Dörren öppnades. Men var fanns svärfar? Han står ju alltid längst fram och möter? Klockan närmade sig midnatt, hade han blivit trött och gått och satt sig någonstans?
Det var så otänkbart att Jesús och Disa skulle möta mig, istället för svärfar, att jag inte fattade att det var de som hade kommit. Hur kunde de vara i Sevilla en torsdag natt? Men de hade kommit för att överraska mig! Runa skulle ha följt med, men hon hade somnat hemma hos svärfar. Vilken överraskning! De hade planerat det i en vecka! Inte ett knyst hade de sagt. Inte svärfar, som jag hade ringt under eftermiddagen för att kolla om han kom ihåg att hämta mig. Inte Jesús eller barnen, som jag hade pratat med när jag väntade på planet i Barcelona, trots att de redan befann sig i Sevilla då.
Disa gav mig ett blått armband som hon gjort, och jag bar henne hela vägen till bilen.
Vi sov över hemna hos svärfar. Disa och jag i den lilla hårda enkelsängen, och en av alla gånger jag vaknade av smärta i höft och ben hade jag drömt att vi var på Ikea och att jag bestämde mig för att köpa bäddmadrass åt oss. Finns det hårdare madrasser än i traditionella spanska sängar?
Jesús åkte tidigt för att vara på jobbet klockan nio, han hade en timme och en kvarts resväg. Men barnen och jag hade inte bråttom, vi hade bestämt att de skulle vara lediga den här fredagen. Vi åkte iväg för att köpa byxor till Runa, uträttade några småärenden, och gjorde sedan det Disa allra helst ville, åt lunch och daimtårta på Ikea.
Därefter åkte vi hemåt, först stopp för Runas klasskompis barnkalas i en by som är så liten att man behöver parkera utanför den, och framemot tiotiden på kvällen var vi äntligen hemma, tillsammans. I ett hus som var så typiskt kallt och rått att jag ville åka tillbaka till Sverige, där man inte behöver frysa inomhus
Olyckligtvis återberättade jag detta för Jesús nästa morgon när han kom hem, och det hörde Disa som blev ledsen och trodde att jag ville åka ifrån dem igen, till Sverige, jag som äntligen kommit tillbaka.
Hej. Har just hittat hit! Flyttade till Spanien i september för att känna oss för ett år. Jag och min make och våra fyra söner på 5år, 8år, 10år & 15år. Hittade hit genom att söka på bak-termer och hamnade i ett av dina äldre inlägg.
SvaraRaderaMåste vara tufft att vara borta i flera dagar, tur du har roliga jobb iaf. Mysigt att de överraskade dig och att barnen inte råkade försäga sig. Roligt att läsa om all jul- packning du tog med dig. Vi saknar våra julgrejer. Men vi hyr möblerat så det får bli längre fram. Ha det gott och njut av att vara hemma med familjen.
Så spännande med flytt! Var bor ni? Hur har det gått hittills? Vad tycker barnen? Är ni sugna på att stanna?
RaderaFeliz Navidad! Vi bor i Los Boliches, det har varit tufft med så många förändringar och sånt vi trodde vi hade koll på som bara var halva sanningen ex så valde vi ihop med mellanbarnen som är 8år &10år att de skulle gå i spansk skola för att vi ville komma in i samhället och för att barn lär sig språk snabbt. Vi hade kontakt med en skola från Sverige då vi försökte ansöka om plats i förväg. Vi behöver en adress, vi bokade en månads hyreslägenhet och skickade adressen, ni behöver vara på plats. När vi väl var på plats dög inte en månads hyreskontrakt så där grep stressen tag i mig. Maken började direkt leta boende. Som vi tänkt ändå men vi trodde barnen skulle hinna börja 12 dagar efter vi flyttat. Men nej, vi måste ha flyttat till nästa bostad också. Skriva in oss i kommunen när det fanns tid på TownHall (vi anlitade hjälp). Sen ansöka och vänta. De fick börja men efter tre veckor bröt vår 8åring ihop då läraren skällt och skrikit på honom på spanska för att han glömt sin skrivbok, som jag trodde att läraren hade hos sig för rättning. Så då tog vi beslut att mjuklanda här och bytte till svenska skolan där vår äldste hade börjat (han går i 9an). Det gick bra och nu får vi acklimatisera oss och lära oss språket innan vi söker tillbaka. Nu går det bra och barnen trivs. Vi har dock problem med illamående hos ett av barnen men läkaren hittar inget att gå på, så det hindrar oss lite utflyktsmässigt men vi tar en dag i taget. Vi har tid. Vi trivs i miljön så det är möjligt att vi blir kvar. Dock har vi sagt att vi ska utvärdera till sommaren så alla trivs i familjen men det verkar som vi alla gör det.
RaderaHa en fortsatt trevlig jul. Hälsningar Catrin
Många nya erfarenheter! Det är inte lätt att byta land! Det tar lång tid innan man börjar känna sig hemma. Intressant att få veta lite mer om vad ni har upplevt!
RaderaVälkommen hem till Spanien igen och vad roligt att du blev så överraskad :D! (Och att hockeyspelet och granen verkade klarat transporten...). Önskar dig en riktigt God Jul! <3 Annika F
SvaraRaderaGod jul till dig också, Annika! Alltid roligt att läsa dina snälla kommentater! Och granen mår fantastiskt, inte ett barr har fallit!
Radera