Det stora regnet

Jag har ju inte varit hemma så mycket i höst, men Jesús har berättat att det har regnat en hel del. Till allas glädje, eftersom det har varit så förfärligt torrt de senaste åren att vattenreserverna sjunkigt till en kritiskt låg nivå.

Samtidigt som jag kom hem från senaste jobbresan i Sverige började det regna, och det regnet har hållit i sig i nästan tre veckor. Det har regnat och blåst så mycket att en bro, med en bilist på, brakade ihop någon timme härifrån, i El Portil, där svärfar har en liten lägenhet och där släkten gärna spenderar sommarveckor, har hela den enorma sandstranden följt med ut i havet. Och i Aracena fick den stora José Nougalesskolan, med över tusen elever, stänga för resten av terminen på grund av översvämningar.

Eftersom spanska hus är som de är påverkas de flesta vi känner av regnet. Vattnet tar sig in genom väggar och tak, och inomhusluften är alltid fuktig. Jag känner mig så less på det. Inte på regnet, utan på allt som regnet innebär i Sydspanien.

Vi har lärt oss av de andra i byn, som har metallskivor lutade framför dörrarna för att vattnet inte ska ta sig in den vägen. Jesús har klämt fast ett trasigt duschdraperi i balkongfönstret samt lutat ett campingbord framför det och på så sätt hindrat mycket vatten från att rinna ner på sovrumsgolvet. Men hallväggen kan vi inte göra något åt. Den suger upp regnvatten som en svamp vid ihållande regn, och när väggen är full läcker den ut vatten i många timmar, även när det har slutat regna. Tänk er, regnvatten som tar sig in genom väggen. Golvet fylls av vatten och drar sig mot badrummet, det finns uppenbarligen en liten lutning i golvet.

En dag droppade det vatten från taket ovanför ytterdörren, men det var en engångshändelse, dropphinken brukar vi ställa under takdroppet i köket.

Nya mögelfläckar har växt fram på väggarna och det luktar alltid källare. Jag har ofta en lätt huvudvärk. Fukten är konstant. Handdukarna i badrummet är aldrig torra. Badrumsspegel är immig av fukt i många timmar efter att man har tagit en varm dusch (och torkat sig med fuktiga handduken). Jag hängde en redan blöt handduk i sovrummet, och efter ett dygn har den inte torkat alls.

När det regnar så här går det inte att tvätta. Tvätten torkar utomhus i vanliga fall, inomhus är det ingen idé att försöka. Nu gjorde vi det ändå av ren desperation. Alla handdukar och lakan var slut och det allra mesta av barnkläderna låg i den överfyllda tvättkorgen. Båda barnen har varit sjuka och jag har varit orolig för att de skukle spy i sängen, eftersom vi inte har rena lakan att byta med. Men så kom en regnfri dag! Tvättmaskinen jobbade, vi hängde ut kläder och handukar att torka. Men det var för kallt och fuktigt, inget hann bli torrt innan kvällen, och på natten skulle regnet komma tillbaka. Det var bara att ta in torkställningen. Efter fyra dagar är många plagg fortfarande fuktiga och har börjat lukta.

Kläder i tvättkorgen har också möglat eftersom något dumhuvud i familjen fortfarande inte har förstått, trots att han snart fyller 48, att man inte lägger dyblöta grejer i en korg med smutstvätt.

Ett par bekanta fick världens idé, och löste sitt tvättproblem i Aracena. Där installerades, relativt nyligen, ett par tvättmaskiner och torktumlare på ett ställe, dem kan man använda mot betalning. Och en annan familj har faktiskt köpt egen torktumlare nu.

Kort sagt, jag är less på fukt. Nu ska det vara uppehållsväder i en vecka, och första maskinen tvätt hänger redan på tork.

Men regnandet har behövts. Lanskapet lyser vackert grönt under kala träd, och vattenreserverna har fyllts på. Men det behövs mycket mer vatten för att väga upp efter flera års torka. En stor vattenreservoar i närheten hade så lite vatten som tolv procent av sin kapacitet. Trots ihärdigt regnande har den ändå bara stigt till 15 procent.