Snöjobb och juldilemma i Spanien

Idag är det trettondagen, den viktigaste dagen under den spanska julen. Jesús hade planerat allt. Redan på nyår tog han med barnens julklappar och lämnade dem hemma hos sin pappa, för att barnen inte skulle ana något. Planen var att sova hemma hos farfar natten innan trettondagen, så skulle barnen finna klapparna där på fredagsmorgonen. Men så blev Runa sjuk i veckan. Ordentligt sjuk. Hon blev lite bättre under onsdagen, men så slog febern och hostan till igen på torsdagen. Vad skulle Jesús göra? Stanna hemma med barnen och låta dem bli utan julklappar? Eller åka till Sevilla med febrig Runa, för att de skulle få julklapparna nästa morgon? Det blev Sevilla.

Men han är trött nu, Jesús, efter all ensamtid med barnen. Trött och frustrerad. Disa vill inget hellre än att träffa släktingar, men det ligger utanför Jesús kontroll, om släktingarna har tid och lust. Ikväll hade han bestämt sig för att åka hem till bergen med barnen, de hade tillbringat hela dagen ensamma i farfars lägenhet, när det plötsligt kom ett meddelande från en släktingfamilj som nu kunde ses.

Jag pratade med Jesús och Runa strax innan de åkte. Jesús var nedslagen, och Runa sa Mamma gång på gång. Fyra dagar till, älskling.

Jag har fått en stor dos med snö medan jag har jobbat. Vilket snökaos det har varit! Jag hade en intervju inbokad i onsdags, men flyttade fram den en dag, smhi hade utfärdat orange varning och jag hade ändå saker att jobba med inne vid datorn. Dagen därpå var vädret inte bättre, men jag gav mig ut ändå. Redan innan jag kommit ut ur stan gled jag med bilen på den hala vägen. Efter några mil på snöig väg stannade jag på en bensinmack intill E20 och pustade ut, innan jag fortsatte. E20 var också täckt av snö, med hjulspår i mitten, och några kilometer senare skulle jag in på en liten landsväg. Det kändes som en mycket dålig idé. Jag körde oerhört långsamt, tills jag fick stanna för att vägen spärrades av en bärgningsbil, som försökte dra upp en snöplog ur diket.

När jag fotat (är man ute på jobb så är man) och kunde köra vidare, kom jag inte mer än 200 meter, så låg en mjölkbil i nästa dike. Framdäcken hängde en bit ovanför marken av den kraftiga lutningen. Jag slirade ut ur bilen för att se om någon behövde hjälp, men olyckan hade skett två timmar tidigare, nu pumpades mjölken över till en annan bil så det skulle bli lättare att dra upp mjölkbilen. Strax kom bärgaren från snöplogsjobbet. Det blev intervju och fler bilder, och så kom jag tillbaka till redaktionen med ett oplanerat jobb. Efter intervjun med musikern förstås.

Idag har jag fotat pulkaåkare. Det har varit ett illvilligt, kraftigt snöfall som letat sig in i fickor, kamera, mobil och kläder. Ett riktigt dåligt snöfall att vara ute med kameran i. Men snö gillar jag! Jag tog en extra promenad på eftermiddagen för att titta på snön i stan.

Imorgon blir det träff med en kvinna som planerar bok om Vänerns eget sjöodjur. Det ni!