ettan. SOM jag var avundsjuk på alla som bara satt och matade sina barn som ingenting. Hoppas ni får vila ut så småningom!
Jag har ju sett att de finns på riktigt, barn som bara gapar när man närmar sig med skeden. Så lätt det ser ut! Istället för att sitta i en timme, och barnet ändå bara får i sig en pannkaka och ett par clementinklyftor, eller en liten smörgås. Suck.
RaderaDen mentala tröttheten känner jag igen. Jag har precis övergivit en läggning efter en timme för att jag inte klarade mer. Jag blir för arg till slut, och det är ju ganska kontraproduktivt. Sådan himla tur att det fanns någon jag kunde gå ned och säga "nu får du ta över" till. Läggningen har i vårt fall blivit väldigt mycket jobbigare sedan jag slutade amma, men det positiva är ju att vi nu kan dela på det i alla fall. I äter, men just nu inte av sig själv och han tar lång tid på sig, ca en timme för middagen på kvällen. Så när klockan blir 22 och det känns som man befinner sig i någonstans evighetsmaskin som aldrig tar slut och man får en liten liten stund för sig själv innan man själv ska sova, då får jag nästan panik. De är ju underbara, men jösses så tålamodsprövande! Kram!
SvaraRaderaTålamodsprövande ja! Jag trodde att jag hade ett mycket bra tålamod, tills lillan kom.
RaderaHoppas att ni hittar något trick för att få läggningen att gå smidigare,. Jag har som sagt inga tips på den fronten, skulle behöva själv. Jag kan aldrig lämna över läggningen till Jesús. Det är tvärtom. Han SKA ta läggningen, men jag får jämt ta över när han somnar. Varenda kväll. Natt snarare.