- Gå inte ut med henne i pation, det är kallt nu på kvällen, hon kan bli sjuk! (21 grader)
- Ta bort henne från poolen, hon kommer att ramla i. (Jag höll i Disa som satt på kanten och skrattade åt barnen som lekte på andra sidan den lilla poolen, och åt leksakerna som flöt.)
- Ge henne inte en sådan liten bit bröd (fyra centimeter), hon kan sätta den i halsen!
- Sa du att du ger henne TRE ägg i veckan ibland! Det är inte bra! Det är inte bra att äta så mycket ägg, du måste fråga barnläkaren om du verkligen kan göra så!
(Enligt pappren får jag egentligen inte ge Disa ett helt ägg ens, utan tre fjärdedels äggula två gånger i veckan, men ärligt talat, Disa äter så jäkla dåligt att jag skulle kunna ge henne ägg till varenda måltid i princip, bara hon får i sig näring, vad bryr jag mig då om hon äter två eller tre ägg i veckan!!!)
- Så hon gillar gazpacho, jaha, men du har väl inte i någon vinäger?
Jesús :- Annika har aldrig i så mycket vinäger, hon tycker inte om vinäger.
Jag: - Jo, det har jag, jag har i mycket, lika mycket i Disas gazpacho som i vår! Men inget salt.
Jag vet, vet att dessa kommentarer är av omtanke över Disa, av personer som vill hennes allra bästa, och det är fint att de bryr sig så... Men ibland blir det för mycket. Det blir bara för mycket. Denna ständiga oro, dessa ständiga kommentarer, bekymmer, negativitet, det blir bara för mycket.
Jag borde inte ha sagt det om vinägern, jag ångrade mig en halv minut efteråt och resten av kvällen, men just då kunde jag inte låta bli.
Igenkänningen! Så himla skönt att slippa allt det där, faktiskt.
SvaraRaderaIbland går det en på nerverna...
RaderaDu kommer att lära dig att ignorera alla dessa kommentarer. Jag gjorde mycket som du och pratade vitt och brett om hur jag gjorde allt annorlunda och det fick folk att tystna efter ett tag. Bara man är tillräckligt övertygande så finns det inget utrymme för kommentarer. De kommer helt klart prata om det bakom din rygg men det spelar ju ingen roll : )
SvaraRaderaMmm, jag antar att jag kommer att ignorera med tiden. Just nu blir jag irriterad. Inte efter en eller två kommentarer, men det kommer ju inte bara en eller två utan många fler...
RaderaDe oroar sig ju sådär för vuxna också; inte gå ut med blött hår, inte gå barfota inne, gå till läkaren för minsta lilla grej. Så inte så konstigt att de är så överbeskyddande mot barn :) Fast irriterande måste det vara.
SvaraRaderaCarina
Haha, det har du rätt i, de är ju likadana mot vuxna!
RaderaHjälp vad jobbigt. Och stor igenkänning. Alla har haft barn och det finns en miljon sätt att vara en bra förälder men det har vi nog alla svârt att inse tror jag ;o) Vad jag skulle önska var att "mamma vet bäst" var en mer vedertagen sanning :o)
SvaraRaderaOch jag kan ju inte lâta bli jag heller. Jag är precis lika tipsig. Jag tycker ju du ska uppmuntra krypning med bara ben pâ golv sâ mycket du kan :o) krypa är ju en jätteviktig grovmotorisk färdighet :o) men jag vet att det finna enorma kulturella skillnader... lekhage finns inte i Sverige och där uppmuntrar man att barnet blir självständigt och vandrar iväg och rör sig fritt och utforskar. Frankrike, Italien, Spanien???... sitter barnet mer i famnen, i lekhage, fâr inte bli smutsigt... man tycker att barnet ska vara socialt men anpassa sig efter familjen snarare än självständigt? Jag tycker att barn i Frankrike kryper ett par mânader senare, men sedan tycker jag att de kommer ikapp för de âker mindre vagn sâ de gâr lânga sträckor när de lär sig gâ... Självklart kan hon sitta med dig vid poolkanten skulle jag tyckt. Vi hade vâr unge i babybadring (livsfarligt tycker vissa), pâ luftmadrass, gick pâ babysim, nÄr han blev större har jag till och med vält ur honom ur en bât i havet, och plockat upp honom gallskrikande, och hela stranden tyckte jag var sämsta mamman i världen, men egentligen hamnade han ju bara under vatten i en sekund även om det sâg otäckt ut frân stranden... o s v. Och ur mitt perspektiv är det ju fantastiskt att hon tycker om att äta lite nu...
Vi fick även höra att barnet borde kunna somna varsomhelst och att det var vârt fel att han var lättväckt... Att vi inte borde lâta honom titta pâ ipad pâ restaurang. Att han borde kunna hâlla i flaskan själv vid typ 4 mânader (lite tidigt?). Vi borde ha tränat bort att han var lättväckt genom att dammsuga när han sov typ... Att han var för tunnt klädd eller för varm. Att vagnen och barnet kunde bli kidnappat i affären. Att jag inte fick gâ mot röd gubbe med barnvagn (okej jag hâller med men ändâ). Att kläderna var för stora. Att han var klädd som en pojke. Att han var klädd som en clown. Att han kladdade som en gris, usch. Att han inte fick röra nâgot eller alls komma in i köket eller gâ i trappan hos svärmor. Att han inte fick krypa över tröskeln. Att vi borde gâträna mera sâ att han började gâ tidigt. Att han skulle vara barfota och inte fick ha skor innan han började gâ. Att vi borde ge kamomillthe sâ att han sov bättre. Att det var hemskt att han inte fick äta socker. Att vi borde försöka mera med vällingen. Säkert mera som jag inte kommer ihâg... Att vagnen var en trâkig färg, varför valde vi inte en färggladare vagn, sâ trist med svart som alla andra. Kan han inte leka själv... Vad han upprepar sig hela tiden. Ja men hjälp vad mycket kommentarer vi har fâtt...
Rekommenderar denna dokumentär om trender inom föräldraskap...
Raderahttps://www.youtube.com/watch?v=mSbrA3eO8A4
Å du milde!
RaderaJag blir alldeles matt!
Jag tror inte att det har stor betydelse, detta med var/när krypa, gå, lekhage, sitta i knä, hålla nappflaska själv och allt vad det är. Till slut blir barnen stora ändå, de lär sig gå, äta själva, prata, läsa. var och en gör som verkar bäst, men i slutändan spelar det nog inte så stor roll.
Här hemma kryper D fritt, men under ständig uppsikt för att hindra att hon ramlar baklänges när hon ställer sig upp eller gör farliga saker. Lekhagen är toppen, förstår inte varför inte alla i Sverige har en sådan. Eller det kanske inte behövs med lugna, stillsamma ungar som inte ramlar och slår i bakhuvudet. Eller så har ungarna sådana där tyghjälmar utan att ta av sig dem:-)
Otur med båten, men det slutade bra! Jag sa till personen som varnade för att D skulle trilla i, att jag skulle fiska upp henne om det hände :-)
Verkar intressant, youtubetipset! Kan inte kolla på den här datorn just nu, den är full med virus så det går inte, men ska absolut titta så fort jag kan!
Ja, vad ska man säga...
SvaraRaderaTips är bra men inte pekpinnar!
Ja, tips välkomnas, men detta... hu!
RaderaHög igenkänning! Man blir så trött...
SvaraRaderaBara att stå på sig och låtsas att man vet vad man gör ;)
Hehe, så det verkar som om man är säker :-)
RaderaÅsså säger de att det är svenskarna som är besatta av säkerhet!
SvaraRadera:-)
RaderaSaknar INTE alla de där spanska råden och tipsen men håll ut, man blir säkrare i sitt föräldraskap och du är bästa mamman till ditt barn!
SvaraRaderaNu för att vara lite jobbig ger jag tips! Skit i de spanska matråden!!! Kör på känsla och din mammaintuition - vad Disa tycker om och vill äta...
Jag svarade också ibland och till slut slutar råden, förhoppningsvis! Testa: Soy Sueca, Asi se hace en suecia!
Jodå, jag skiter i de spanska matråden, men vi är ju två föräldrar... Jesús är inte bara spanjor, han har själv känslig mage så han tar matråden på allvar.
RaderaJag försöker hålla tyst, råden sägs i all välmening, och jag förstår nu hur lätt det kan vara att ge råd, man vill ju bara skydda den lilla (säger inget men vill gärna när jag ser regnskydd över vagnar trots att det inte regnar och är varmt, eller små pojkar i kortbyxor på vintern, sådant...) Men det är svårt ibland. När det blir för mycket på en gång.