Disa har en diagnos. Skolan är inte lätt för henne. Hon kan minnas att hon har fått en läxa, men vad hon ska göra, eller när läxan ska vara klar, kan hon sällan svara på. Om hon har ett prov har hon ingen aning om vad hon behöver träna på inför det.
Tur att hennes pappa är låg- och mellanstadielärare. Ingen har mer tålamod och bättre koll på vad Disa behöver än han.
Vi är beroende av bra kommunikation med Disas lärare. Den här terminen har det inte funkat, eftersom läraren är ny. Idag skulle Disa ha lämnat in en längre berättelse. Det visste vi ingenting om förrän igår kväll. Till imorgon har Disa en matteläxa; uppgift sex i boken. Vilket kapitel i boken vet hon inte, det finns hur många uppgift sex som helst, så den blev det inget med den läxan heller.
Jesús har varit arg hela dagen. Ingenting är för honom viktigare än ungarna. Ingen ska trampa på Disas självkänsla genom att säga att hon riskerar underkänt i terminsbetyg om hon inte lämnar in skrivuppgiften. Ingen ska säga till henne att hon måste jobba mer, när det inte har gått bra på ett prov, med uppgifter som inte varit anpassade för henne.
- Vad vet hon om hur mycket Disa har kämpat inför det provet, säger Jesús ilsket, han har själv suttit med henne på eftermiddagarna, förklarat och övat.
- Och skrämma henne med att hon kan få underkänt om hon inte skriver berättelsen! Det är inte sant! Terminsbetyg får inte sättas efter vad eleverna har presterat hemma utan enbart efter vad de har gjort i skolan! Det står i skollagen, dundrar Jesús, som kan skollagen utan och innan.
Han skrev till läraren att om hon påstår att Disa ska få sänkt betyg eller om kommunikationen inte funkar med vad hon behöver göra hemma, bestämmer vi här och nu att hon inte ska göra en enda läxa till! Det blir enklast för alla!
-Jag har blivit en av de där irriterande, jobbiga föräldrarna som jag brukar klaga på, säger Jesús i köket när barnen inte hör på.
På tisdag ska han ha ett nytt möte med Disas lärare. Har begärt att få se de två senaste proven också.
Han krigar för henne. Jag också. Men det finns ingen som bättre kan försvara henne i skolan, och hjälpa henne med studierna så hon inte blir efter, än Jesús.
Oj, att kommunicera tydligt med alla föräldrar exakt vilken läxa det är till vilken dag tänker jag är standard. Har hon tillgång till specialpedagog eller speciallärare? Hoppas det ordnar upp sig!
SvaraRaderaHeja Disa! Heja er föräldrar! Jag förstår att det är jobbigt för alla. Men att som föräldrar få veta vad barnen i skolan har för läxa och prov borde väl i dagens samhälle inte vara något problem för läraren att berätta, eller? Nu med alla mejl, digitala kanaler och även vanliga fysiska lappar osv. Lycka till! /Annika
SvaraRaderaHeja krigarpappan! Så otroligt bra att han sitter med sån kunskap också. Det är kämpigt för både barn och föräldrar. Från en som kommit ut i andra änden, så kan jag meddela att det går bra för både barn och oss nu.
SvaraRaderaHär i Frankrike är det mer regel än undantag att föräldrarna gör läxorna med barnen. Skolan informerar om nästan alla läxor i en app. Annars finns det enstaka lärare som informerar i en kontaktbok. Det kan vi kolla varje dag. Vi ska enligt skolan jobba hemma med läxor minst 30 minuter varje dag oavsett om det finns inlämningar följande dag. Det är väldigt vanligt att ha en "extralärare" som hjälper barnet i ett visst ämne, mest matte eller grammatik. Barnen börjar sköta skolan själva typ när de är 12, men fortfarande med viss hjälp och alla betyg finns i appen. Har kan man bli avstängd om man har underkänt i uppförande och mindre bra betyg. Barnen som inte har hjälp hemma brukar inte trivas i skolan tyvärr. Lite orättvist.
SvaraRaderaObs att det som funkat för mitt barn är läsa, läsa, läsa varje dag. Kanske finns andra med tips. Och att jobba i "minikorta" perioder. Typ mamma kollar igenom. Sedan jobbar vi i 5 - 10 minuter, sedan öva, öva, öva en definition eller multiplikation lite i bilen, när vi äter, när vi borstar tänder. För att sitta ner vid ett bord länge tycker min unge bara är totalt ointressant...
RaderaVilken tur att Jesús kan tas med dem, men det låter jobbigt att behöva kämpa mot skolan för sitt barn, när det borde vara självklart att man kämpar tillsammans. Som någon skrev - det vore ju bra om de kunde kommunicera till föräldrarna om läxor om nu allt hänger på det. Här i Portugal är det också väldigt mycket ansvar som läggs på barnen och föräldrarna också. När det funkar är det ju bra. Många av dem blir bra på att hålla reda på sådant, men för andra blir det ju bara superjobbigt, både för barn och föräldrar. Jag hoppas att ni får bättre stöd och förståelse efter att Jesús pratat med dem. Kram!
SvaraRaderaÅh så härligt att läsa att du som icke-spanjor kan luta dig tillbaka mot din spanska man! Du har själv stått upp så många gånger för dina barn, mot gammalmodiga och intoleranta påfund. All styrka till er!
SvaraRadera