Ja, det var inte nu hon började, hon har sagt det i åtminstone en månads tid nu. Men jag har varit för dum för att fatta. Tills för några dagar sedan.
- Du... det här He! som hon säger hela tiden, det låter faktiskt som hej på svenska. Tänk om hon säger hej?
Jesús bara skrattade. En sexmånaders som pratar?
Men den där tanken bet sig fast, och jag började (äntligen) lyssna. Och studera när Disa egentligen säger sitt He! Hei!
- Har du märkt att hon bara säger He när hon träffar någon? När vi kommer fram till hennes säng, eller kommer in i rummet, går fram till henne, eller när andra, nya hälsar på henne. Då säger hon He! He! Hei! He! och ler med hela ansiktet. Hon säger det aldrig när hon sitter och leker till exempel.
Jesús hade väldigt roligt åt detta. Disa är för liten för att prata.
Jag försökte övertyga honom men det var omöjligt.
- Jaha, men då ska jag fråga barnläkaren imorgon, vi ska ju ändå dit!
- Ja, gör det, sa han och fnissade
Allt var genompratat och kollat på sexmånaderskontrollen, och jag kände mig jättedum när jag försökte få fram frågan.
- Jo, ja, så var det, alltså, Disa säger He He ibland, och vi har ett ord på svenska som är Hej, och det liknar ju hennes he, och jag säger Hej ofta, och är det möjligt att, hm ,kanske Disa, tja, säger det?
Hej? På riktigt?
- Javisst, det är klart att hon gör!
Kollade sedan på nätet, och en del barn säger sitt första ord redan vid tre-fyra månaders ålder. Hej är visst vanligt att börja med.
Skickade meddelande till J om att jag hade rätt, och sedan ville vi fira och berätta för hela världen att vår pyttelilla unge redan säger ett ord!
Vad har ni för första-orderfarenheter, vad sa barnet, hur var det?
Bedårande bild! Och intresset för att läsa finns också - perfekt!
SvaraRaderaNär sonen var kring två års ålder skrev jag en lista på alla de ord han kunde, dvs VAD han sa och VAD han egentligen menade - olika saker ibland. Läste precis igenom den och det är jätteskoj för man glömmer så lätt bort det mesta. Men vissa saker hänger fortfarande kvar, t ex kallar jag honom fortfarande ibland vad han själv kallade sig som tvååring - det har liksom fastnat.
Bloggen är i detta läget underbart med allt som är noterat för er.
Lillungen har haft böcker omkring sig och sett mamma läsa sedan dagen hon kom hem från BB :-)
RaderaHahaha, vad han sa och vad han menade!
Min bror kallas fortfarande för det han kallade sig själv som liten.
Bloggen är faktiskt lite som en "minnesbok" för mig när det gäller Disa.
Minns inte riktigt. Bada och gurka. Docka. Runt 9 månader. Vid 1 år hade han kanske sagt 15-20 ord vid enstaka tillfällen men använde bara 5-10 stycken mer frekvent. Om jag minns rätt.
SvaraRaderaHaha, gurka! Då tyckte han nog om det!
RaderaHej Annika!
SvaraRaderaLilla fina Disa sa/säger säkert hej fast lite svårt ord...Min dotters första ord glömmer jag aldrig...Ja man kommer ju ihåg långt tillbaka i min ålder :-) 43 år sen alltså. Hon sa TITTA och pekade på hissknapparna :) Hon var 10 månader. Hade dagmamman 8 tr upp :( (OT, jag fobi...nejdå, kul när hissen stod ). Jag bad dagmamman kolla om hon sa det igen under dagen - och jadå hela dagen, pekade på allt och sa det om och om igen :-)
Ja sen trillade orden ut ett efter ett men det första var så STORT liksom :-)
Kram P ♥
Ja, första ordet är stort! Och det kom så överraskande! Här går vi och väntar på att hon ska krypa och sitta själv, och att prata har för oss legat väldigt långt fram i tiden. Jaja, prata... Ett ord är väl inte att prata:-)
RaderaMinnesvärd dag, titta-dagen! Klart att du minns den!
Hej! Vill bara tala om att jag har skickat ett mejl till dig! :)
SvaraRaderaBra att du sa till!
RaderaVilken underbar bild, så söt hon är er lilla Disa!! Och intellektuell :-) Det är faktiskt lite roligt för både Álvaro och Mario sa "ampa" (lampa) när de var 8 månader. Sedan dröjde det läääänge innan någon av dem sa något igen.
SvaraRaderaHon är det sötaste jag sett någonsin!
RaderaLustigt att de började med samma ord! Och vid samma ålder! Kul ord att börja med!
Jag använder både tal och tecken med mina barn. Dotterns första ord var att hon tecknade "frukt". Det hon menade var att hon ville ha en klämpåse med fruktpuré. Det var vid 7 månader. Sonens första ord var "katt", både med tecken och tal (ka). Det kom vi cirka 8 månader.
SvaraRaderaRoligt att du skriver om tecken. Jag har läst om det. Hur har du gjort? Haft en bok till hjälp? Tycker du att det är bra att teckna? Tecknar du vissa ord, eller det mesta du säger?
RaderaEftersom jag är logoped så fick vi lära oss lite tecken under utbildningen. Jag har också jobbat med barn som behövt tecken för sin kommunikation så det kom ganska naturligt när jag fick mina egna barn. Jag har använt tecken som stöd eller tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK). Då använder man tecken från teckenspråket, i mitt fall svenskans teckenspråk men man tecknar bara de viktigaste orden i meningen, t.ex. får jag BOLLEN (tecknar bollen), nu ska vi ÄTA, vill du ha BANAN osv. Jag har valt att teckna för att det rent motoriskt är lättare för det lilla barnet att styra sina händer än att styra sin tunga. De kan alltså forma tecken tidigare än de kan forma ord. Därmed kan de tidigare uttrycka vad de vill ha. Det är lättare att hålla kvar tecken, orden försvinner ju så fort man har sagt dem, vilket gör det tydligare för barnet vad man menar. Det involverar ytterligare ett sinne i språkinlärningen. Det främjar kommunikationen i stort vilket gynnar även talspråksutvecklingen. Jag skulle kunna hålla en hel föreläsning om detta (vilket jag också gjort tidigare). För att själv lära sig tecken finns det en app som heter svenskt teckenspråkslexikon med filmer där man kan se hur tecknen görs, de finns också på www.ling.su.se/tsp. Spanska teckenspråket har jag tyvärr ingen koll på. Men om du skulle vilja använda tecken med Disa så är det ju mest fram tills att hon börjar prata och då spelar det ju inte så stor roll vilken teckenuppsättning ni använder. Fråga gärna mer om du är intresserad.
RaderaJennie, om du inte misstycker har jag en fråga till dig. Jag talar svenska med min dotter med de tecken jag använder är ju från det spanska teckenspråket. När jag gör tecknet (till exempel veckodagarna) så säger ju jag dagarna på svenska samtidigt men när logopeden tecknar (hon använder den spanska versionen av TAKK, el bimodal) så gör hon samma tecken fast säger veckodagarna på spanska. Blir dottern helt förvirrad av detta tror du? dottern är 3,5 och har ett bra tal. Är på samma nivå som andra fullt hörande jämnåriga barn som växer upp i en tvåspråkig miljö säger logopeden. Jag känner att det är mig övermäktigt att lära mig svenskt teckenspråk just nu... (förlåt Annika om jag stjäl lite av din blogg nu).
RaderaHej, jag misstycker verkligen inte. Jag tycker det är jättekul att diskutera språk och särskilt barns språkutveckling. Det finns ingen anledning alls att du skulle lära dig svenskt teckenspråk. Det går alldeles utmärkt att kombinera talad svenska med spanska tecken och talad spanska med spanska tecken. Jag tror snarare att det kan bli tydligare för din dotter när hon får höra ett nytt ord på något av språken, om hon redan sett tecknet så kan hon ju koppla ihop det nya begreppet med betydelsen, om du förstår vad jag menar. Hoppas mitt svar blev tydligt. Hör gärna av dig igen om du undrar något.
RaderaOj, vad intressant Jennie! Vilken möjlighet, nu när du redan kunde tecka! Tror du att ni har haft lättare att kommunicera tidigt med hjälp av tecknen?
RaderaTack för tipsen förresten!
Och vilken intressant fråga, Teresa. Kul att ni pratar om detta, fortsätt bara, jag tycker att det är spännande att få vara med på ett hörn och läsa!
De första orden som barnen säger är ju oftast ganska otydliga och det kan ta ett tag innan vi föräldrar fattar vad barnen menar. För mig har tecknen hjälpt mig förstå vad barnen vill, när lillebror säger "ga" och samtidigt tecknar "katt" så vet jag vad han menar även om "ga" också kan betyda "tack" och "kram" osv. Jag tror också att tecknen har gjort det lättare för barnen att förstå ord tidigt men det är ju inte lika lätt att mäta. Men jag upplever att när jag tidigare sa "bada" så fick jag inte någon direkt reaktion, däremot blev han väldigt ivrig och uppspelt när jag tecknade "bada".
RaderaTack Jennie! Jag har precis samma uppfattning som du. Att med hjälp av tecknen så förstärks kommunikationen jättemycket. Det är mycket enklare att kommunicera och jag kände att jag fick lättare kontakt och svar från dottern om jag använde tecknen när hon var riktigt liten. Om du känner att du vill tycker jag absolut att du ska testa Annika. Imorgon tipsar jag om de böcker jag använt mig av.
RaderaVad spännande Jennie, att teckenkommunikationen fungerade bättre än talet... Jag har läst att tecknen minskar många barns frustration över att inte kunna göra sig förstådda.
RaderaTeresa, jag tar gärna emot boktips. Jag vet inte än om jag kommer att försöka, men jag tycker att det är jätteintressant!
De böcker jag använder mig av heter "Mis primeros Signos" och "Mis primeros Signos: descubre nuevos signos". Här kan man köpa böckerna. http://www.comprasonline.fundacioncnse.org . Nu tycker dottern att det är jättekul att titta i dessa böcker själv ibland. Med den första boken, den röda, kommer man jättelångt. Lycka till!
RaderaJag måste till bokhandeln snart, då ska jag kolla efter böckerna!
RaderaMin dotters första tecken kom runt 9 månader har jag för mig. Jag har det uppskrivet men orkar inte titta efter nu. Det första tecknet hon lärde sig var "mer", sen kom vatten, napp, kaka, bajsa om jag inte minns helt fel. Jag började med "baby signs" som jag lärde mig från en bok jag köpt redan som gravid (innan jag visste att min dotter skulle födas med en hörselskada). Men när min dotter var 1,5 år och började gå hos en logoped som använder riktigt spanskt teckenspråk med min dotter så gick jag över till det. Jag har även läst lite kurser nu själv i LSE (Lengua de Signos Española). Nu så här med lite mer erfarenhet så tycker jag faktiskt, att om man vill teckna med sitt barn, så bör man använda ett mer gångbart teckenspråk. "Baby signs" är ju oftast baserat på ASL (American Sign Language), och om man nu ändå tänkt lära sig lite tecken så kan man ju använda sig av det språket som talas/tecknas i landet. Första talade ordet tror jag kom runt 1 år. Och var väl "mamma" har jag för mig. Usch vilket dåligt minne jag har. Tur man har det uppskrivet :).
SvaraRaderaMan glömmer ju, det är så mycket som händer på kort tid!
RaderaDu har en poäng där, med att lära sig tecken från ett användbart teckenspråk. Började du lära dig tecken redan innan din dotter föddes?
Hurdan är hörselskadan, hur viktigt är det att teckna, och hur mycket uppfattar din dotter av tal? Har det varit svårt att lära sig teckna? Ursäkta om jag frågar för mycket.
Dottern är ensidigt hörselskadad så hon har normal hörsel på ena örat och hör bara höga ljud på det skadade örat. Men där använder hon en hörapparat så med den på hör hon himla bra tycker jag. Störst problem har vi med riktningshörseln och i bullriga och stökiga miljöer. När det är stökigt runtomkring hjälper tecknen till att förstärka det man säger. Det är ju alltid svårt att lära sig ett nytt språk, och ju äldre man blir desto svårare blir det :). Jag har gått ett par distanskurser på Skype och sen har jag ett par jättebra böcker. Imorgon skriver jag upp vilka de är om du är intresserad. Jag kunde inga tecken innan dottern föddes och det tog ett par månader innan jag orkade försöka ens. Jag blev nog lite chockad och hade det lite jobbigt i början med hörselskadan och lite annat...
RaderaJag hade för mig att det var så, att din dotter har en ensidig hörselskada.
RaderaDet låter toppen att hörapparaten fungerar.
Jag kan tänka mig att det var tufft i början. Att få barn är i sig tufft, tycker jag, och om det samtidigt visar sig att något inte är som det ska...Det tar nog ett tag att smälta det och att landa i det som är. Hoppas att du tycker att det funkar nu.
Jag tar gärna emot boktips!
Men hej, Disa!
SvaraRaderaGaels första ord, förutom mamma och pappa var CHAO. Det gick han runt och vinkade och sa till lite vem och vad som helst där runt ett och ett halvt år.
Bra ord att börja med!
RaderaJag önskar att Disa var så där öppen med att prata. Men när hon möter folk hon inte känner väl blir hon tyst och allvarlig, så det är svårt att få folk att tro på en, att hon verkligen säger hej :-)