Klockan 20.15 på kvällen hade jag äntligen fått i mig lunch. Jag hade försökt länge, många timmar, men den här tisdagen har det hänt så mycket att jag inte har haft minuter att ta av ens. Och alltid är det något som är viktigare än att jag får i mig mat. Att barnen får äta, till exempel, Att de inte fryser. Att hänga ut den fuktiga tvätten på nytt innan det blir kolmörkt ute, den börjar lukta om den får ligga en dag till. Disas läxor. Att ungarna inte slår sönder sovrumsfönstret utifrån. Att få tyst på arga Runa så att Disa och Nora kan göra sina läxor tillsammans med Jesús. Jobbet så klart. En massa olika jobbgrejer. Lunchen fick jag i mig, efter att ha rest mig så många gånger för att göra olika saker att maten var iskall, men jag kände mig äntligen mätt. Och tvätten hade jag hunnit med, jag kom in med den tomma påsen när det var så mörkt att jag inte såg, och slog huvudet i ett gäng citroner som hängde tunga från en gren.
Dagens överraskning var sjuksköterskan. Klockan tio ringde någon till mig, men jag råkade ha volymen avstängd som vanligt. Jag hade ingen tanke på att ringa upp, var så stressad, men mitt i ett zoom-möte med kollegorna knackade det på dörren. Den här gången var det inte brevbäraren, utan en äldre man i byn.
- Här, sa han och gav mig en lapp med ett telefonnummer.
- Sjuksköterskan vill att du ringer henne. Hon hade ringt dig men du svarade inte.
- Nej, jag jobbade och kunde inte ta det, sa jag automatiskt eftersom det låter bättre än att säga att man glömt sätta på volymen på telefonen. Och hade hon ringt en halvtimme senare hade det varit sant.
- Ring henne. Det gäller vaccin för din dotter.
Jag fattade ingenting, men blev genast misstänksam. Kanske var det någon i byn som försökte ta reda på om vi har låtit vaccinera Disa mot covid? Någon som ville lura ur mig information genom att låtsas vara sjuksköterska? Världen har blivit pandemigalen, folk är galna. En familj i Disas skola vill ha lista på alla barn som har covid-vaccinerats. Jesús och jag var helt överens om hur vi ville göra med vår sjuåring gällande vaccinering, men eftersom folk är galna tänker jag inte ge dem någon information alls, jag har blivit misstänksam mot vissa och vet inte hur informationen kommer att användas.
Strax innan jag skulle hämta i skolan ringde jag upp det där numret, och det gick faktiskt till en klinik. Vi bytte nyligen vårdcentral, och "vår" nya sköterska hade sett att Runa saknade tre sprutor och undrade om jag ville boka tid för vaccination nu. det ville jag. Och så kom vi att prata en stund. Hon har ett förhållande med en svensk pojkvän (delvis pojkvän inte helt) från norra Sverige bakom sig, en invandrad make samt svensk kompis som heter Annika och som brukar hälsa på henne här i bergen varje sommar, som bor i Costa Rica med sin nordamerikanske man. Så spännande! Kanske får man träffa kompisen? Sedan var jag tvungen att åka till skolan, vi la på, men ska prata vidare nästa vecka när Runa ska vaccineras. Då kanske jag får veta hur det kommer sig, att den gamle mannen från byn kom med meddelandet om att ringa sköterskan...
Igenkänning på den. Här var det (för flera år sedan när vi var nya här) en granne som undrade om vi hade koll på vaccinprogrammet och om inte Frida skulle ta samtidigt som hennes dotter. Vi hade inte haft en tanke på det. I Sverige sköts ju det genom skolan, men här ska föräldrarna hålla reda på vaccinering och boka tid för det på vårdcentralen.
SvaraRaderaVi tänker inte heller vaccinerat barnen mot Covid och har upplevt lite samma här. Folk blir lite galna. Dels en granne som upplyser oss om att alla vaccinerade ändå kommer att dö snart och andra som säger att om inte alla vaccineras kommer vi alla att dö, typ.
Dö kommer vi ju alla. Det är i ju i och för sig sant.
Ja, det är skillnad. Jag är glad att sköterskan ringde, jag hade inte en aning om att vi hade missat flera sprutor. Det hade ingen upplyst om tidigare. Bra att grannen hörde av sig till er.
RaderaVad intressant. Känns som stor skillnad i mentalitet mellan storstaden och landsbygden. Här är det ingen som bryr sig om ifall andra vaccinerar sig eller inte. Vi är ju så många här att det är ganska självklart att 90% är vaccinerade och att "de andra" inte är det och att man inte kan påverka "alla andra". Och att det väl är deras ensak. Vi har vaccinpass och det är populärt skulle jag säga, smidigt, lätt att använda, folk uppskattar att känna sig trygga. Vi har tagit tre doser var, och barnet som är ovaccinerat (för att det var kö till barnvaccinationstiderna) blev riktigt sjuk av omikron. Vi blev inte själva sjuka. Ingen här frågar om man är vaccinerad och jag upplever inte att andra är dömande. Sedan var en del restriktioner överdrivna, (inga leksaker i skolan, utegångsförbud, ett nitiskt testande) och att restriktionerna har ändrats har gjort att det är svårt att hänga med. Det klagar folk på: jag hänger inte med, det krävs för många autotest. Men jag undrar också om inställningen till vaccin i storstaden bara har med socioekonomi att göra eller om det är för att här var det väldigt tydligt hur många som avled i den första vågen när dödligheten var som högst. Jag tänker att på landsbygden såg och hördes kanske aldrig alla ambulanser, utan livet såg ut som vanligt. Här är ålderdomshemmet fortfarande helt öde och alla känner någon som är personligt drabbad, varit inlagd eller mist en förälder (eller två!). Vad gäller det vanliga vaccinationsprogrammet så känns det inte som att man har ett så stort val, barnläkaren bara bokar in alla vaccin åt oss, men samtidigt vill jag vaccinera mitt barn så jag har inte testat att ifrågasätta läkaren, känns som samma bemötande som vi fick på BVC i Stockholm.
SvaraRaderaJust hit till våra berg har många alternativa flyttat, och bland dem är det många som väljer bort vaccin av olika anledningar. Samtidigt är drygt 80 % av hela Spaniens befolkning fullvaccinerad (i december började barn 5-11 år att vaccineras, men de har bara fått en spruta och räknas inte i statistiken), de allra flesta är alltså vaccinerade, så den som väljer bort vaccin borde få göra det utan att någon lägger sig i.
RaderaIntressant att läsa dina tankar!
Kanske. Det beror på vilket samhälle man bor i tycker jag. Om någon annan betalar för sjukvården så är det ju betydligt billigare med förebyggande vård. Typ tandborsten är billigare än att gå till tandläkaren. Och det drabbar ju ironiskt nog kanske samma grupp människor som behöver skattepengarna mest. Jag vill ju hellre att pengarna kan gå till skolan än till sjukhuset. Men i USA eller länder i Afrika är det ju inte samma sak. Norden förutom Sverige har nog inte haft så höga sjukvårdskostnader men Frankrike har haft extremt höga utgifter och statsskulden har exploderat.
RaderaDu verkar ha fullt upp med allt.
SvaraRaderaJa, konstigt hur denna man kom och meddelade detta, men lösningen får du säkert när ni träffas.
Kul med hennes anknytning till Sverige.
Hoppas du kan få några minuter för dig själv snart.
Om ett par veckor ska jag åka till Madrid, ensam, så får jag tid för mig själv! Ser fram emot det!
RaderaSka fråga på måndag om hon känner grannen, eller varför just han kom med meddelandet!
Jag reagerade mest på att du inte fick ätit förrän så sent. Funkar det inte att du äter tillsammans med barnen, eller i värsta fall samtidigt som du jobbar? Hm... du hittar nog nån lösning. Viktigt att äta tycker jag.
SvaraRaderaJag förstår det, du är ju en hangry-typ :-)
RaderaProblemet är att jag börjar jobba samtidigt som de andra börjar äta, jag hinner aldrig äta den korta stunden efter att jag har hämtat hem Disa från skolan, och innan jag ska koppla upp mig. Kan inte äta under tiden, eftersom det är en tre timmar lång online-lektion. jag försöker äta innan jag ska hämta Disa, ibland går det, ibland inte, och den här dagen fanns ingen tid.
Bilden får mig att tänka på Madicken och Lisabet. Har du läst den för dina barn?
SvaraRaderaVerkligen konstigt med den där mannen som kom och sa att du skulle ringa. Du måste berätta hur det gick till! /Annika F
Ja, just det1 Nej, jag har inte Madicken! Eller jo, den när de firar jul har jag1 Disa var nog för liten när jag läste den sist, hon tyckte att den var för otäck när Lisabet försvann. Hon (och jag) älskar Emil-böckerna! Astrid måste ha haft så roligt när hon skrev dem!
RaderaFörstår verkligen graden av misstänksamhet när folks dumhet verkar ha nått nya höjder. Men ändå kul att läsa om dina betraktelser. Fin bild på tjejerna, Runa är så lik dig!
SvaraRaderaHaha, kanske är hon det? Men bara till utseendet i så fall :-)
Radera