Hos onkologen med bebisen

När man åker till sjukhuset för att få veta resultatet på senaste blodprovet, varför bebisens immunförsvar är så lågt, och den som ska tala om resultatet är onkolog, ja då blir man lite orolig.
När denne läkare istället för att ge något resultat beställer fyra, fem nya rör med blod, ja, då blir man ännu mer orolig, särskilt när man redan har dålig erfarenhet av onkologer och cancersjukdomar.
Efter en lång veckas väntan på de nya resultaten har de flesta kommit och onkologen tror att det låga immunförsvaret beror på en infektion som jag har haft, antingen under graviditeten eller långt innan.
Lättnad.
Men för att vara säker beställs nya prover. Både på barnet och på mamman.
Herregud, om inte oron för den här ungen blir min död så gör detta det; att gå i korridoren utanför provtagningsrummet och höra bebisen skrika förtvivlat medan de håller fast och sticker henne.
När de var klara med Disa stack de den före detta nålfobikern till mamma också. En sköterska tog hand om bebisen och torkade hennes tårar  medan två andra servade den svimfärdiga mamman, hämtade vatten, fläktade med papper och torkade tårar.
Vilken pärs.
Men hellre att de sticker mig än min unge.
Och det blir nytt uppskov med tvåmånadersvaccinationerna, tills immunförsvaret blir bättre.

Vi har återhämtat oss bra. Jag köpte med en mantecadito på vägen hem att ha till lunch. Det finns en tapasbar inte så långt från oss där sådana görs, och jag var tvungen att testa. Jominsann, riktigt bra. En stor baguette med solomillo al whiskey i (kött tillagat i whiskey eller vin med mycket vitlök), hemgjord, inget fusk med såsen ens, och en massa pommes frites i och bredvid baguetten.
Har tillbringat ett par timmar i soffan med nappflaska, mamma-mat, vaken pratandes bebis, därefter bebis sovande på bröstet samt tv-serier.
Tack igen Chatrin för alla tv-serier du skickade.

Åh, apropå bilden.
På Macarenasjukhuset finns inga skötbord.
Efter letandes på ett flera våningsplan samt frågandes konstaterades detta och det blev blöjbyte ute på gräset vid entrén. Herregud vad folk som gick förbi kommenterade.
Alternativet byta blöja i knät?
Nej. Inte bajsblöja.
Och inte Disa, som nästan varje gång en blöja tas av börjar kissa.
Men alltså, på ett sjukhus. Inga skötbord på toaletterna. Inte ens utanför barnavdelningarna...