Disas nattmatning är så jobbig att jag hellre förlorar sömntimmar och håller mig vaken tills det är dags, än att jag ställer klockan på mitt-i-natten och tvingas gå upp efter en eller några timmars sömn. Dessutom minskar risken kraftigt att jag stänger av väckarklockan och sover vidare, så att Disa missar en måltid. För finge Disa själv bestämma skulle hon lugnt sova vidare till morgonen, men bestämma får hon inte, för just nu är det bara nattflaskan och tidiga morgonflaskan hon äter, de andra vägrar hon. Nattnappflaskan är alldeles för viktig för att den ska missas.
Trots att jag varenda natt öppnar dörren till sovrummet med mysbelysning och lockande gult täcke, ser Jesús och Disa sovandes gott i sängen, blir irriterad på Jesús för att han sover så många timmar och får sova bredvid Disa, (hon somnar där, jag bär över henne efter nattmatningen, så själv sover jag aldrig med henne!), och gäspar och har grus i ögonen och är trött så det tjuter i öronen, så har varenda natt sin fina stund också.
- Disa. Diiisa, det är dags för mat och medicin nu gumman, säger jag lågt, stryker henne över kinden, håret, magen, ruskar försiktigt med handen om axeln.
Att få ha det här sömndruckna, vingliga, varma lilla barnet i famnen, som sitter och lutar sig mot mig halvsovandes, gnuggar sig i ögonen, gråter lite av att ha blivit väckt... den här fina, fina lilla ungen, att få ha henne i famnen en extra stund. Lättnaden när hon äter och får i sig näring, se henne sluta ögonen, och när hon har ätit klart, hur hon somnar där hon sitter i min famn. Jag lyfter upp henne, känner hennes huvud mot min hals, jag bär henne till spjälsängen, det är bara två meter dit, men jag lägger inte ner henne utan blir ståendes en stund, lyssnar på det varma, sovande barnets andetag mot mitt ansikte, för läpparna mot det mjuka håret, jag står där en stund och håller om henne innan jag lägger ner henne, för det är enda gången hon är stilla i min famn, nu när hon sover, och jag står där och andas och känner och njuter, med henne i famnen, min älskade unge.
Vilken ska lillan matas? Jag har märkt hos mig själv att om jag har somnat och blir väckt före kl 3 så är det fruktansvärt. Jag är så trött att jag mår illa. Är det däremot efter kl 3 så kan jag sitta uppe en timme och vyssja utan att det känns så jobbigt.
SvaraRaderaHon brukar äta mellan klockan ett och klockan tre, beroende på föregående matning...
RaderaJa vet det känns som att kroppen ska gå sönder när man måste upp mitt i djupsömnen. Den bara skriker!
SvaraRaderaGlömde säga att det var jag:) /Hillevi
RaderaUj, ja, det blir nästan ett omöjligt projekt.
RaderaDet låter verkligen jobbigt för dej. Jag har gått igenom liknande, men det var längesedan nu. Tänk vad sömnen är viktig!
SvaraRaderaJa, sömnen är så viktig, men det är inte så jobbigt egentligen, bara just då på natten. Det är en mysig stund också, när vi väl sitter där.
RaderaNätter är jobbiga :) Med N hade vi ju inga problem direkt. Åt som hon skulle, sov nätterna igenom ganska tidigt. LIvet var en dans på rosor. H...well, let us say he is different :) Jobbigt att behöva väcka en unge som lätt skulle kunna sova hela natten!
SvaraRaderaDå har du fått prova på båda! Kanske bra att den enkla ungen kom först :-D
RaderaAlan vaknar 2-4 ggr per natt och vill äta och den första gången runt 01 är alltid värst, jag vill nästan kräkas av trötthet. Men efter 04 ungefär så är det inga problem då går det som på räls :)
SvaraRaderaJobbig att behöva väcka bebis som vill sova!
Två gånger låter rimligt, fyra låter... jobbigt!
RaderaSom tur är somnar altlid Disa om efter matningen, men jag tycker synd om henne, tänker varenda gång hur det vore om det var jag som hade blivit väckt så där när jag sov som bäst...