Fyra euro i timmen

När jag läste era kommentarer till förra inlägget, om mögliga, dåliga bostäder, kom jag att tänka på ett annat inlägg, ett av mina 189 skrivna men opublicerade, som jag skrev i somras. Det är ett exempel på hur tufft det kan vara med jobb i Spanien. Här kommer det:

Barnen älskar färska blåbär. Eftersom det inte finns vilda blåbär att plocka i spanska skogar köper jag dem i mataffären, men inte förrän de lokala bären börjar säljas. Det känns bäst. Inga importerade bär. Fast Jesús vill inte att vi köper de andalusiska bären heller. Han är informerad om sådant som jag inte vill känna till, eftersom det blir svårare att köpa färska blåbär då. Om hur bärplockarna tvingas leva i plåtskjul och baracker under vidriga förhållanden. EU har vid flera tillfällen varnat Spanien, som tillåter att frukt- och grönsakplockare utnyttjas på ett vidrigt sätt. Värst är det för utländsk arbetskraft, ofta från Marocko, inhemska arbetare har det något bättre.

Jag hade inte sett N:s mamma på ett tag, den senaste tiden hade det varit morföräldrarna som lämnat och hämtat i skolan. Men nu satt hon i vårt kök och drack te, N hade badat i poolen och hade ingen lust att åka hem redan, men hans mamma måste gå upp klockan fem varje morgon och behöver gå till sängs tidigt. Hon har fått jobb på blåbärsodlingen i Aroche.

- Usch vad tidigt, sa jag, samtidigt som jag tänkte på värmen. Hur gick det att plocka blåbär i värmen? Sommarvärmen har kommit, det hade varit 34 grader i skuggan under dagen. Jag själv satt  och jobbade med datorn på andravåningen och hela jag var blöt av svett. Hur var det möjligt att plocka blåbär i gassande sol?

Jo, plockarna börjar när det blir ljust klockan sju, för att utnyttja de svala timmarna så länge som möjligt, sedan slutar de vid 13, när det börjar bli riktigt hett. Fast slutar gör de bara på pappret, för i själva verket måste de jobba extratimmar, annars är risken stor att de blir av med jobbet. De tjänar fyra euro i timmen. Med extratimmar blir det mindre än 450 kronor per dag.

I El Campillo här i närheten finns också bärodling, men där är det ännu sämre betalt. Där tjänar bärplockarna bara 3 € i timmen. Dessutom måste de betala den person som har gett dem jobbet, någon mellanchef, tre euro per dag, för att få fortsätta jobba.

N:s mamma kommer inte att stanna så länge till på blåbärsplockningen. Inte på grund av arbetsvillkoren och lönen, pengarna behövs, utan för att hennes egna föräldrar inte hinner med att passa sonen så mycket.