Bekämpningsmedel bakom cancerfallen

Efter att ha lämnat Jesús och hans kollega i skolan åkte Disa och jag ut på äventyr.
Vi åkte till Isla Mayor där jag hade ett jobb.
Fast den person jag skulle träffa var inte där, istället satt jag och pratade med hans pappa i deras lagerlokal. Pappan lagade nät och pratade, en liten ettrig tv stod på, det fanns soffa och en tramptraktor som mannens fru lät Disa åka på.
(Tramptraktor, ett av mina framtidsprojekt, har undrat var jag skulle få tag i en sådan. På Jugetón i San Juán de Aznalfarache tydligen!).
Ett par kompisar till mannen tittade in.
Jag satt bredvid den ene, som har några månader kvar att leva. Hela buken är full av tumörer. Han skulle opereras, men när kirurgerna såg hur det var ställt inuti sydde de ihop honom igen, det fanns inget att göra.
Jag har läst att Isla Mayor har flest cancerfall i hela Andalusien.
- Det är dödsorsaken för de flesta här, sa pappan till den jag skulle ha träffat.
- Förra veckan dog fem-sex stycken i cancer.
- Men... Isla Mayor är inte stort, sa jag (drygt 11 000 invånare)...

Anledningen till de många cancerfallen är risfälten. Bekämpningsmedlen som sprutas över dem.



Disa och jag åt frukost på en bar. Rostat bröd med olivolja och tomat och färskpressad apelsinjuice till mig, tortilla till Disa.


På eftermiddagen hade vi en liten mammaträff i María Luísaparken.
När vi gick mot bussen hem tänkte jag på att det blir mörkt så tidigt nu, redan vid åtta. Och att det har börjat bli kallt på kvällen. Var inte beredd på det. Tog dubbla tunna tröjor på Disa.
Vi stannande och lyssnade lite på en Semana Santa-orkester som övade i parken, beundrade en vacker palm och tittade på änderna i det mörka dammvattnet.