Mest bär hon böcker. Hon älskar böcker. Men det ska vara hennes egna, färgglada böcker. Hon tar dem ur hyllan, en efter en, och antingen lägger hon dem allihop på golvet och sätter sig på högen och bläddrar, eller så bär hon dem till mig eller Jesús. Det sistnämnda är vanligast. Det gör mig tokig. Naturligtvis är det mysigt att hon bär böcker till mig och vill att vi ska titta i dem tillsammans, läsa, prata, hon pekar och jag berättar. Det är underbart. Jag är så glad att hon gillar böcker, det var ju det jag hoppades på, önskade!
Men det kan bli för mycket. Hon gör det hela tiden. var jag än är och vad jag än gör så kommer hon med en bok som vi ska titta i. Varje minut på dagen, känns det som (utom när hon går iväg för att klättra på den hopfällbara trappstegen eller sätta på vattnet i bidén).
Hon bär gärna stora saker, de största, tyngsta böckerna, de stora kuddarna som är lika stora som hon själv, eller som nu i förmiddags, en påse blomjord. Och hon blir så jäkla arg när hon försöker bära något som hon inte klarar! Skriker, gråter, tårarna rinner, dreglet rinner... Hon blir så hemskt arg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar