Vi har varit och hälsat på våra vänner Loren och José Alberto och deras son Gael, en och en halv vecka gammal.
Så otroligt liten och lätt en nyfödd är.
De bekräftade det vi hade hört från barnmorskan, att på Virgen del Rocio-sjukhuset (det finns två stora sjukhus i Sevilla där de flesta föds) får partnern inte vara med under värkarbetet. Loren blev igångsatt och förd till en sal med fem andra kvinnor, alla i olika stadier av förlossningsarbetet, från dem som ännu inte hade värkar till dem som när som helst skulle föras till förlossningsstolen.
I den här salen fick Loren vara ensam hela dagen och natten, José Alberto fick komma in då och då kortare stunder.
Usch!
Jag är glad över att vi tillhör Macarena-sjukhuset.
Gael låg i min famn en stund, så fin så fin. Disa klappade honom på benet och lyckokurrade precis som när hon klappar Pipen, och jag tänkte, att den där första bebistiden längtar jag inte tillbaka till alls.
Gode gud, spontant tycker jag att den förlossningen låter som en mardröm! Det är ju en sak med ens egen smärta, men att dessutom behöva lyssna på andra stackare... hua.
SvaraRaderaMardrom var ordet! Det tyckte kompisen som var emd om det ocksa.
RaderaFår man inte åka till vilket sjukhus man vill i Sevilla? I Malaga åker man vart man vill. Här kl man föda barn på el Materno, el Clinico eller Costa del Sol i Marbella. Jag åkte till Marbella trots att vi bodde inne i Malaga då. Det var bara att knata in där. Inga problem alla.
SvaraRaderaNej, har far man inte valja. Man aker till det sjukhus man tillhor.
Radera