Vi vann över passexpeditionen!

Den fyra minuter långa filmen 036 tycker jag är ett måste för alla som har minsta intresse av Spanien. En lite skämtsam film om spansk byråkrati, men att den är så nära verkligheten gör den väldigt rolig att se för den som har varit med om det, och när kvinnan på slutet går ut från kontoret, med den önskade blanketten i handen, att hon fixade det... Exakt så kände jag mig i fredags.
Då hade vi nämligen tid för att förnya Disas pass.
Vi vet ju hur det funkar. Det krävs nya blanketter för att be om just den blanketten, gå till annat kontor på andra sidan stan, inbetalning på just det bankkontoret fyra kvarter bort och kvitto på inbetalningen som ska kopieras för att få nästa blankett, kopior av det och det men inte det, stämpel där, underksrift där, fel stämpel, sjukvårdspersonalen gjorde fel, intyget får inte vara äldre än 13 dagar, fyra elräkningar... Så Jesús hade förberett besöket. Han hade varit på samma passutfärdningsställe i Sevilla en vecka tidigare och bett att få veta exakt vad vi behövde ta med oss för att förnya Disas pass. Han fick en färdig lista med allt nedskrivet, och hämtade sedan ut ett nytt födelsebevis eftersom den viktiga Libro de familia försvann i flytten. Allt förberett.
Och nu var det fredag klockan 14.15. Vi var de sista som ansökte om pass den här dagen. Fem skrivbord med ensamma passpoliser framför tomma besöksstolar, och vi blev visade till en av dem.
När man besöker en spansk myndighet får man stålsätta sig, för de allra flesta man råkar på är otrevliga. Så det tog flera minuter innan jag förstod att den här äldre mannen inte var det. Att han skojade med Disa.
Precis som i filmen slängde Jesús upp papper efter papper som mannen bad om, tills alla låg på skrivbordet och passpolisen skulle avsluta med Disas foto.
Då la sig mannen vid skrivbordet bredvid i.
- Har det tagit med XX? Det måste de ha. Det räcker inte med det pappret.
Plaff! Jesús, som satt med tjocka mappen med viktiga papper slängde upp dokumentet på bordet.
- Och har mamman sitt pass med sig? Det räcker inte med utlänningsnumret.
Plaff! Jesús dängde upp det också.
Jag satt på helspänn och väntade på att få visa upp mitt internationella id-kort, körkort, födelsebevis, elräkning och stämplat bankkonoutdrag eller vad som helst, men mannen vid skrivbordet bredvid kom inte på något mer.
- Nu går jag. Vi ses den 31 igen, sa han istället till sina kollegor, och gick.
Otroligt. Han satt vid sitt skrivbord och räknade minutrarna för att få gå på semester, och eftersom han inte hade något att göra den sista stunden på jobbet försökte han sabba för oss och vår resa. För hade inte passet gått igenom nu vet man inte hur många veckor det hade tagit för att få en ny tid för pass.
Vår passman fick 26 euro som passet kostade, och han la ner pengarna i en liten vit skokartong utan lock, som var full med eurosedlar. Sedan var det klart.
V hade vunnit. Vi hade vunnit!! Disa har ett giltigt pass!
Känslan att gå ut därifrån, med passet i handen...
Se filmen, så förstår ni.

En annan sevärd kort film är den från Asterix tolv stordåd, när Asterix och Obelix får i uppdrag att hämta en blankett, och provet går ut på att komma ut från myndigheten utan att bli galen.
Otroligt hög igenkänningsfaktor för den som har haft med spanska myndigheter och spansk byråkrati att göra.
Se den!

Här ett tidigare, frustrerat inlägg om spansk byråkrati.