På väg till kusten, och vi var inte de enda. Motorvägen från Sevilla täpptes igen, det var lååång bilkö. Bilköer stressar mig inte alls i vanliga fall, men den här arga bebisen vi har fått tycker inte om när bilen står still. Då skriker hon. Vrålar. Utan uppehåll. Så vi svängde av vid nästa avfart för att åka småvägar mot kusten istället. Vilken lyckoträff!
Det är solrostider här nu och fälten lyser gula av blommorna. På småvägarna kommer man närmare solrosorna, och vi stannade till för att visa Disa varifrån solrosfröna kommer, de där hon tycker så mycket om att äta.
Jag tänkte ta med en av solrosorna som låg ner på marken och sätta den i en vas, men himmel, vilka starka rötter de har! Och vad taggiga de är! Jag hade inte en chans att få med mig någon! Vi fick njuta av blommorna på fältet istället.
Vilken tur att ni tog en annan väg... Och vilka fantastiska solrosor!!! Den lilla flickan bland alla blommor är så fin :). Hoppas det gick bra med den arga bebisen. Du beskriver så bra och målande. Vår son skrek mycket när han var liten men det var för att han hade ont i magen i ett år. Jobbigt när inget hjälper. /Annika F
SvaraRaderaStackars liten! Så jobbigt att han skrek för att han hade ont! Vår lilla skriker mer när hon är trött, och när hon är uttråkad (!). Hon vill ha liv och rörelse runt sig, se nya saker att upptäcka!
RaderaDet var precis rätt dag att ta en annan väg, och det har vi den lilla arga att tacka för. Själv somnade hon strax innan vi parkerade och missade allt det fina :-)
Älskar solrosor!
SvaraRaderaImponerande blomma. Och vad glad man blir av ett blommande solrosfält!
RaderaOtroligt vackra solrosor, men ännu vackrare Disa! En diamant bland pärlorna!
SvaraRaderaåh! Ja, det är hon!
RaderaSolrosfält alltså <3
SvaraRaderaEller hur!
Radera