Men hörrni, nu tar vi födelsedagsinlägget tycker jag!
Jag fick så många tips av er om hur jag skulle kunna göra födelsedagen lite festlig, trots att jag är tillsammans med en anti-födelsedagsfirare.
Inget av tipsen dem testade jag, det blev så ont om tid, men har ett helt knippesom jag tar med till nästa år. Och nu när Disa snart fyller år kommer jag visa Jesús hur ett firande ska gå till...
Så det festligaste som hände på morgonen var att Jesús talade om för Disa att jag fyllde år, när vi klädde henne tillsammans.
- Nä, det är min födelsedag, sa Disa.
- Nej, mammas.
- Nej, min.
Jag flyttade om lite i jobbet så att eftermiddagen blev ledig, för jag börjar skapa en liten tradition att åka till Portugal den här dagen. Så dit åkte vi för att äta lunch.
Lunchen var inte särskilt bra, för de äter tidigare i Portugal och vi fick ta stället som var öppet.
Men nu då, efter det, börjar det roliga!
Vi tänkte oss till den lilla staden Mértola som vi bara varit i en gång, för en sisådär nio år sedan.
Vi åkte på en liten somrig väg, såg storkar på elstolparna...
... och hamnade i det som förmodligen är Portugals fulaste by. Minas de Sao Domingos.
(Jag har för övrigt bott granne med Pålsböle som en gång utsågs till Ålands fulaste by, det ni!).
Nu ser det inte så fult ut, för bilden togs när vi behövde stanna till på hemvägen, och gatan ser riktigt charmig ut i kvällsljuset. Åk dit mitt på dan så får ni en rättvis bild av stället.
Det finns förresten en pampig kyrka där.
Och när vi kom ut på andra sidan av detta förvånansvärt fula ställe, så kom vi till... en strand?!
Jag vände bilen och körde in på en liten väg som ledde ner till stranden. Vad märkligt! En strand här i Portugals inland!
Här har det skapats en härlig sjöstrand, med solparasoller och bar.
Så mysigt!
Vi hade inga badkläder med oss, men Disa badade, och sedan gick vi till baren och köpte glass.
Resan gick vidare.
Mértola är verkligen värt ett besök, och jag är så glad att vi åkte hit igen.
Staden ligger högt ovanför floden som rinner förbi därnere.
Om man går uppför och uppför genom den äldre, vackra stadsdelen kommer man till slottet. Det var stängt, till Disas besvikelse, för hur skulle vi nu komma in och träffa spöket Laban?
Men vi såg katter och andra trevliga saker.
Det var kväll nu, och vi gick till ett kafé med en fantastisk utsikt från en pytteliten balkong. De portugisiska männen som stod där ute och drack öl gjorde plats för oss.
Där beställde vi kalla drycker och åt roliga smörgåsar. Min var ett bröd med inbakade skivor av chorizo.
Nu var solen på väg ner, så det var dags att leta rätt på bilen och åka hem.
En väldigt rolig utflyktsdag till Portugal!
Men vilken mysig dag! Och vilken överraskning med stranden! Grattis i efterskott!
SvaraRaderaTack!
Raderajag älskar sådana oväntade överraskningar! Den stranden skulle jag gärna åka tillbaka till.
Ser fint ut! Det finns garanterat fulare ställen i Portugal! Grattis i efterskott!
SvaraRaderaDet mesta är vackert i Portugal, men den där fula byn som vi stannade till i på vägen... Nä, det kan inte finnas någon fulare by än den. Bilden lurar. Stället måste upplevas.
RaderaSer himmelskt ut :o)
SvaraRaderaDet är det!
RaderaGrattis i efterskott kära Annika! Vilken mysig födelsedag tillsammans med din härliga familj och det finns inget bättre än att fira sin dag med de man tycker om. :) Som alltid njuter jag av dina vackra bilder och ord och jag inser att närheten till Portugal är lite för er som närheten till Danmark för oss skåningar. Ett extra hemma att åka till när lusten faller på. Det behövs inte så mycket planering eftersom det är lätt att ta sig dit. Jag är så glad och tacksam över att våra vägar korsades här i bloggvärlden den där gången för många år sedan nu. Genom åren har jag fått skymta små glimtar ur ert liv, er vardag i Spanien, resor till Sverige och självklart den största lyckan av dem alla: Disa. Att kika in här i din varma vrå av bloggvärlden har alltid varit som en lisa för själen och i dig fann jag en härlig bloggvän. En kvinna med ett fantastiskt stort hjärta som alltid har spridit så mycket glädje, värme och omtanke i mina kommentarfält. Att se din signatur har alltid gjort mig glad och dina ord likaså. Och du vet att har ni vägarna förbi någon gång är ni alltid välkomna på detta fikastället. :) Själv har jag bestämt mig för att det är dags att lämna bloggvärlden och ta mig an nya äventyr. Det är dags. Även om jag slutar blogga kommer jag självfallet fortsätta kika in här hos dig för att se hur ni har det och få min dos av ditt Spanien.
SvaraRaderaTack finaste Annika för allt du ger av dig själv och all lycka för framtiden.♥
Sköt om dig vännen och ha en fantastiskt fin sommar!♥
Kram Lotta
Märkligt Lotta, jag har tänkt på dig en del det senaste och funderat på att mejla. Nu ska jag göra det, det kommer snart ett.
RaderaEn otroligt fin kommentar, finare än jag är värd, och jag vet inte ens hur jag ska svara på den. Men det är väldigt tråkigt att höra att du slutar blogga. Det kommer att bli ett tomrum utan din fina blogg. Den är en pärla. Unik.
Jag hör av mig.
Kram