Senare gjorde hon det i rörelse, tänkte alltså. Hon gick fram och tillbaka i snabb takt med ett leende, helt borta från vårt värld, mycket svår att återkalla. Mest anmärkningsvärt var det när vi var på cirkus och hon gick runt i cirklar hela pausen. Efter föreställningen tog vi henne i varsin hand och ledde henne, för Disa var inte närvarande överhuvudtaget, inte kontaktbar.
Med tiden märkte vi att det var riktigt bra historier som fick henne att försvinna.
Nu är hon nio och ett halvt. Fortfarande försvinner hon under rörelse. Musik är en nyckel till dit hon ska. Ett hjälpmedel.
Jag har alltid undrat var hon är, tänkt att det måse vara en mycket trevlig plats när jag sett hennes ansikte.
Igår berättade hon. Jag frågade om hårklippning, då berättade hon om en frisyr och varför hon skulle vilja ha den. Sedan bara forsade orden ur henne! Vi stod i badrummet i säkert en halvtimme, hon berättandes, jag lyssnandes. Disa har en makalös, enorm inre värld som hon förflyttar sig till, och där hon är med om fantastiska saker. Jag fattar nu att det inte var fel i dyslexiutredningen, när man dessutom upptäckte att hon har en särskild begåvning i kreativitet.
Vilken människa.
Vilket förtroende jag fick. Det var en skatt. Ingen annan har fått veta. Ingen annan kommer heller att få veta vad som rör sig i hennes huvud, inte inom närliggande tid.
Så fint <3. Jag blir fortfarande så otroligt glad och känner mig priviligerad när min dotter berättar något ur sitt liv. Hon är 22 år nu.
SvaraRaderaÅh! Jag kan förstå det!
RaderaDet här är så fantastiskt att jag blir förstummad!
SvaraRaderaNågon enstaka gång har jag drömt något alldeles underbart och varit med om att under förmiddagen som följt kunna återvända in i känslan av den drömmen. Jag tänker att det som Disa har är lite så fast mycket mer. / annannan
Så fint skrivet! Detta är ord som jag vill spara!
RaderaHar du läst boken Pappa av William Wharton? Pappan i den boken har en egen värld i ett skjul i trädgården som han tillbringar långa stunder i. En fantastisk bok. / annannan
SvaraRaderaJag har inte läst den! Tusen tack för tipset!
RaderaMan upphör aldrig över att förundras över sina barn, vilka de är och vilka känslor de väcker. Jag hoppas Disa kan använda detta på något bra sätt.
SvaraRaderaVem vet vad som händer med hennes berättelser!
RaderaJa, tänk om man kunde få komma in i andra människors hjärnor och förstå lite mer hur de tänker... Jag har träffat väldigt många barn och jag tycker att barn är så olika, har olika tankar och gåvor och är fantastiska. Och i många barns lek och fantasi är allt möjligt. <3 Annika
SvaraRaderaDet vore fantastiskt att få följa med in i barnens fantasi!
Radera