tisdag 12 februari 2013

Mandelträd och El Chorro del 2

Efter natten i Álora åkte vi vidare, tillbaka till El Chorro på trasiga, vackra vägar som antingen leder förbi stupande sluttningar eller förbi grönskan av palmer, apelsinodlingar, enorma aloe veror, spridda blommande mandelträd och citronträd.


Åt frukost i Carratraca. Churros med kaffe och varm choklad till.



Jesús var besviken efter att när någon i grottmålningsgrottan äntligen svarade, sa personen i fråga att man måste ringa en vecka i förväg för att besöka grottan.
Lägg det på minnet, ni som är intresserade av Cueva de Ardales/Cueva Doña de Trinidad, för den informationen står inte på hemsidan.
Jag var istället lycklig efter att ha tillbringat en lång stund ensam med ett blommande mandelträd.


Vi åt lunch på en restaurang i El Chorro. Grillat kött till mig, lammgryta till Jesús. Mycket gott.


Vi förvånades, liksom dagen innan, över att det var så många utlänningar där. Det beror nog på närheten till solkusten.
Hit åker många klättrare, och ett gäng sådana hade vi gåendes framför oss ett tag när vi ville titta närmare på Camino del rey. Vi gick besteg ett berg, de gjorde något värre.
En vanlig bild från El Chorro är förresten den här:


Ser ni bron? Ser ni gångvägen? Det är den som kallas Camino del rey efter att den gamle kungen invigningsgick den, vägen som sjömän under 20 års tid byggt på i början av 1900-talet. Kan dessvärre inte säga vad den nyttjades till. Kanske någon av er har mer information?
Idag är den första biten av vägen raserad, kanske med vilje för att inga turister ska ge sig upp på den. Den är rätt farlig. Delvis utan räcke, och mycket, mycket högt ovanför marken. Skitläskigt med andra ord. Får svindel när jag ser närbilder på den. Klättrare tar sig ändå upp, går en bit av vägen och går även över bron på ovanstående bild.


Vi hade istället tagit oss mycket högre upp än klättergänget och såg på nära håll gamar flyga över våra huvuden. J skojade om att de väntade på klättrare som föll ner.
Hm.
De kunde lika gärna väntat på galningarna som gick genom tågtunnnlarna.


Jesús tyckte att det var onödigt att gå geom tunnlarna, men tyckte inte att det var lika läskigt som jag eftersom han som barn brukade leka på järnvägen utanför en tågtunnel. Bland annat brukade han och hans kompisar lägga mynt och andra föremål på rälsen för att se hur platta de blev när tåget körde över dem.


Innan vi åkte hemåt försökte vi titta på Bobastroruinerna. Omar ibn Hasún byggde inte bara ett fort där i trakten på 800-talet, utan en liten stan också och lät den bilda ett eget kungarike, något som irriterade kalifen i Córdoba mycket.
Vi hade velat se ruinerna, men det var stängt.
Så vi fortsatte till en närliggande utsiktsplats istället:


Det har varit en toppenhelg.
Helt perfekt.

2 kommentarer:

  1. Gud vad fint! Ah! Men den där Camino del rey... den är min mardröm. Jag bloggade om den en gång, hittade en video på youtube som är den absolut läskigaste ever. Måste hitta den så att du får se...

    http://www.youtube.com/watch?v=ZmDhRvvs5Xw

    Kolla!

    SvaraRadera

ny gadget

ny gadget