Lite praktiska ärenden hade vi också. Köpa några julklappar och fixa vinterjacka till Runa. Men vi började med lunch på asiatiska Restaurante Udon. Bra mat där! Runa är förtjust i soppa och ville helst ha min goda ramen.
Jag sökte badsalt till Disa medan Jesús tog med henne till en bokhandel. Det blev inget badsalt, däremot en tjock bok. Gäller det böcker säger Jesús aldrig nej, inte ens dagen före julafton. Bra egenskap, tycker jag, som också värdesätter böcker högt. Den här boken är tydligen så bra att Disa har legat och läst den tyst (första boken som hon läser tyst!) istället för att lyssna till mig när jag som vanligt har läst för tjejerna innan de somnar på kvällen.
På Plaza Nueva tittade vi på en hantverksmarknad, och på Plaza de San Francisco på andra sidan kommunhuset startade strax därefter ett häftigt ljus- och ljudspel.
Vi gick vidare längs avenyn och till julkrubbemarknaden intill katedralen. Barnen tycker att den är lika rolig som jag.
Mina favoritserier av julkrubbefigurerna är de lustiga Sevillafigurerna...
...och de peruanska figurerna, vars djur är lamadjur.
Vi behövde fler djur till vår krubba, många fler, men jag hade inte så mycket kontanter med mig, så de fick bara välja varsitt i ett av stånden med miniatyrsaker. Disa valde en anka, och Runa en kanin. Jag hade själv gärna köpt en snigel till krubban, men sparade pengarna till en strut kastanjer istället.
Under hösten och vintern köper man brännheta rostade kastanjer på stan. Runa är inte så förtjust, men Disa är van. I hennes skola går eleverna ibland ut och plockar kastanjer, som deras lärare sedan grillar åt dem.
Disa upptäckte en marionetteater och satte sig för att titta. Snart ställde sig Runa bredvid. Det var en bra teater. Gatuartister i Sevilla brukar vara skickliga! När marionetteatern var slut började en parkourföreställning strax intill. Killarna gjorde omöjliga saker med sina kroppar. Disa blev uppslukad och gick sedan och smådansade tillbaka till bilen.
Härligt att Disa tycker om att läsa! Önskar ett riktigt gott nytt år!!!
SvaraRaderaJa verkligen, när hon nu har dyslexin att kämpa med dessutom! Tack detsamma!
RaderaAllt ditt högläsande har öppnat vägen för magin i berättelserna, och att det skrivna språket bara är en nyckel. Så roligt att Disa kämpar på fast det är svårt för henne.
SvaraRaderaHögläsandet har nog varit viktig! Dessutom går hon i en skola där klasskamraterna och läraren verkligen värdesätter böcker, och ofta sitter en del barn och läser på rasterna.
RaderaHärligt!
SvaraRadera