Min hockeyfrilla

Min frisörsalong är ett lite personligt ställe. Här, som på många frisörsalonger här, brukar man inte beställa tid, det är bara att komma.
Det är Diego och hans fru som klipper. Diego går in och ut mellan dam- och herrfriseringen som ligger vägg i vägg, han klipper på båda.
Här kommer det in alla möjliga personligheter, hela familjer, a-lagare, vilsna som frågar efter vägen eller efter butiker som inte längre existerar, blivande brudar... För det mesta sitter någon mamma med sina barn i en frisörstol och pratar med personalen.
Nu är det längesedan jag klippte mig i Sverige, men jag har minnen av snygga inredningar, massagestolar, tidsbokning och till och med serverades te och kaffe på flera ställen. Och det kostade tre gånger så mycket som en spansk klippning.

När håret är tvättat får jag alltid höra "sätt dig här så länge, Diego kommer snart" för då är han inne och klipper herrar. Sedan kommer han med saxen, klippklippklipp, han är så snabb, och ibland hinner jag förklara innan han börjar hur jag vill ha det, och för ett par dagar sedan var första gången som han faktiskt lyssnade och tog mig på orden. Jag hade överdrivit för att få något sånär som jag önskade, men han lyssnade och gjorde precis som jag förklarat, tyvärr.
- Vill du ha frisyr, frågade han efter femminutersklippningen. Att få en frisyr fixad efter klippningen kostar några euro extra, man får alltid frågan och i princip alla vill ha det utom jag, men jag blev överrumplad, det var länge sedan jag klippte mig senast, så jag sa ja.
Diego lämnade mig med mitt blöta hår och tog sig an damen som väntade på honom i stolen bredvid, medan den fantastiskt snygga och otrevliga tjejen som fixar ögonbryn närmade sig mig med hårblås och kam..
Och hon blåste mitt hår platt och omsorgsfullt medan hon pratade med en mamma, och jag ville säga Sluta, det räcker, jag har inte tid, måste åka till Mercadona och handla innan de stänger, men jag sa inget utan uthärdade.
Jag fattade inte att hon var färdig när hon lämnade mig. Skulle hon inte göra något åt håret som hängde i ögonen? Varför hade jag så kort hår där förresten? Hade Diego klippt lugg på mig??!
- Tycker du om det, undrade Diego och mötte min blick genom spegeln.
- Uhm, hm,... Jag ser inte så bra, sa jag trots att ajg ahde glasögonen på mig, försökte spela extra närsynt och gick fram mot spegeln för att vinna tid. Vad sjutton skulle jag säga? Jag brukar alltid ljuga och säga Ja när frisören undrar, men den här gången kunde jag inte. Det var värre än någonsin varit tidigare. Frisyren var så hemskt ful.
- Tycker du om det, undrade Diego igen.
Jag undrade tyst om det var hat eller avsky jag kände för frisyren medan jag försökte komma på vad jag skulle säga.
Kunde inte ljuga.
- Tja... det är... nytt... sa jag, betalade 18 euro och skyndade mig iväg. Hittade hårnålen i fickan och satte fast den irriterande, höga luggen med den. Det var sent, så inte många skulle se mig innan jag kom hem, men det grämde mig att alla kunder på Mercadona skulle se mig så här och tro att jag hade friserat mig så för att jag tyckte att det var fint.
Jag var inte arg på Diego, hur han hade klippt skulle jag inte få veta förrän efter första hårtvätten, utan på snyggtjejen med hårblåsen.

Hon hade gett mig en hockeyfrilla.