Vi åkte till det vanliga svampstället, en ung skog med bar mark och små tallar, och här och var plättar med högt gräs. Underbart för en Sevillabo. Mesigt för en svensk.
Vi gick och gick utan att se några svampar.
- Det är för tidigt. Det har ju faktiskt bara regnat i två dagar, sa jag.
Jesús var besviken. Han hade längtat så.
Men så. På tillbakavägen.
Något gult bland barren. Kunde det vara...? Jag böjde mig ned. De var så små. Hade väl precis trängt upp ur jorden. Fast de såg inte riktigt ut som kantareller. Var för runda.
Petade försiktigt på en av dem för att undersöka saken, men var fortfarande osäker.
- Vad gör du? Vad är det där? Majskorn?!?
Jesús ser bättre än jag. Han behövde inte ens böja sig ned för att se att det var resterna efter någons lunch som jag försökte plocka.
Majskorn?! Underbart!
SvaraRaderaDet ska bli kul att läsa mer om livet i Spanien, jag var där i ca 8 månader efter studenten och pluggade sedan mer spanska här hemma, men jag kom liksom aldrig tillbaka på riktigt.
Åh, var bodde du då? Har du haft nytta av spanskan?
Radera